Dagens last

Nytt nummer av The Undercurrent. I detta nummer finns artiklar som ”The Religion of Peace” av Rebecca Knapp, ”Freedom Versus Security: The False Alternative” av Noah Stahl, ”The Environmentalist Attack on Prosperity” av Kelly Cadenas och ”The Military Doctrine of Altruism” av John Lewis.

”Forward Strategy of Freedom” är en bluff. Tusentals amerikanska soldater har dödats och skadats i Irak och Afghanistan. För vad? I teorin för att etablera demokrati i Mellanöstern, detta som ett sätt att bekämpa terrorism. Men kritikerna har rätt: Bush ljög. Han vill inte bekämpa terrorismen; han vill inte vinna i detta krig. Så i praktiken dör de för ingenting.

Som Yaron Brook så tydligt har visat i sitt tal ”Democracy vs. Victory: Why the ‘Forward Strategy of Freedom’ Had to Fail”, är målet med Bushs ”forward strategy” inte att vinna, utan att införa demokrati – med införandet demokrati som ett substitut för en seger.

Det blir mer och mer uppenbart, för varje dag som går, att Irak än så länge har varit en enda stor seger för de militanta islamisterna. Irak håller på, om det inte redan är, en islamisk teokrati. (Detsamma kan sägas om Afghanistan.) Robert Spencer från JihadWatch.org rapporterar i FrontPage magazine att islamisk lag i praktiken redan råder i Irak:

With Saddam definitively gone, however, there remains a significant impediment in Iraq to the rule of law and constitutional government, at least in the Western sense of those terms as involving equality of rights of all before the law. For the Iraqi Constitution as it currently stands stipulates: “No law that contradicts the established provisions of Islam may be established.” This may seem innocuous enough in a land that is overwhelmingly Muslim, and indeed, many Western analysts have dismissed concern about this as hysterical. Charles Krauthammer declared in October 2005: “The idea that it creates an Islamic theocracy is simply false. Its Islamist influence is relatively mild….No law may contradict Islam. But it also says that no law may contradict democratic principles and that the constitution accepts all human rights conventions.”
 
Unfortunately, the intervening year has not been kind to this assessment. The Abdul Rahman apostasy case in Afghanistan gave a sobering indication that when the Sharia provisions of these nascent Constitutions came into conflict with “democratic principles” and “human rights conventions,” it was not Sharia that would fall by the wayside. The Iraqi government has thus far shown little interest in enforcing Sharia principles in Iraq, but it has also shown itself unwilling or unable, at least so far, to keep others from doing so – to the immense detriment of women and religious minorities in Iraq.

The crisis for Christians in Iraq has become so severe that Bishop Thomas G. Wenski of Orlando, Florida, the chairman of the U.S. Conference of Catholic Bishops’ Committee on International Policy, recently wrote to Secretary of State Condoleezza Rice on behalf of the USCCB, asking her to act to protect Christians and other embattled religious minorities in Iraq. “We are especially and acutely aware,” wrote Wenski, “of the deliberate violence perpetrated against Christians and other vulnerable minorities. Christians continue to decline from a pre-war population of over 1.2 million to a current estimate of about 600,000. The growing and deliberate targeting of Christians is an ominous sign of the breakdown in Iraqi society of civil order and inter-religious respect and represents a grave violation of human rights and religious liberty.”

Jag har tidigare sagt att om USA ska vara kvar i Irak, då bör de helt överge idén om att försöka demokratisera landet, sedan se till att döda terroristerna, en gång för alla, så att de inte ger islamisterna eller någon annan ett felaktigt intryck av USA:s villighet att slåss för sin överlevnad. Men att detta kommer att ske inom en snar framtid är ytterst osannolikt. Därför tycker jag faktiskt att det är bättre att dra hem soldaterna, så snabbt som möjligt, för att på så vis färre amerikanska soldater ska behöva sätta livet till för det omoraliska självmordsuppdrag Bush drog dem in i. Om demokraternas seger innebär att de amerikanska trupperna kommer hem snabbare, är det bara bra.

Visst, detta kommer garanteras ses som en seger för islamisterna och det kommer att användas i deras propaganda. Men då den nuvarande politiken också medför en seger för islamisterna, finns det egentligen ingen anledning att bry sig om detta. Fakta är att på lång sikt har det ingen betydelse. Västvärldens överlevnad hänger inte på huruvida USA lyckas offra tillräckligt många av sina medborgare i Irak eller inte. Att vinna detta krig är egentligen hur lätt som helst: om bara viljan hade funnits där.

Detta får mig att tänka på Thomas Sowells artikel ”Where Is the West?” Sowell identifierar att problemet med väst är vår bristande självaktning. Vad är orsaken till detta? Föga överraskande identifierar Sowell orsaken hos den multikulturalistiska och moralrelativistiska propaganda som florerar bland universiteten:

The achievements of western civilization are buried in histories that portray every human sin found here as if they were peculiarities of the west.

The classic example is slavery, which existed all over the world for thousands of years and yet is incessantly depicted as if it was a peculiarity of Europeans enslaving Africans. Barbary pirates alone brought twice as many enslaved Europeans to North Africa as there were Africans brought in bondage to the United States and the American colonies from which it was formed.

How many schools and colleges are going to teach that, going against political correctness and undermining white guilt?

How many people have any inkling that it was precisely western civilization which eventually turned against slavery and began stamping it out when non-western societies still saw nothing wrong with it?

How can a generation be expected to fight for the survival of a culture or a civilization that has been trashed in its own institutions, taught to tolerate even the intolerance of other cultures brought into its own midst, and conditioned to regard any instinct to fight for its own survival as being a ”cowboy”? (Min kursivering.)

Så väldigt sant. Men det finns hopp, konstaterar Sowell:

Western nations that show any signs of standing up for self-preservation are rare exceptions. The United States and Israel are the only western nations which have no choice but to rely on self-defense — and both are demonized, not only by our enemies but also by many in other western nations.

Australia recently told its Muslim population that, if they want to live under Islamic law, then they should leave Australia. That makes three western nations that have not yet completely succumbed to the corrosive and suicidal trends of our times.

Men vi ska inte ta dessa saker för givet. Själv anser jag att Sowell är kraftigt generös i sin beskrivning av dessa tre länder. Visst, stora delar av den amerikanska allmänheten, vill kanske fortfarande överleva så pass mycket, att de inte kommer ge sig utan en riktig ”fight”. Men absolut ingenting hos politikerna och de intellektuella ger oss några skäl att tro att denna lust att leva kommer att slå igenom i politiken. Man kan inte förlita sig på amerikanernas livskänsla. Bara som en tragisk och deprimerande påminnelse: se på den orgie av självuppoffringar som är Irakkriget. Det tog ganska lång tid innan en majoritet av det amerikanska folket såg igenom detta krig.

Sowell avslutar sin artikel med att skriva: ”If and when we all succumb, will the epitaph of western civilization say that we had the power to annihilate our enemies but were so paralyzed by confusion that we ended up being annihilated ourselves?” Han verkar nästan lite överraskad över att han känner sig manad att ställa denna provocerande fråga. Vi vill ju inte tro att det kommer sluta så här. Men givet hur kulturen ser ut har vi inte stora skäl till hopp. Låt mig citera ur Ayn Rands introduktion till Leonard Peikoffs The Ominous Parallels; Sowells fråga är ännu en sådan där oroväckande parallell som Peikoff talade om:

He [Peikoff] shows that a nation brought up to regard the principles of duty and self-sacrifice as cardinal virtues will be helpless when confronted by a gang of thugs who demand obedience and self-sacrifice.

Detta gäng måste inte vara etablerat i USA; det kan likaväl vara militanta islamister i Mellanöstern, eller de under Saddam Hussein förtryckta irakierna, eller de behövande och lidande i Palestina, eller muslimska ”rättighetsaktivister” i väst. Studera George Bushs retorik; se på hans praktiska politik. Där har ni era oroväckande paralleller.

En god nyhet. Jag fick idag reda på att jag klarade den andra tentan i ekonomisk historia; även denna gång blev det VG. Jag fick 19 av 25. Jag är nöjd. Jag har också andra goda nyheter, men jag återkommer med dem till senare i veckan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s