Mises 125 år!

Ludwig von Mises fyller 125 år. Läs George Reismans hyllning till denna gigant bland intellektuella försvarare av kapitalismen.

I samband med detta vill jag gärna berätta vad som hände för ett par veckor sedan i en av mina föreläsningar i ekonomisk historia. Läraren satte upp tre kriterier för vad kapitalism är. De var följande: 1. Privat ägande av produktionsmedlen. 2. Resursallokering bestäms av priser på fria marknader. 3. Kapitalackumulation.

Så här långt, finns det väl ingen egentlig anledning att klaga, right? Well. Saken var bara den att föreläsaren gick sedan vidare med att konstratera detta med socialism genom att säga att detta betyder att: 1. Produktionsmedlen används för det mesta inte av de som äger dem (utan av arbetarna). 2. Detta är vad som skiljer en marknadsekonomi ifrån en planekonomi. 3. Man ska inte tro att kapitalisterna strävar efter vinst i första hand för att leva i lyx, utan för att kunna ackumulera kapital, så att man kan investera ytterligare och på så sätt kunna expandera produktionen.

Jag kunde inte låta bli att invända emot allt detta.

Det första jag sade var att det är fel att säga att produktionsmedlen inte används av de som äger dem. Jag gav honom ett exempel med en ensamföretagare och försökte sedan visa på att principen är exakt densamma för kapitalisterna som äger ett storföretag. I båda fallen använder kapitalisten/affärsmannen/entreprenören (vad man nu vill kalla aktören) sitt kapital för att producera; att de inte står vid fabriksgolvet och drar i en spak betyder inte att de inte jobbar med sina produktionsmedel. Men föreläsaren gav inget som helst intryck av att förstå vad det var jag pratade om. Så jag gick då vidare till punkt 2.

Jag påpekade, med hänvisning till Ludwig von Mises, att det är direkt missvisande att ställa så kallad planekonomi i konstrast till marknadsekonomin, detta eftersom det antyder att rationell ekonomisk planering är vad planekonomi handlar om, och att någon sådan inte förssigår i en marknadsekonomi. Jag påpekade att detta har med prissystemets natur att göra.

(På rasten kom det fram ett par ”klasskamrater” som ställde en massa följdfrågor. De verkade inte alls förstå vad det var jag pratade om. Trots att jag då gav dem flera väldigt elementära exempel på ekonomisk planering under kapitalism och flera olika förklaringar genom att t ex peka på skillnaden mellan priskontroller och en friprissättning och vad detta i sin tur resulterar i, stod de fortfarande där och såg ut som två stora frågetecken. Mycket förbluffande, måste jag säga.)

Trots att föreläsaren denna gång åtminstone gav ett intryck av att veta vem Mises var och vad han stod för, fanns det absolut ingenting i hans ”svar” som tydde på att han hade förstått vad det var jag hade sagt. Istället för att komma med en följdfråga där han bad mig förtydliga mig själv (om det nu var så att jag uttryckte mig otroligt dåligt), bad han mig istället förklara vilka ord jag skulle använda mig av här. Jag sade att jag föredrar att tala om kapitalism och socialism, istället för marknadsekonomi och planekonomi, just eftersom jag anser att de senare ger en missvisande uppdelning. Han gav mig sedan en helt osammanhängande förklaring till varför han inte höll med mig, och sedan tog det slut där.

På den tredje punkten påpekade jag bara kort att jag inte tycker att man på något sätt ska förneka att kapitalisterna strävar efter en stor profit så att de åtminstone på sin fritid kan leva lite i lyx. Annars finns det väl ingen anledning för dem att arbeta så hårt? Där kunde han däremot hålla med mig, vilket i och för sig knappast kom som en överraskning.

(I övrigt måste jag säga att jag brukar inte få kritik för att jag uttrycker mig otydligt. Ibland kan jag få kritik för att jag kanske pratar lite snabbt och i värsta fall, till följd av att jag pratar så snabbt, även lite sluddrigt. Men, när jag väl pratar i normal och civiliserad takt, då brukar jag, som sagt, inte få några klagomål på min förmåga att formulera mig klart och tydligt och sammanhängande. Så jag tror inte detta var fallet här heller. Faktum är att jag tog så god tid på mig för att förklara vad jag menar, att vi fick skjuta upp en liten del av föreläsningsmaterialet för dagen till nästa tillfälle.)

Vad är sensmoralen, om någon, här? Förutom det att man måste ha ett kallt huvud när man går inför sådana här saker, så är det bara att konstatera att det är synd att människorna på ekonomihistoriska fakulteten i Lund inte har tagit till sig Mises lärdomar. Det vore kanske extremt naivt av mig att tro att de skulle göra det. Men ändå. Och ja, om man är rädd för att eventuellt framstå som en idiot inför resten av klassen, då rekommenderar jag inte att man tar sådana här risker.

7 reaktioner på ”Mises 125 år!

  1. Kort kommentar till de tre punkterna:

    1. Alla som deltar alls i produktionen använder sig förstås i någon form av produktionsmedlen – från högste chefen till arbetaren på golvet.

    2. Termerna ”marknadsekonomi” och ”planekonomi” är ju allmänt vedertagna, och jag tycker inte det finns någon anledning att bråka om terminologin här. Problemet är ju att de som förespråkar planekonomi försöker smäcka i oss att det inte finns någon planering i en marknadsekonomi, fastän sanningen är att varenda människa planerar i en marknadsekonomi, medan ingen annan än politrukerna i toppen har lov att planera i en planekonomi.

    3. Nej, jag tror absolut inte att några kapitalister har som primärt mål att leva i lyx – att de ändå gör det är bara en bieffekt (en önskvärd och rättvis bieffekt, men ändå en bieffekt). Om kapitalisternas *huvudintresse* i livet vore ett liv i sus och dus, skulle det leda till att kapitalet urholkas i stället för att ackumuleras. (Och de som läst Reisman vet att det skulle höja den allmänna profitnivån, räknad i procent, och i slutändan göra både kapitalister och alla oss andra alldeles utfattiga.)

  2. Korta kommentarer till kommentarerna om kommentarerna:

    1. Jag ser väl egentligen inte heller någon anledning att bråka om terminologin, men om jag måste välja mellan begreppen marknadsekonomi och kapitalism å en sidan eller planekonomi och socialism å andra sidan, väljer jag kapitalism respektive socialism, av just den anledningen att jag tycker att begreppen är lite förvirrande. Men i vardagligt tal brukar jag naturligtvis inte opponera mig eller föra väsen kring orden och hur de används.

    2. Jag tror inte att kapitalisternas huvudintresse är att leva i lyx. Jag menade mest att det inte fanns någon anledning att förneka att det är, som du själv säger, en bieffekt och att det är en rättvis bieffekt. Saken var nämligen den att föreläsaren försökte släta över det faktum att kapitalister i allmänhet åtnjuter en betydligt bättre levnadsstandard än massorna, som om det var en dålig och orättvis bieffekt. Det borde jag kanske ha nämnt, men det var på grund av detta som jag fann skäl att opponera mig mot hans beskrivning av kapitalisterna. Han antydde nämligen att deras höga levnadsstandard skulle tolereras som ett slags nödvändigt ont, eftersom de trots allt verkar för att ackumulera kapital genom sin affärsverksamhet.

  3. ”Saken var nämligen den att föreläsaren försökte släta över det faktum att kapitalister i allmänhet åtnjuter en betydligt bättre levnadsstandard än massorna, som om det var en dålig och orättvis bieffekt. […] Jag kanske inte uttrycker mig så klart som jag inbillar mig…”

    OK. Jag undrade lite om du och din lärare pratade förbi varandra. Nu är sammanhanget glasklart!

  4. Petter:

    1. Jag läser det för jag behöver en massa poäng så att jag en vacker dag kan få en examen.

    2. Folk som studerar filosofi vid universiteten kan lätt bli skadade av de vansinniga idéer som prånglas ut där. En sådan idé, som jag själv fick ta del av, är att filosofernas viktigaste ”verktyg” i sitt resonerande är ”logik utan ontologi”. Jag vill inte bara på intellektuella grunder ta avstånd från en sådan vansinnig idé, jag tar även avstånd från den genom att leva som jag lär på det epistemologiska planet. Och då jag är mest intresserad av moral- och samhällsfilosofiska frågor, anser jag att jag vinner på att studera hur människan fungerar. Ett sätt för att få ett brett empiriskt underlag är genom att studera historia, inklusive ekonomisk historia.

    Menar du att jag gör något dumt i att göra detta? Om så, varför? Observera att jag inte saknar reservationer emot kursen jag läser, jag anser dock än så länge att den har varit bättre än vad jag hade kunnat föreställa mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s