Förbjuda rattfylla?

Lew Rockwell, grundare av och president för Misesinstitutet, menar att det är fel att kriminalisera körning under berusat tillstånd. Han skriver:

What precisely is being criminalized? Not bad driving. Not destruction of property. Not the taking of human life or reckless endangerment. The crime is having the wrong substance in your blood. Yet it is possible, in fact, to have this substance in your blood, even while driving, and not commit anything like what has been traditionally called a crime.

Now, the immediate response goes this way: drunk driving has to be illegal because the probability of causing an accident rises dramatically when you drink. The answer is just as simple: government in a free society should not deal in probabilities. The law should deal in actions and actions alone, and only insofar as they damage person or property. Probabilities are something for insurance companies to assess on a competitive and voluntary basis.

Jag kan inte ta detta argument seriöst.

Jag tycker att en av kommentatorerna på Misesbloggen bemöter detta bisarra resonemang alldeles utmärkt. ”mikey” skriver: ”One might also fire a rifle blindfolded and not hit anyone”. Och precis som det inte bör vara lagligt att ägna sig åt detta, bör det inte heller vara lagligt att köra omkring berusad på våra offentliga vägar. Man har ingen ”rätt” att utsätta andra för livsfarliga hot och faror.

(Folk har, i förbigående sagt, ingen rätt att avsiktligen gå omkring med en smittsam och livsfarlig sjukdom, även om det bara är en fråga om risk huruvida någon faktiskt smittas eller dör till följd av smittan.)

Det är fullständigt irrelevant hur Lew Rockwell och hans likar vill ha det på deras privatägda vägar. (Om Rockwell och hans polare vill köra ihjäl varandra på deras egna vägar, kommer inte jag att stoppa dem.) Men nu lever vi i ett samhälle med offentliga vägar och så länge som de är offentliga, är det helt i sin ordning att staten har lagar som förbjuder folk från att köra omkring berusade.

Man kan naturligtvis fråga sig var gränsen ska gå. Men det är en sekundär fråga och inget som jag kan kommentera här och nu. Jag vet för lite om att köra bil och än mindre om att köra bil berusad.

Detta är ett typiskt utslag för den form av subjektivistiska nyckdyrkan som präglar den libertarianska rörelsen.

Detta påminner mig om en gång då jag lyssnade på den libertarianska radiostationen ”Free Talk Radio” och jag fick höra en av programledarna på fullaste allvar säga att mord minsann är en fråga för ”marknaden” att ”lösa”.

Det här påminner mig också om de libertarianer som menar att de minsann har ”rätt” skjuta folk till höger och vänster för annars ”kränks” deras egendomsrätt, dvs deras rätt att använda deras privatägda pistol hur de än behagar.

Till de få libertarianer som fortfarande har svårt för att förstå varför så många har svårt att ta dem på allvar lyder mitt svar: ”Gissa fem gånger”. Det är inget annat än ett sundhetstecken från allmänheten att de instinktivt tar avstånd ifrån libertarianismen när de får höra om sådana här dumheter.

Men kommer inte detta förbud att leda till fler förbud, och till slut har all vår frihet försvunnit? Rockwell skriver så här om detta i sin artikel: ”Already, there’s a move on to prohibit cell phone use while driving. Such an absurdity follows from the idea that government should make judgments about what we are allegedly likely to do”.

Nu vet jag, som sagt, lite om att köra bil och än mindre om hur det är att köra under påverkan av alkohol. Jag vet inte heller hur det är att köra bil och prata i mobiltelefon. Men om det nu är bevisat att man blir en trafikfara av att köra mobil, ja, då förmodar jag att man får förbjuda det. Man har som jag ser det ingen ”rätt” att göra sig själv till en trafikfara och ofrivilligen utsätta andra för livsfarliga risker. Jag tycker inte att det är ett dugg mer anmärkningsvärt än att man förbjuder mig från att köra bil utan glasögon.

Nu kanske någon vill invända med att konstatera att nästan vad vi än gör involverar det risker. Och ska man förbjuda allt som är farligt, då kommer verkligen all vår frihet att försvinna. Det ligger ju onekligen något i detta argument. Men det missar en väsentlig aspekt.

Man måste skilja på det faktum att människor t ex inte är allvetande, att de är oförmögna till misstag, och att allt detta kan resultera i mer eller mindre ödesdigra konsvekvenser. Men det ska aldrig förväxlas med människor som avsiktligen, av ren försummelse, utsätter andra människor för faror.

Jag tar en risk varje gång jag sätter mig i en bil. Jag kan bli påkörd. Och jag kan skadas allvarligt eller dö till följd av det. Det är sant. Men det är en skillnad på en olyckshändelse och på att föraren som körde på mig gjorde det för att han var påverkad av alkohol eller inte hade på sig sina glasögon eller saknade körkort.

Det är samma sak med eld. Eld är farligt. Men det är taget för sig själv inget skäl för att förbjuda folk från att ha en kontrollerad brasa i deras hem. Det är däremot ett skäl för att förbjuda folk från att tända fyr på ett hus. (Det är faktiskt skäl nog för att förbjuda folk från att tända fyr på deras egna hus, om det kan riskera att skada andras liv och egendom.)

Nu menar jag att precis som det är att betrakta som en allvarlig försummelse om jag kör bil utan mina glasögon (och därmed avsiktligen utsätter mig själv och alla andra för en fara), och att jag bör kunna dömas för försummelse om jag blir ertappad av polis körandes på en väg utan glasögon, så tycker jag att man rimligen kan förbjuda libertarianska pojkspolingar från att ”leka med elden” på ett oansvarigt sätt, dvs ett sätt som utsätter andra för fara, alldeles oavsett om ingenting hände – denna gång.

Vad tycker du?

7 reaktioner på ”Förbjuda rattfylla?

  1. Problemet är väl just gränsdragningen för vad som gör att man blir en ökad trafikfara. Antingen drar man en strikt linje: allt som gör en mer okoncentrerad som bilförare är förbjudet. Eller en mer godtycklig linje: sådant som, med en viss (godtycklig) grad gör dig till en mer okoncentrerad förare är förbjudet. Ett tredje alternativ är Rockwells: allt är okej, så länge du inte skadar nån annna.

    Så. Antingen förbjuder vi allt utom bilkörning i bilarna. Tänkbara förbjudna element inkluderar passagerare, godis, bilradio, mobiltelefon, vodkaflaska och nästan allt annat. Eller så förbjuder vi vissa saker och fortsätter älta om det är okej att prata i telefon och köra bil men inte att köra hem efter två glas vin eller en joint.

    Rockwells argument känns för mig, som du redan vet, ganska attraktivt här. Trots att jag inte har mycket till övers för tölparna på Misesinstitutet.

  2. Onekligen är det stora kruxet här hur man ska dra gränserna, utan att de blir godtyckliga. Här har jag ett förslag på hur man kan förhålla sig till den här sortens situationer. Mitt förslag är, som jag ser det, att man kommer ihåg principen att det är mängden som gör giftet.

    Ett exempel här är ett ämne som under normala omständigheter inte alls är farligt, utan tvärtom väldigt fördelaktigt, men som över en viss gräns däremot blir farligt.

    Jag menar nu att man förmodligen kan tillämpa samma princip och förfaringssätt i denna fråga. Så om man kan bevisa att farorna med att köra berusad är enorma då bör man förbjuda det. Om man kan bevisa att farorna med att köra bil pratandes i mobiltelefon är små då bör man inte förbjuda det.

    Man får inte glömma bort att bara för att det ibland kan vara svårt att veta exakt hur man ska dra en gräns, betyder inte att det är omöjligt att göra det på ett icke-godtyckligt sätt.

    Men oavsett hur man ser på själva gränsdragningen, så förstår jag inte med vilken standard man kan hävda att man har rätt att med avsikt utsätta andra för helt onödiga faror. Är det inte ganska godtyckligt att göra anspråk på en sådan påstådd ”rättighet”?

    Vem skulle, bara för att ta en helt annan företeelse, acceptera att man har blivit matförgiftad, eftersom kocken med avsikt struntade i att tillaga maten korrekt, eller för att han hade valt att dricka innan han kom till jobb, eller vad det nu må vara? Varför är det ”OK” med en sådan försummelse bara för att inget, av ren tur, hände just den här gången, eller just den där gången?

  3. Om vi någonsin skulle få privata vägar, skulle reglerna bestämmas av den eller de som äger vägen; och de skulle rimligen förbjuda rattfylleri, precis som ett privatägt varuhus idag kan avhysa en kund som är tillräckligt berusad för att uppträda störande.

    Sedan kan man alltid diskutera var promillegränsen ska läggas. ”Off the cuff” skulle jag säga att om någon bötfälls för att ha tagit en eller ett par starköl innan han sätter sig i bilen, är detta bara en fråga om att klämma åt folk och få oss att förstå att vi inget annat är än undersåtar. (Samma sak med idén att förbjuda bilförare att prata i mobilen.) Men om någon kör bil tillräckligt berusad för att vara en dödsfara, så ska det bestraffas, oavsett om det verkligen händer något eller ej – för i så fall är det ju rena turen eller slumpen som gör att ingen dör.

    Och så kan man ju fråga sig om Lew Rockwell är seriös eller bara försöker provocera. Jag vet inte. Men för ett par år sedan lät han publicera en uppsats på sin hemsida som gick ut på att Nordkorea är fullt berättigat att utveckla kärnvapen, eftersom det handlar om självförsvar mot amerikansk aggression. Tappade liksom förtroendet för Rockwell efter det… (I den mån jag hade något.)

  4. Den korrekta libertarianska positionen i denna fråga är ju egentligen ingen annan än den att vägarna ska privatiseras och vägägarna ska sedan bestämma reglerna för rattfylla. Även om Rockwell inte skriver det i artikeln skulle han nog tveklöst instämma i det om han tillfrågades.

    Sedan tillkommer ju frågan vilka regler man bör föredra så länge nu vägarna är fortsatt statligt ägda (vilket tyvärr om vi ska vara realistiska är vad som gäller under överskådlig framtid). Den frågan är precis som andra frågor om hur man bör ställa sig till hur olika statliga system ska hanteras så länge det är statliga system inte lika solklar som vilken den ideala lösningen (privatisering) är, men generellt bör man enligt min mening förorda den lösning som mest liknar den ideala lösningen.

    Och detta innebär ju helt klart att man förbjuder grov rattfylla.
    Den svenska gränsen på 0.2 promille är ju absurt låg och jag har ju svårt att se att någon rationell privat vägägare skulle sätta gränsen så låg. Men med tanke på hur en berusningsgrad över 1 promille påverkar omdömes- och reaktionsförmågan så skulle knappast någon (eller iaf ytterst få) vägägare verkligen tillåta detta, eftersom de flesta bilägare är intresserade av en säker bilfärd och vägar som tillåter så berusade förare skulle nog inte bli populära.

    Det Lew Rockwell uttrycker här är mer en personlig preferens för vägar där hög berusningsgrad tillåts samt en motvilja mot federal reglering av området.

    Jag har träffat Lew Rockwell IRL och samtalat en del med honom och han är i huvudsak en vettig frihetsälskande man. Men han har ju dock en del stolliga böjelser, och denna artikel var ju ett exempel på det. POS: var skrev han förresten det om att Nordkorea var berättigad till kärnvapen?

  5. Stefan: Det var inte Rockwell själv som skrev den där uppsatsen, men han lade ut den på lewrockwell.com, så jag kan ju inte dra någon annan slutsats än att han sympatiserade med den. Dessutom är det ju i linje med vad Rockwell och en del andra skriver då och då på mises.org. De opponerar sig mot ”kriget mot terrorismen” – inte på sådana grunder som att det är illa fört, eller att man ställer upp fel mål för kriget, eller att huvudmåltavlan borde vara Iran snarare än Irak, utan därför att det inte borde föras överhuvudtaget. Situationen med terrorism i världen ses som någon sorts reaktion på ”USA-imperialism”, inte som ett resultat av det det finns muslimer här i världen som tar islam på synnerligen blodigt allvar. Och den idéhistoriska grunden här är förstås Murray Rothbards uttalanden om att USA är den värsta krigshetsarnationen, medan Sovjetunionen aldrig ville något annat än fred och självförsvar. Ja, ”stolligheter” är vad det är.

    För att spinna vidare: för ett par år sedan publicerade mises.org en citatsamling av Mises om krig. Om det här var ett försök från deras sida att grunda sin pacifism på Mises egen auktoritet, så vill jag kalla det ohederligt; för Mises var inte pacifist (jag har t.ex. aldrig sett något uttalande från Mises som går ut på att Hitler borde ha fått hållas). Men alla de här Misescitaten handlade också om att krig inte är ekonomiskt lönsamma och att segraren i ett krig förlorar ekonomiskt på det lika väl som förloraren. Javisst, det är ju alldeles sant. Men det finns ju heller ingen på den här sidan om John Maynard Keynes som hävdar att krig är ekonomiskt lönsamma! (Keynes gjorde det, i ett famöst avsnitt i ”General Theory”. Och marxisterna inbillar sig som bekant att krig förs för att erövra marknader. Men en sådan idé är ju enbart bisarr.)

    Så om någon totalitär nation öppnar krig mot ett fritt land (vilket Iran gjorde mot USA redan 1979, fastän de flesta valt att blunda för det), så går det fria landet i krig för att undanröja ett dödligt hot – definitivt *inte* för att ”tjäna pengar” eller ”skapa nya marknader för en expansiv kapitalism”. Jo, det kostar pengar – så ju snabbare kriget vinns, desto snabbare kommer också den ekonomiska återhämtningen. (Och desto färre oskyldiga offer – ”collateral casualties” – kommer att krävas.)

    Om nu frihetsälskare som Rothbard och Rockwell diskuterar utrikespolitik som om de vore rena rama marxisterna – vad fan ska man tro?

    (Både Rothbard och Rockwell brukar vara bra, så länge de håller sig till det de begriper – guldmyntfot och misesiansk konjunkturcykelteori å det å sånt. Men det har jag sagt förr.)

  6. PS. Resten av Stefans inlägg instämmer jag med. Jag kan väl tillägga att om man har en absurt låg promillegräns, så innebär det en kollektiv bestraffning för de brott som begås av förare som är verkligt berusade och därmed lemlästar och tar livet av folk. (Att den som tagit en starköl innan han sätter sig bakom ratten skulle vara medskyldig till de kraftigt berusades rattfylleri är ju – ja, vad ska jag kalla det? Kollektivism?) En högre promillegräns parat med betydligt mer kännbara straff för dem som bryter mot den är vad jag skulle förorda.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s