Ideologins styrka

Jag såg alldeles nyss Lars Ohlys utfrågning på SVT. Min spontana reaktion är att Ohly gjorde väldigt bra ifrån sig. Han sade inte en enda vettig sak under hela timmen, men det var inte det jag tänkte på. Vad som ständigt slår mig när jag lyssnar på Ohly är hans förmåga att kunna svara kortfattat, sammanhängande och konsekvent på frågor. Han kan till och med svara med enkla ”Ja” eller ”Nej”.

I ett mer rationellt samhälle vore detta inte en så sällsynt företeelse som det är i dagens pragmatiska Sverige. Vad är det som gör att Ohly har denna ”förmåga”? Det är ideologins styrka och kraft. Det råder ingen som helst tvekan om att Ohly drivs av en stark ideologisk övertygelse. Ohly är en människa som tar sina idéer på allvar – i den mån en marxist nu kan ta idéer på allvar. Det finns inte många som honom och det är synd.

Kom inte här och säg att Ohly bekräftar att ideologi är farligt och opraktiskt. Bara för att Ohlys kommunism får farliga och opraktiska konsekvenser betyder inte att man ska avfärda teorier, ideologier och principer som sådana som farliga eller opraktiska. (Det är alltid lika fascinerande att höra människor så otroligt stöpta i filosofiska vanföreställningar, såsom pragmatismen, uttryckligen avfärda betydelsen av filosofiska idéer och politiska ideologier, på strikt filosofiska grunder.) Att somliga idéer är falska i teorin, som kommunismen, och därför får förödande konsekvenser i praktiken, är inget argument emot ideologi som sådant. Det finns nämligen rationella idéer, filosofi, ideologi och principer.

Folket gillar klara besked. De gillar ”Ja” eller ”Nej”; inte för att de tror på ”enkla lösningar”, utan för att de vill veta vart en politiker vill föra landet. De gillar inte eviga diskussioner om tekniska detaljer. De vill inte fästa sin blick vid ett träd, eller ibland inte ens det, utan blott en liten gren till ett träd. De vill se skogen; de vill se helheten; de vill veta var vi i det stora hela är på väg.

Men nu lever vi tyvärr i ett pragmatiskt Sverige. Så det ligger i sakens natur att politikerna ska fästa blicken på detaljerna och låta de ideologiska klyftorna mellan höger och vänster reduceras till långdragna diskussioner om huruvida vi ska ha 70% a-kassa eller 80%.

Pragmatismen gör att politikerna i sin ovilja att handskas med praktiska problem medelst principer ofta känner sig tvungna att avgränsa problemet till just sådana små tekniska frågor. Problemet är dock det att anledningen till varför man inte kan lösa problemen när man har reducerat frågan till en sådan omfattning, är att man fortfarande inte kan lösa det. Inte utan principer, ideologi och teori. Det är därför som Ohly vet vad han ska svara, medan de andra politikerna ofta måste trassla ur sig otroligt komplicerade härvor av kompromisser och nödlösningar.

Ohly framstår som handlingskraftig; om han bara hade fått mandatet att genomföra sin politik. De övriga framstår, hur engagerade de än är i tonen, som närmast handlingsförlamade i jämförelse. Sådan är kraften och styrkan av ideologi.

Vad som behövs i Sverige är mer ideologer. Fler politiker och debattörer som tar sina och andras idéer på allvar; som vet vad som står på spel. Mer principer, färre kompromisser. Det skulle inte bara göra debatterna mer fruktsamma, det skulle även göra dem mer intressanta att lyssna på. Det skulle också producera mer handlingskraftiga politiker. Eftersom Sverige behöver stora reformer inom praktiskt taget varje tänkbart område, vore det, i den mån vi nu talar om rationella principer och idéer, också väsentligen bättre politiker än de vi har nu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s