Vem är naiv?

För flera dagar sedan läste jag en mycket besynnerlig artikel av en André Hansson. Han argumenterar i Sydsvenskan för att det nu finns utrymme för ett nytt nyliberalt parti som kan ta över den plats som de gamla moderaterna hade:

Den nyliberala idén är ute. Moderaterna har accepterat välfärdsstatens värdegrund och så gott som transformerats till ett socialdemokratiskt parti. Efter 2006 års val kan det dock finnas en unik möjlighet för den nyliberala idéns anhängare.

Det kan finnas ett vakuum till höger om moderaterna som möjligen skulle kunna fyllas av ett nytt nyliberalt parti, ett parti som positionerar sig ungefär där Carl Bildts moderater låg, men som samtidigt inte hemfaller till den dogmatiska nyliberalism som blint avskyr staten.

Bortsett från att jag inte tycker att man ska inbilla sig att de gamla moderaterna var några nyliberaler (i den goda bemärkelsen), för det var de verkligen inte, och att jag inte tror att det finns något utrymme för ett genuint nyliberalt parti i dagens Sverige, så finns det flera saker som är anmärkningsvärt i herr Hanssons sätt att resonera. I citatet ovan ges en tydlig ledtråd.

Problemet med nyliberalismen är att den har en tendens att hemfalla till ”dogmatism”. Vad menar han med ”dogmatism”?

Om ett sådant parti behåller systemskiftet som ett långsiktigt mål, och samtidigt förordar gradvisa reformer som en väg dit, skulle nyliberalismen återigen kunna bli en kraft i svensk politik.

Men nyliberalismen har ett imageproblem. Den framstår som radikal, som rigid i sitt krav på ett omedelbart avskaffande av välfärdsstaten, som dogmatisk i sitt krav på renlärig marknadsekonomi och rörelsen präglas av ett känsloladdat hat mot staten snarare än av kärlek till frihet.

Vill man förändra något så måste man vinna val och då kan man inte vara för radikal. Fredrik Reinfeldt förstod detta. Han gick dock så långt att han övergav den idén helt. Nyliberalismens utmaning i Sverige måste istället vara att bli mindre radikal men samtidigt vara läran trogen. Är detta möjligt?

Så att vara ”dogmatisk” är att vara för marknadsekonomi, dvs kapitalism, och att ha krav på radikala reformer? Dvs man är ”dogmatisk” om vill genomföra något mer än ytterst marginella justeringar av välfärdsstaten? Men detta är ju inte vad dogamtism betyder.

Men Hanssons poäng är egentligen inte ett argument emot dogmatism. Hanssons poäng är att folket inte gillar stora förändringar. Så hur ska då nyliberalismen ha en chans, om den är så här ”dogmatisk”? Jo, lösningen är förstås att inte föreslå lika radikala reformer längre. Men hela tiden hålla fast vid visionen om laissez-faire kapitalismen. På så sätt kan man fortsätta vara ”trogen” sin rena och dogmatiska lära. Detta är ju sant, men frågan är varför Hansson egentligen bryr sig. Ty han hävdar nämligen att man framstår som:

…löjlig när man beskriver välfärdsstaten som roten till all ondska. Den har sina problem och är kanske inte lösningen för framtiden, men helt värdelös har den inte varit. Den har trots allt bidragit med allt från infrastruktur till universitet utan att decimera individens frihet helt.

Vi lever knappast i den värsta av världar. Så länge nyliberaler håller fast vid denna världsbild och förordar revolution är de dömda att existera i den politiska marginalen.

Ett nyliberalt parti måste istället kunna gifta ihop idén om ett friare samhälle med en mindre radikal reformväg som skall föra oss därhän.

Första steget är att avromantisera den nyliberala idén. Att snabbt skära radikalt i välfärdsstaten löser inget. Istället borde man se det fria samhället som något som kan infrias i framtiden, kanske för våra barn. Den nyliberala idén bör tydligt redovisas, men i ett visionsdokument som är skiljt från partiprogrammet.

Det tredje är att erkänna att välfärdsstaten haft sina förtjänster, men att samtidigt argumentera för att den inte är lösningen för framtiden. Detta är nödvändigt för att bli tagen på allvar.

För det första. Om man nu inte tycker att välfärdsstaten är en dum idé – vilken den i allra högsta grad är – vad är då vitsen med att bilda ett liberalt parti? Om Hansson inte tycker att välfärsstaten är en dum idé varför, återigen, bryr han sig då om detta projekt? Vad är då fel på de nya moderaterna? Varför lägga ned tid på att skapa ett kopia till en kopia?

Är det i förbigående sagt bara jag som känner den fräna stanken av en pragmatisk platoniker? Lägg märke till hur han formulerar sig. Vad han i princip säger är: ”Var inte naiv. Sluta romantisera och idealisera. Börja se välfärdsstaten för vad den är. Ingen tar sådana dogmatiska idealister som dig på allvar. Det handlar om att vara praktisk.” Om man nu tror, som Hansson verkar göra, att visionen om ett fritt samhälle bara är något som finns i en platonsk himmel, varför ska man då lägga ned massor med tid och möda för att kämpa för att omsätta denna visionen i verkligheten? Vem är det egentligen som är naiv?

Gör Bushadministrationen rätt?

Ibland får man höra personer som Jeff Jacoby säga saker som:

This much we do know: There has been no successful terrorist attack on the United States in the years since 9/11, whereas the years leading up to 9/11 saw one act of terrorism after another, including the bombing of the World Trade Center, the destruction of the US embassies in Africa, and the attack on the USS Cole. The Bush administration must be doing something right — something the Clinton administration, on whose watch bin Laden and Al Qaeda launched and escalated their terror war, failed to do.

Detta är ett argument som jag inte köper. Och jag förstår inte hur någon kan köpa det heller.

Det är sant att ingen terrorist än så länge har attackerat USA:s hemland. Sedan har haft Bali 2002, Madrid 2004, London 2005, bara för att nämna några. Och då ska man inte glömma bort alla attacker som Israel har haft sedan dess eller, för den delen, alla amerikaner som har mördats i Irak av olika terroristattacker. (Varav en del sponsrades av Iran.) I samtliga fall var det USA eller deras allierade som var attackerade.

Kom ihåg att WTC först attackerades 1993. Sedan tog det 8 år innan USA blev attackerat igen. Betydde detta att Clinton någonsin gjorde något rätt? Nej. Det tar flera år för terrorattacker av denna typ att planeras innan de väl genomförs. (Jag har för mig att man började planera inför terrorattackerna 2001 redan 1996.) Så fem års ”lugn” ska inte tas som intäkt för någonting.

Frågar ni mig är det ganska mycket en fråga om ren tur att USA inte har attackerats ännu. Inget annat. Iran söker kärnvapen. Kärnvapen som de kommer att använda sig av. Om man låter Iran komma över kärnvapen, då kommer vi snart att få upptäcka något som däremot inte var verket av ”ren tur”, utan ren och oförfalskad ondska.

Mises 125 år!

Ludwig von Mises fyller 125 år. Läs George Reismans hyllning till denna gigant bland intellektuella försvarare av kapitalismen.

I samband med detta vill jag gärna berätta vad som hände för ett par veckor sedan i en av mina föreläsningar i ekonomisk historia. Läraren satte upp tre kriterier för vad kapitalism är. De var följande: 1. Privat ägande av produktionsmedlen. 2. Resursallokering bestäms av priser på fria marknader. 3. Kapitalackumulation.

Så här långt, finns det väl ingen egentlig anledning att klaga, right? Well. Saken var bara den att föreläsaren gick sedan vidare med att konstratera detta med socialism genom att säga att detta betyder att: 1. Produktionsmedlen används för det mesta inte av de som äger dem (utan av arbetarna). 2. Detta är vad som skiljer en marknadsekonomi ifrån en planekonomi. 3. Man ska inte tro att kapitalisterna strävar efter vinst i första hand för att leva i lyx, utan för att kunna ackumulera kapital, så att man kan investera ytterligare och på så sätt kunna expandera produktionen.

Jag kunde inte låta bli att invända emot allt detta.

Det första jag sade var att det är fel att säga att produktionsmedlen inte används av de som äger dem. Jag gav honom ett exempel med en ensamföretagare och försökte sedan visa på att principen är exakt densamma för kapitalisterna som äger ett storföretag. I båda fallen använder kapitalisten/affärsmannen/entreprenören (vad man nu vill kalla aktören) sitt kapital för att producera; att de inte står vid fabriksgolvet och drar i en spak betyder inte att de inte jobbar med sina produktionsmedel. Men föreläsaren gav inget som helst intryck av att förstå vad det var jag pratade om. Så jag gick då vidare till punkt 2.

Jag påpekade, med hänvisning till Ludwig von Mises, att det är direkt missvisande att ställa så kallad planekonomi i konstrast till marknadsekonomin, detta eftersom det antyder att rationell ekonomisk planering är vad planekonomi handlar om, och att någon sådan inte förssigår i en marknadsekonomi. Jag påpekade att detta har med prissystemets natur att göra.

(På rasten kom det fram ett par ”klasskamrater” som ställde en massa följdfrågor. De verkade inte alls förstå vad det var jag pratade om. Trots att jag då gav dem flera väldigt elementära exempel på ekonomisk planering under kapitalism och flera olika förklaringar genom att t ex peka på skillnaden mellan priskontroller och en friprissättning och vad detta i sin tur resulterar i, stod de fortfarande där och såg ut som två stora frågetecken. Mycket förbluffande, måste jag säga.)

Trots att föreläsaren denna gång åtminstone gav ett intryck av att veta vem Mises var och vad han stod för, fanns det absolut ingenting i hans ”svar” som tydde på att han hade förstått vad det var jag hade sagt. Istället för att komma med en följdfråga där han bad mig förtydliga mig själv (om det nu var så att jag uttryckte mig otroligt dåligt), bad han mig istället förklara vilka ord jag skulle använda mig av här. Jag sade att jag föredrar att tala om kapitalism och socialism, istället för marknadsekonomi och planekonomi, just eftersom jag anser att de senare ger en missvisande uppdelning. Han gav mig sedan en helt osammanhängande förklaring till varför han inte höll med mig, och sedan tog det slut där.

På den tredje punkten påpekade jag bara kort att jag inte tycker att man på något sätt ska förneka att kapitalisterna strävar efter en stor profit så att de åtminstone på sin fritid kan leva lite i lyx. Annars finns det väl ingen anledning för dem att arbeta så hårt? Där kunde han däremot hålla med mig, vilket i och för sig knappast kom som en överraskning.

(I övrigt måste jag säga att jag brukar inte få kritik för att jag uttrycker mig otydligt. Ibland kan jag få kritik för att jag kanske pratar lite snabbt och i värsta fall, till följd av att jag pratar så snabbt, även lite sluddrigt. Men, när jag väl pratar i normal och civiliserad takt, då brukar jag, som sagt, inte få några klagomål på min förmåga att formulera mig klart och tydligt och sammanhängande. Så jag tror inte detta var fallet här heller. Faktum är att jag tog så god tid på mig för att förklara vad jag menar, att vi fick skjuta upp en liten del av föreläsningsmaterialet för dagen till nästa tillfälle.)

Vad är sensmoralen, om någon, här? Förutom det att man måste ha ett kallt huvud när man går inför sådana här saker, så är det bara att konstatera att det är synd att människorna på ekonomihistoriska fakulteten i Lund inte har tagit till sig Mises lärdomar. Det vore kanske extremt naivt av mig att tro att de skulle göra det. Men ändå. Och ja, om man är rädd för att eventuellt framstå som en idiot inför resten av klassen, då rekommenderar jag inte att man tar sådana här risker.

Dagens last

”If you don’t believe in God, why do you care about religion?” Detta är en fråga som säkerligen många ateister får, inte minst i USA. Det kan tyckas vara en fullt legitim fråga. Det finns många sätt att besvara den. (Filmen som länken går till ger förresten många bra svar på frågan.) Men det kortaste svaret är väl kanske därför att de religiösa i världen långsamt håller på att föra oss tillbaka till den mörka medeltiden. Är det inte anti-amerikanska och anti-frihetliga militanta muslimer så är det kristna fundamentalister.

”Hot & Cold Media Spin: A Challenge To Journalists Who Cover Global Warming”. Läs detta underbara tal av sanatoren Jim Inhofe. Detta tal hade, av allt att döma, varit helt omöjligt i Sverige. Ja, fullständigt otänkbart. Jag anser att det hade varit mycket troligare att se Fredrik Reinfeldt hålla ett brandtal om laissez-faire kapitalismens moraliska förträfflighet, än att se någon svensk riksdagsman hålla ett liknande anförande i Sverige. (Rätta mig om jag har fel här.) Detta visar verkligen på bredden av det amerikanska debattklimatet. Det må domineras av mystiker från höger och vänster, men då och då, om än bara för ett ögonblick, får man ta del av denna röst som är förnuftets kalla och oresonliga röst. Detta är ett sådant ögonblick. (HT: Gus Van Horn.)

Sverige ett argument för Sydkorea? Stefan Karlsson gjorde idag en mycket intressant observation. I en artikel från DN framgår det att de konservativa i Sydkorea avfärdar en expansion av välfärdsstaten med hänvisning till det svenska valresultatet. Resonemanget är att om inte ens Sverige, som sägs vara vänsterregeringens inspirationskälla, vill ha välfärdspolitiken, varför ska då Sydkorea anamma den? Som Karlsson själv påpekar är det inte rättvist mot regeringen Reinfeldt att säga så här. Reinfeldt förtjänar inte beröm för något han inte står för. Men, tillägger han, ”if it will lead South Koreans away from implementing welfare statism, then it is just another reason to think that the centre-right victory was after all a good thing”.

Lägg ned FDA. Richard E Ralston har skrivit en artikel om FDA:s destruktiva inverkan och om behovet av att finna ett alternativ till denna statliga myndighet. Om FDA:s destruktiva inverkan skriver han:

The FDA has undoubtedly prevented much harm from unsafe drugs that might otherwise not have been vetted—although this could have been accomplished by other means. But it added enormously to the development cost of new drugs, thereby substantially adding to their price, and delaying their benefits being available to patients—sometimes for many years. It has also, with cruel indifference, prevented access to experimental drugs by terminally ill patients who are near death and willing to take some risk to stay alive. With all this control and lengthy review, we clearly still have drug safety problems, and it is time to explore options other than adding to the size and power of the FDA.

Vad är då alternativet? Herr Ralston kommer med följande förslag

We need to open up the approval process for new drugs to private laboratories, both corporate and non-profit. This could take the form of both monitoring and observation of the testing by the drug companies themselves, and testing by independent research facilities in the final stages of development. Independent laboratories would be liable only for the accuracy, integrity, and robustness of their research, not for all possible future side effects of new drugs. Such research should be funded by the drug companies themselves, paid to third party institutions that would randomly assign the research to the independent laboratories that meet qualification standards.

Jag vet inte om detta verkligen är nödvändigt, men det är ett bra förslag. Jag tycker att läkemedelbolagens rykte är en marknadskraft stark nog för att de ska vilja etablera sig som producenter av läkemedel som är rimligen säkra.

”What to Do About Gasoline Prices”. Avslutningsvis vill jag uppmärksamma Alex Epsteins senaste op-ed från ARI. Den handlar, precis som titeln säger, om vad man kan göra för att få ned bensinpriserna.

Randessätävlingen

Min Randessä blev inte en av de tre vinnarna. Det var ju lite synd, och om jag ska vara ärlig också lite oväntat, men så kan det gå när inte haspen är på. Jag trodde att om mitt bidrag skulle väljas bort, då skulle det ske på basis av att det inte hade ett originellt tema. Och en sådan motivering skulle jag kunna köpa fullt ut. För det jag säger i min essä är definitivt inte originellt.

Det kan låta bisarrt, kommandes från mig, men jag hade faktiskt väldigt svårt att komma på vad det var jag skulle skriva om. (Nu bestämde jag mig i och för sig ganska sent för att delta.) Uppgiften var att man skulle välja ut ett tema, en händelse eller en person ur boken som man på något sätt tycker speglas i det svenska samhället. Så från början försökte jag ta reda på om jag kunde finna en ny vinkling som kunde vara intressant för mig att skriva. Men jag kunde inte det. Och även om jag kunde det, så var jag orolig för att poängen skulle bli alldeles för obskyr och att alldeles för få skulle kunna relatera. Så jag valde istället den enklare och rakare vägen och försökte istället plocka ut ett tema ur boken som är väldigt tydligt och framträdande. Därför blev det också så icke-originellt som det blev.

Hur som helst. Istället avfärdades min essä med motiveringen att det bland annat saknade exempel och konkretiseringar. Jag håller inte helt med om att det skulle saknas exempel eller konkretiseringar. Men det kanske inte fanns tillräckligt många och tillräckligt ingående sådana. Och det kan jag väl hålla med om. Jag har en tendens för ofta att anta mycket om mina läsare när jag skriver texter. Men för de som ändå vill läsa mitt bidrag finns det här.

Ser dock fram emot att få läsa vinnarnas bidrag. Ska bli intressant att se vad de handlar om. :)

PS: Jag ser förresten att Redheadmaniac har offentliggjort sitt bidrag här.

Dagens last

Jeff Jacobys kommentar om NIE:s rapport:

Has the Iraq war undermined efforts to defeat the jihadis? Maybe, but the Times and Post stories don’t come close to making that case. They claim that new terrorists are being enlisted at a growing rate and that America’s presence in Iraq has become a major terrorist recruitment tool. That hardly adds up to a weakened war against Al Qaeda and its accomplices. D-Day and the battle of Midway triggered some of the most ferocious fighting of World War II and resulted in tens of thousands of additional Allied casualties. But would anyone say that they undermined the drive to defeat Nazi Germany and Imperial Japan?

Eftersom det där är en retorisk fråga tänker jag inte svara på den. ;)

Den religiösa vänstern. Daniel Allott skriver om den religiösa vänstern. Visserligen handlar hans artikel mest om att demokraterna inte har lyckats så väl med att förknippas med religion. Men det riktigt fasansfulla här är inte att den sekulära vänstern håller på att tyna bort. Nej, det värsta är hur den amerikanska allmänheten ser på demokraterna. Allott citerar lite opinionsundersökningar:

Unfortunately for the left, all this God talk has yet to resonate with most Americans.  A recent Pew Research Center poll found that the percentage of Americans who saw Democrats as “religion friendly” fell from 40% in October 2004 to 26% last month (including a 14 percentage point drop among black Protestants and 10 points among Catholic Democrats). Further, 69% of the public still thinks “Liberals [have] gone too far in trying to keep religion out of schools and government (up two points from 2005).”  Most telling, according to Pew, only about 7% of the public say they identify with the “religious left” political movement.

Betyder detta att 69% av amerikanerna tycker att religionsfrihet är en dum idé? Avfärdar de konstitutionen? Om så, då gör det mig mörkrädd. Höger eller vänster – om de kristna får ett ökat inflytande, kommer USA:s frihet att inskränkas ytterligare. Behöver man förresten fler bevis för att allt nonsens om att USA är en ”kristen nation” som grundades på ”kristna principer” inte stämmer? Om något visar den kristna allmänhetens fientlighet till frihet, att ett land som USA inte skulle kunna grundas i någon annan epok än under Upplysningen.

En annan intressant uppgift i denna artikel är följande:

What’s more, in the 2004 presidential election, John Kerry’s strongest support came from professed atheists and non-churchgoers.  A Gallup Poll released earlier this month showed Democrats felt more negatively than Republicans about most religious groups. In fact, out of 10 religious groups listed in the survey, the only two groups Democrats felt more positively about were atheists and Scientologists. Meanwhile, less than a third of Democrats had positive feelings about Evangelical and Fundamentalist Christians, groups that received over 50% positive ratings from Republicans.

Nu kan man, som så ofta, tycka att det är fråga om ett val mellan pest eller kolera. Men ställd inför denna information, kan man verkligen förstå Leonard Peikoff när han förkunnade att de konservativa inom republikanerna är moraliskt sett, trots allt sitt tomma prat om kapitalism och ”the American way of life”, värre än vänsterliberalerna inom demokraterna. Ty de står mycket längre ifrån verkligheten. Peikoff skrev: ”Historically, from the Sherman Act to Herbert Hoover to the Bush Administration, it is the conservatives, not the leftists, who have always been the major destroyers of the United States.” (OPAR, s 376). Som pricken över i:et här, företräder herr Allott en organisation som säger sig vara ”committed to uniting the American people around the vision of our Founding Fathers.” Oh really?

Oväntad uppmärksamhet. Objektivistbloggaren Gus Van Horn har lagt till mig på hans ”bloggrulle”. Han skriver följande:

Carl Svanberg writes in Swedish, which I do not know, but since he draws on lots of good English-language commentary, I plan to check his blog regularly. You may recall that he pointed me to a couple of good things yesterday.

Nice! Men oväntat. :)

Är Sverige ett socialdemokratiskt land? Eftersom moderaterna behövde gå mot mitten för att vinna valet, och eftersom Sverige så länge har styrts av socialdemokraterna, är det många som ställer sig denna fråga. Vad säger Johnny Munkhammar?

Så är det absolut inte. Faktum är att en majoritet av svenskarna nästan aldrig har röstat på det partiet. Och större delen av historien motsäger det. Jag skulle vilja påstå att Sverige är ett frihetligt, öppet entreprenörsland som har varit kidnappat av socialdemokratin under flera decennier. Men att detta förhoppningsvis är över nu och vi kan gå mer tillbaka till våra framsgångsrika rötter.

Intressant påpekande. Men jag tror inte man kan göra det så enkelt för sig. Socialdemokraterna och vänstern har under större delen av 1900-talet fullständigt dominerat svensk inrikespolitik. Att påstå något annat vore oärligt.

Munkhammar berättar förresten också om en ny rapport från Svenskt näringsliv som visar att det är en myt, även här i Sverige, att människor stannar kvar vid låglönejobb. Inser man att det för de allra flesta bara är en inkörsport för fler jobb, inser man också det vansinniga i att förbjuda skapandet av en låglönemarknad. Det är precis vad vi behöver för att få fram fler jobb i Sverige.

Dagens last

SvD skrev häromdagen:

USA:s krig i Irak har bidragit till en ny våg av islamisk extremism och ökat det globala terrorhotet. Det fastslår amerikansk underrättelsetjänst i en hemligstämplad rapport, i bjärt kontrast till president George W Bushs påstående att världen har blivit säkrare.

Gus Van Horns kommentar:

It should be interesting to hear this touted as gospel throughout the election season even as the left simultaneously continues to ridicule past intelligence estimates which indicated that Saddam Hussein was trying to get the bomb before we invaded Iraq as well as current ones that show Iran on the cusp of success.

Lets see…. So we should have ignored the stuff on Hussein. And our intelligence on Iran is not good enough for us to jump to conclusions just yet. But we should pull out of Iraq yesterday because we’re fanning the flames of terrorism.

For the left, there is no such thing as actionable intelligence if by ”action” one means ”employ the military for its proper function”. If military force is called for, the intelligence is obviously wrong. If not, then it is obvioiusly correct.

And since the role of Islam in fomenting terrorism is not really a question for intelligence agencies to answer, the left feels it can safely duck that matter altogether.

Robert Spencers kommentar:

If the report had argued that Iraq has weakened the U.S. position because we are effectively abetting an Iranian-backed Shi’ite takeover of the country, and thus aiding rather than weakening the global jihad, that would be a defensible, indeed a cogent, position. But instead, the report just seems to be noting that Iraq has become the latest pretext for jihad recruitment, and buys into the false assumption that if we just address the pretext, the jihad will end. It won’t, however. It will just find another pretext, because ultimately the jihad is not being waged because of Iraq, or Afghanistan, or Abu Ghraib, or Israel, or any other commonly-retailed pretext. It is being waged to extend Sharia over the world, in accord with imperatives spelled out in the Qur’an and other core Islamic sources.

Nils Brage Nordlander skriver i Upsala Nya Tidning att problemet med den svenska sjukvården är att den är socialistisk. Detta är ingen nyhet egentligen, men en del saker tål att upprepas. Men betyder detta att han är för en fullständig privatisering av sjukvården, eller vadå? Han är ju trots allt folkpartist.

Dr Hurd om religionsfrihet:

It’s disturbing not only to watch barbaric, uncivilized nations like Iran increasingly get away with their quest to destroy the secular values and progress of a free society (values open to any rational member of the human race); it’s likewise disturbing to witness members of our own society rationalize away personal freedoms through statements such as ”taking back our nation for Christians” or ”restoring God to society.” It makes me often wonder: if increasing numbers of Americans feel this way, then how are we to defeat the same attitude on the march from the Middle East in our directon?

Bra fråga.

Betydelsen av regeringsskiftet. Munkhammar berättar kortfattat om en del dumheter som nu inte blir av, till följd av regeringsskiftet:

– Heltidslag. Förslaget var att det företag som vill anställa måste först fråga de medarbetare som inte arbetar heltid om de vill gå upp i arbetstid. Ett kraftfullt slag mot nyanställningar, med andra ord. Särskilt illa för säsongsbetonade branscher och för unga. Detta elände blir inte av.

– Planekonomisk tandvård. Alla tandläkarbesök föreslogs betalas av staten (alltså skattebetalarna). Den enskilde skulle betala högst 200 kr för ett besök. Detta skulle skapa ökade offentliga utgifter med åtskilliga miljarder och naturligtvis försämra effektivitet och kvalitet i tandvården. Blir inte av.

Läs resten här.

Nej till minimumlöner. Svenskt näringsliv släppte igår en rapport om varför det är dåligt med höga minimumlöner. De konstaterar nämligen, otroligt nog, att det skapa arbetslöshet. Jag har inte läst själva rapporten och kan därför inte gå i god för den, men under förutsättningen för att den är vettig, är det bra att fler börjar opponera sig emot de höga minimumlönerna.

”Nytt” anförande. ”9/11-One Year Later: Why America Is Losing the War!” av Yaron Brook finns nu tillgängligt på Ayn Rand institutets hemsida. Allt som krävs för att man ska kunna ta del av anförandet är att man blir en registrerad besökare. Men det är enkelt och kostar ingenting. Även om anförandet är gammalt och det för många inte innebär så mycket nytt, kan man väl konstatera anförandets värde av det faktum att det än idag, fyra år senare, är aktuellt. En del saker tål med andra ord att upprepas. Många gånger. Om inte annat måste jag säga att den en timmes långa frågestunden efteråt är på sina håll informativ och underhållande.