Much ado about nothing

Det finns mycket som man kan säga om den så kallade tvlicensskandalen. För det första är det ingen riktig skandal. Det är rent ut sagt patetiskt att medierna gör så mycket för att blåsa upp detta på det sätt som de gör. Detta är i verkligheten värsta skitsaken. Jag hade kanske kunnat ha en minimal förståelse för mediernas vilja att blåsa upp denna skitsak till denna storlek, om det var som så att detta var det enda problemet Sverige stod inför. Men så är det ju knappast.

Den riktiga skandalen hör snarare till varför kulturministern har varit så ovillig med att öppet säga varför hon inte betalade sin tvlicens. Om de hade sagt som det var från början hade man förmodligen, vid det här laget, fått igång en debatt om det omoraliska med tvlicensen. Istället kommer kulturministern med patetiska lögner och värdelösa bortförklaringar som vem som helst ser igenom. (Samma sak gäller för Maria Borelius försök att på olika sätt att undvika betala en massa skatter.)

Det är förståeligt att folk försöker undvika att betala tvlicensen. Den stora mysteriumet är inte varför tre ministrar i regeringen gjorde det, utan varför inte många fler gör det. I protest. Som en acceptabel akt av civil olydnad. Det vore nämligen en sund och fullt förståelig reaktion.

(Det enda argumentet mot civil olydnad är att eftersom det man gör trots allt är olagligt, vore det kanske onödigt att gör sig själv till en martyr i kampen mot omoraliska lagar. I varje fall så länge man på civiliserade vägar kan förändra samhället. Omoraliska lagar bekämpar man oftast bäst på ideologiska grunder medelst fakta och argument.)

Den enda legitima klagan mot de ministrar som ej har betalat sin tvlicens är att alla är och bör vi vara lika inför lagen. Men i medierna kommer denna kritik ofta i form av en skrattretande klasskampsretorik. Tydligen handlar detta om ”höjdare” som sätter ”sig över alla andra”; som om de ägnade sig åt någon form av ”stöld” från ”folket” genom att vägra betala tvlicens eller någon skatt.

En del inom vänstern har förargat sig otroligt över hur vissa kan få för sig att strunta i lagen av ideologiska skäl. Någon borde kanske påminna dem om det osynliga partiet, Göteborgskravallerna, planka.nu och många andra former av ”civil olydnad” inom vänstern. Det är ohederligt av vänstern att ondgöra sig över att de inte har monopol att ägna sig åt civil olydnad.

En del kommentatorer har noterat att även om dessa ministrar har gjort fel i den meningen att de åtminstone har brutit mot lagen, så skiljer sig dessa ”skandaler” sig från de som många socialdemokrater har varit inblandade i, i den meningen att socialdemokrater har agerat som hycklare.

En annan sak här är ju som många har påpekat att dessa människor är ju inga hycklare. Om en socialdemokrat struntar i att betala höga skatter, då är det hyckleri eftersom de ju trots allt tycker att höga skatter är så förträffligat bra. Men om en moderat struntar i det då är det är ju bara att ”ta lagen i egna händer” (för att skapa sin egen rättvisa). Faktum är de blir hycklare först när de i efterhand ångrar sig och ber om ursäkt och har sig.

Nu är det nog bäst att jag slutar prata. Annars bidrar jag ju bara ytterligare till att blåsa upp denna skitsak. ;)

11 reaktioner på ”Much ado about nothing

  1. Finns ju olika kategorier av civil olydnad, dessutom. Aktiv, såsom kravaller, förstörelse och plankning. Och passiv, i form av att inte betala tv-licens, avstå från att göra värnplikten, osv. Själv vet jag vilken jag tycker är sundast (jag betalar inte tv-licens och har inte slagits för riket).

    Sedan, som jag sa igår, så är man ju hycklare om man som aktiv moderat idag fuskar med skatten och så. De nya moderaterna tycker ju om höga skatter, enorm välfärdsstat, statsfinansierad kultur och ungefär alla andra dumheter som socialdemokraterna förespråkat.

  2. Jag vet inte om aktiv och passiv är en bra distinktion, men jag håller med dig om att den senare är sundare. Jag anser faktiskt att den förra formen är oförsvarbar och att den senare är den enda som går att försvara.

    Men alla vet ju att alla inom moderaterna, nya eller gamla, inte delar den uppfattning som partiledningen har. Vad de än säger offentligt. Vad än partiet säger offentligt. Och skan man resonera på det sättet kan man ju säga att moderaterna aldrig kan bli något annat än hycklare i frågan eftersom de i praktiken aldrig har varit för låga skatter, liten välfärdsstat, avskaffandet av statsfinansierad kultur.

  3. Jag har lite svårt att ondgöra mig över just TV-licensen, eftersom den faktiskt också går till att finansiera Sveriges Radio, inklusive de kanaler med klassisk musik som jag själv lyssnar till dagarna i ända.

    Då tycker jag hellre att kulturminstern borde pressas på sin inställning till de skattepengar som går till presstöd (till SvD, t.ex.), för det innebär att jag måste betala pengar för att själv bli spottad i ansiktet.

    D.v.s., jag skulle få betala för att bli spottad i ansiktet, ifall jag faktiskt vore skattebetalare. Som anställd inom den offentliga sektorn betalar jag som bekant ingen skatt, annat än på papperet.

  4. TVlicensen är ingen stor ondska, men det är en ondska inte desto mindre, rent principiellt alltså. Själv tittar jag nästan aldrig på SVT och jag lyssnar ännu mindre på SR. Så jag har väldigt lite nytta eller glädje av detta. Men om man gillar vad man får för licensen, finns det kanske ingen anledning att protestera, om man nu känner för det. :)

  5. Jo, men samtidigt ska man väl glömma bort att det inte sänds en massa program på SVT som t ex har ett vänsterbudskap och som därför motarbetar ens värderingar och intressen. Det är inte lika hemskt som presstödet till SvD och DN, men ändå…

  6. Det man också ska komma ihåg att tv-licensen faktiskt inte är en avgift man betalar för att få SVT och SR, utan något man är tvingad att betala om man äger en TV-mottagare. SVT och SR får man ju gratis för pappa staten är så rysligt snäll.

    Det är framförallt detta som stör mig. Hade det ”bara” varit en avgift för att få tillgång till statsradion och -tvn hade jag inte varit lika skeptisk (även om tv-avgiftens särställning även då hade varit märklig.)

  7. Men DN får inget presstöd. Utöver SvD är det huvudsakligen socialdemokratisk landsortspress som får presstöd. (I en sådan blaska vad det en gång en marxist som hotade att krossa mig som en lus under sina fötter. Jag blev lite upprörd…)

  8. OK, Robert: den dag vi tar makten kommer den statliga radion och televisionen att säljas ut till högstbjudande (intäkterna kan vi använda till att betala av statsskulden). Presstödet avskaffas omedelbums. Och de djursjukhus som idag bekostas med hundskatt kommer att privatiseras.

    Rösta bara på mig den dag jag får ändan ur vagnen och bildar ett politiskt parti!

  9. Jag röstade faktiskt på KLP i valet. Men om jag engagerade mig mer än så i partiet skulle det nog bli en eller annan intern konflikt.

    Annars har jag alltid drömt om att komma in i riksdagen – om inte annat så för nöjet att åka gratis förstaklass på tåget och få en övernattningslägenhet i Stockholm.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s