Yunus förtjänade ej priset

Årets vinnare av Nobels fredspris är Muhammad Yunus och hans Grameen Bank. Detta ses som ett ovanligt lyckat val. Yunus och hans bank hyllas över hela världen i medierna. Varför fick han detta pris? ”Yunus och banken får priset för ‘sitt arbete för att skapa ekonomisk och social utveckling underifrån. Varaktig fred kan inte skapas utan att stora folkgrupper finner vägar att bryta sig ut ur fattigdom. Mikrokredit är en sådan väg’, skriver Nobelkommittén i sin motivering” (SvD 20061013).

Den underliggande premissen här är att marxismen är giltig: orsaken till krig och konflikter är de ekonomiska förhållandena; det är ett uttryck för en kamp om de ekonomiska resurserna. Så länge några har och andra inte har, är en varaktig fred omöjligt. Detta är en falsk premiss men även om vi för ett ögonblick antog att den stämde, varför skulle då Yunus av alla människor på jorden få detta pris?

Varför gav man inte priset till människor som har gjort avsevärt mycket mer för att minska fattigdomen i världen? Varför inte ge priset till en Bill Gates? Eller en Ronald Reagan, eller för den delen, till en Deng Xiaoping? Eller till en George Reisman?

Vi lär aldrig få några bra svar på dessa frågor. Men frågorna blir inte fler när vi väl studerar Yunus idé och dess ”bedrifter”. Så här idylliskt beskrivs Yunus idé i SvD:

– Kvinnan i byn ber inte om din välgörenhet, utan om genuina affärer, sade Muhammad Yunus när SvD träffade honom i Stockholm för några år sedan.

Den tesen har varit central för honom ända sedan han som ung universitetslärare i Chittagong för drygt 30 år sedan ledde sina studenter ut på landsbygden i Bangladesh efter en svältkatastrof, en upplevelse som fick honom att starta Grameen Bank.
Små handlån på några hundralappar eller som ett par tusenlappar till kvinnor som vill tillverka bambustolar eller textilprodukter i liten skala blev medlet att bryta fattigdomens förlamning.

Hjälp till självhjälp handlar det alltså om. Men också uppmuntran till kvinnorna att bilda små cirklar för att ta gemensamt ansvar för varandras lån. Om en inte klarar sina amorteringar och räntor får de andra rycka in och hjälpa sin medsyster.
För en huvudpoäng har varit att Grameen Bank är en kommersiell verksamhet, inte en hjälporganisation. Grameen Bank tar ut räntor som ligger något över vanliga banklån i Bangladesh, men låntagarna behöver inte lämna någon säkerhet.

Det finns flera saker som är vilseledande här. Till att börja med beskrivs detta som en bank, en kommersiell bank, eftersom det handlar om att låna ut pengar till en ganska hög ränta. Men en person som har granskat denna verksamhet lite noggrannare är Jeffrey Tucker från Misesinstitutet. Tucker redogör i en artikel, ”The Micro-Credit Cult”, följande om Grameen Bank:

Grameen is not a bank at all. Deposits from individuals and firms account for a mere 3% of its assets. The bank actually functions as a conduit for huge grants from governments and international agencies. That aid is then used as the basis of a credit pyramiding scheme…

Contrary to legend, Yunus wasn’t an independent entrepreneur when he started his bank. He used his personal wealth and high-level connections to arrange special privileges and millions in subsidies. Before the Grameen Bank lent one Taka, he had government backing for fully 60% of its operations.

The UN International Fund for Agricultural Development provided Grameen with its first major loan of $3.4 million. That Fund has consistently pumped money in ever since. In addition, Grameen receives grants and subsidized loans from the governments of Norway, Sweden, Canada, Germany, and even the Ford Foundation in the United States, not to mention the IMF and World Bank.

Grameen charges its customers 20% interest, below the market in a country with high inflation and virtually no savings. At this rate, the reinvestment scheme subsidizes its loans by 39%. The bank is forever forecasting future profits. Somehow that day never arrives…

OK, så det är egentligen ingen bank. Så vadå, det är väl ändå imponerande att 98% av alla som lånar pengar betalar tillbaka? Det visar väl ändå att de kommersiella bankerna här i det kapitalistiska väst är så kortsiktiga och rasistiska att de är villiga att straffa de fattiga genom att vägra låna ut till dem? De fattiga kan visst – om bara de stora bankerna inte stod i vägen för dem. Men hur är det då? Hur kommer det sig att så många av lånen betalas tillbaka. I SvD-artikeln framställdes det bara som att folk ”hjälpte” varandra med lånen. Men i verkligheten är det inte riktigt så enkelt:

The 98% repayment figure does not reflect the behavior of actual individual borrowers. Grameen relies on the ”peer group” method of repayment. Borrowers are lumped into cells of five. Any future loans — which offer 80% more money than the first one — depend on repayment by the entire cell.

If one person doesn’t pay, others in the cell ”lean” on them to fork over the cash, or pay it themselves. The person in the cell who wants another loan has the incentive to get all the money one way or another. In this way, Grameen does get paid. But the 98% repayment rate records final payments grouped by cells, and only on first-time loans.

Och: ”Peer pressure is their phrase. Coercion is closer to the truth. Employees engage in weekly, door-to-door monitoring of the lives of all borrowers. Borrowers attend weekly physical training classes, are indoctrinated in collectivist ideology, and are told to be 100 percent obedient to the ideals of the bank, or else lose their borrowing privileges. On the whole, it is a process that has more in common with a cult than sound finance.” Idylliskt så att det förslår, inte sant?

Men det finns mer att anmärka på här. Det är i slutändan fullständigt irrelevant huruvida många av dessa smålån återbetalas. Det betyder inte att detta är ett bra sätt att lösa fattigdomen. Eftersom denna verksamhet kostar skattebetalare i väst pengar, vet vi att verksamheten bidrar till att skapa (relativ) fattigdom här i väst. Det handlar om vad vi ser och vad vi inte ser. Man ser att en del företag kanske blev av, och då till ett ganska högt pris, tack vare ett lån från Grameen. Man ser däremot inte de företag som inte blev av, det kapital som inte ackumulerades, den konsumtion som aldrig ägde rum i väst, på grund av de skatter som krävdes för att finansiera denna verksamhet.

Så om tanken är att vi måste bekämpa fattigdomen för att en dag få en långvarig fred på jorden, då förefaller detta val av vinnare inte bara omotiverat, utan rent av dumt. Yunus förtjänade ej priset.

6 reaktioner på ”Yunus förtjänade ej priset

  1. Som vanligt en skarp analys av Carl Svanberg. Det är märkligt att en del svenska liberaler verkar hylla Yunus, när han i själva verket inte alls verkar göra speciellt mycket nytta för kapitalismen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s