Det är dumt att ljuga

Jag vet inte hur det är med er, men när jag ser politiker ljuga eller försöka slingra sig undan en jobbig fråga, då ser man direkt om personen är ärlig eller inte. Frågan som jag ständigt ställer mig är varför de inte bara säger sanningen. I många fall beror det naturligtvis på strikt pragmatiska dvs opraktiska överväganden. Ett exempel på detta är det faktum att vi i Sverige måste producera mer el. Först höjer politikerna skatten på elpriserna och -produktion. Samtidigt förbjuder de i princip all utbyggnad av elproduktionen. Sedan klagar de på elbolagen för att elpriserna stiger. Det är otroligt lögnaktigt. Det finns en del borgerliga företrädare som har insett att kärnkraft är en utomordentlig källa till energi. Det är billigt, säkert och miljövänligt (ur alla möjliga avseenden). Men vad skriver de borgerliga i sitt gemensamma manifest? Jo, de tänker varken tillåta startandet av nya reaktioner. De lovar bara att inte stänga fler. Detta räcker ju inte på långa vägar för att få till en ökad produktion av el i Sverige. Men vad gör de då offentligt? Jo, de tvingas naturligtvis ljuga både om vad de själva tycker, för att visa på enighet inom den så kallade alliansen, samtidigt som de måste aktivt försvara en politik som de egentligen inte står för. (För att verkligen strå salt i såren, måste de dessutom offentligt ljuga om att detta utgör en ”kompromiss” mellan olika motstridiga viljor. Men sanningen är att detta är lika lite en ”kompromiss” som en våldtäkt.) I sådana stunder undrar man hur politiker står ut med sig själva: varför säger de inte bara sanningen? Det vinner vi alla på, inte minst de själva.

Men det finns mer. Om du inte har hört det, så kommer du att få höra det i resten av valrörelsen. Folk kommer att ställa de borgerliga politikerna till väggen, och så kommer de att fråga dem hur det kommer sig att de vill skära ned på olika bidrag. De borgerliga kommer då att svara att de utgör en del av deras jobbpolitik. Och det gör det också. Men för journalister som vill visa att de kan göra sitt jobb och för socialistiska debattörer som vill vinna billiga poänger, kommer detta naturligtvis inte att räcka. De kommer därför att följa upp detta svar med frågor av typen: ”Ja, men hur kommer sänkt a-kassa att leda till fler jobb?” Ställer man frågan på det sättet verkar den faktiskt rimlig att ställa. För visst verkar det inte finnas något som helst kausalt samband mellan sänkta bidrag och fler jobb. (Även om det fanns några jobb att söka, måste ju den som går på a-kassa också masa sig ur soffan och gå ut och söka dem.) Jag inte om ni har märkt det, men de borgerliga är väldigt obekväma med denna fråga. (Nu senast hörde jag en utfrågning av Maud Olofsson där hon hade väldigt svårt för att svara på denna fråga och många relaterade till den.) Som bäst kanske de till slut medger så mycket som att sänkta skatter i kombination med lägre bidrag gör att det lönar sig att jobba mer. Men vad betyder det egentligen?

Saken är den att höga bidrag i praktiken fungerar precis minimumlöner. De bestämmer nämligen den lägsta lönen som folk är villiga att ta ett jobb för. Om du som arbetslöshet tjänar, säger vi, 15 000 kr i månaden, då kommer du av fullt naturliga skäl aldrig någonsin ta ett jobb som ger dig 12 000 kr i månaden. Och det finns inte heller någon större garanti att du skulle ta ett jobb som gav dig en lön på kanske 16-17 000 kr i månaden. Att ta ett jobb innebär ju i sig en massa omkostnader, därför måste lönen ofta betydligt högre än vad a-kassan ger dig. Sedan finns det många marginaleffekter i form av olika bidrag och taxor som sänks och höjs om man börjar jobba. Det säger också sig själv att väldigt många människor skulle avstå från att jobba om de tjänar precis lika mycket på att jobba som på att gå hemma om dagarna. Inte för att det är otroligt roligt att gå hemma om dagarna, inte heller för att dessa människor skulle vara särskilt lata, utan för att det helt enkelt inte känns särskilt lönt för många att börja jobba 40 timmar i veckan, om man ändå inte tjänar ett öre på det. (I själva verket kan man faktiskt komma att förlora på det, just eftersom ett jobb ofta för med sig omkostnader som folk sällan tänker på.) Det finns förstås en hel del som inte har något emot att ”göra rätt för sig”, dvs sluta leva på skattebetalarnas pengar, och som därför ändå går till jobbet, även om det lönar sig väldigt dåligt. Men hur många eller få dessa än utgör, är de av uppenbara skäl inte relevanta i diskussionen.

Så vad händer då om man sänker a-kassan och andra bidrag samtidigt som man sänker olika skatter? Jo, vad man gör förstås att man gör det mer lönt för folk att söka och skaffa sig jobb med lägre löner. Det är därför som denna politik i praktiken syftar till att ”dumpa lönerna” som LO och socialdemokraterna säger. Och det är därför som de motsätter sig denna politik. Socialdemokraterna säger det till och med i deras valmanifest. De skriver nämligen att Sverige inte ska ”konkurrera med låga löner”. Det är detta de syftar till. Socialdemokraterna vet alltså att mindre skatter resulterar i att de informella minimumlönerna sänks, eftersom det numera lönar sig för fler att skaffa sig lågavlönade jobb. Men ändå blundar de och försöker intala sig själva och alla andra om att lägre bidrag inte har några effekter. Man kan undra varför, eftersom de själva hade fört en bättre jobbpolitik, då hade ingen idag kunnat göra politiska poänger på deras totala misslyckande i denna fråga. Ändå väljer de att blunda och ljuga inför alla. Sällsynt bra exempel på hur självbedrägeri inte lönar sig.

Detta vet förresten också LO och de övriga fackföreningarna. Faktum är att LO och SAP länge talade om något som de kallade för den ”solidariska lönepolitiken”, som i praktiken gick ut på att alla lågavlönade jobb skulle försvinna från Sverige. Genom att systematiskt verka för att höja de lågavlönade jobbens löner, försökte man slå ut alla företag som inte kunde fungera med dessa lönehöjningar. Bara de företag som hade råd med dessa lönehöjningar, hade rätt att existera i socialdemokraterna och LO:s Sverige. Vad har detta fått för långsiktiga konsekvenser? Jo, i kombination med höga bidrag och höga skatter, har man inte bara sett till att skapa hög arbetlöshet i allmänhet, man har gjort det extra svårt för ungdomar och invandrare att skaffa sig ett jobb. Dessa kan nämligen i regel bara få relativt lågproduktiva och därmed lågavlönade jobb. (Deras ofta bristande utbildning eller meriter, meriter som de inte kan få på något annat sätt än genom ett arbete, är den primära förklaringen till det.) Och detta är ingen hemlighet. Detta vet de flesta. Ja, som vi ser vet till och med socialdemokraterna och LO det.

Men varför vill de inte säga det offentligt? Bara för att en socialdemokrat vågar inse detta, och sedan säga det offentligt, finns det ingen väljare som tror att de skulle gå därifrån till att sedan föreslå just lägre bidrag och sänkta skatter. Vi kan gissa oss till varför de borgerliga inte vill säga hur det ligger till i denna fråga. (Om de borgerliga öppet erkände att deras politik syftar till och kommer resultera i att lönerna går ned, då skulle naturligtvis deras politiska fiender göra en stor poäng av detta.) Men vad är det SAP döljer? Jo, förutom att ett sådant erkännande inför valet vore ett erkännande för att man själv inte har en politik att få i arbete, skulle detta dessutom kräva av dem att de offentligt tar avstånd från deras ideologi och politik. De skulle ju i princip erkänna att välfärdsétatismen, omfördelningspolitiken, etc är skadligt och dåligt. Det vill de inte göra. Så vad göra? Jo, naturligtvis handlar det om att misskreditera alla som ifrågasätter deras ideologi genom att ifrågasätta deras sätt att beskriva verkligheten. Är det inte Svenskt näringsliv som sägs sprida ”nyliberal” propaganda så är det Timbro. Och när de inte anklagar andra för att ”svartmåla” situationen, då gör de själva sitt allra yttersta för att förvränga sanningen. ”Sanna siffror” är ett bra exempel på detta. SAP:s och LO:s totala oförmåga att räkna rätt är ett annat.

I samband med detta tänkte jag göra regeringen en tjänst. Jag tänker avslöja en annan institution som jobbar åt mörkermännen på Timbro och Svenskt näringsliv. De har, märkligt nog, inte tagit upp så mycket utrymme i debatten, men de finns hela tiden med i bakgrunden. Jag talar förstås om våra ekonomer. Det finns många dåliga ekonomer i detta land, liksom i många andra länder. Jag talar om alla keynesianerna som dominerar inom makroekonomi eller neoklassikerna som dominerar inom mikroekonomi, och som misstror den fria marknaden på grund av sådana falska föreställningar som teorin om perfekt konkurrens och teorin om externa effekter. Men rätt ofta händer det att de också kommer med visdom. När jag läste NEK för ett par år sedan använde vi oss av en makroekonomi bok som rätt och slätt heter Makroekonomi: Teori, politik & institutioner och är skriven av Klas Fregert och Lars Jonung. Och det är dessa mörkermän, det privata näringslivets springpojkar, som jag talar om. För vad är det för nyliberal propaganda de häver ur sig i sin bok? Låt mig citera:

Vad bestämmer fackföreningarnas lönekrav, eller mer generellt, lönesättningskurvans läge? Om fackföreningarna blir mer monopolistiska och därmed begär en högre reallön vid varje sysselsättningsnivå, skiftar lönesättningskurvan uppåt vilket leder till att den klassiska – och därmed också den strukturella – arbetslösheten stiger. Anledningen till att fackföreningarna inte begär hur hög lön som helst är således att detta skulle leda till ökad arbetslöshet. Hur avskräckande arbetslösheten är beror på hur mycket sämre det är att vara arbetslös än att vara sysselsatt . . . Arbetslöshetsförsäkringen har två dimensioner: dess storlek i förhållande till rådande löner och ersättningstidens längd. Ersättningsnivån i Sverige är i ett internationellt perspektiv hög, men å andra sidan är ersättningstiden kort jämfört med andra länder. Försök att vikta samman olika aspekter av arbetslöshetsförsäkringen placerar Sverige någonstans i mittfälltet inom OECD. En mer generös behandling av de arbetslösa kan väntas leda till att fackföreningarna ökar sina lönekrav vid varje sysselsättningsnivå och att den klassiska arbetslösheten ökar. (s 187)

Oj. Men det finns mer. Den borgerliga alliansen föreslår, helt riktigt, att man ska skära ned på den statliga subventionen av a-kassan. Varför? Nu skulle jag kunna citera vad de skriver i deras gemensamma ekonomiska motion. Men jag tänker istället citera Klas Fregert och Lars Jonung som skriver:

Den kollektiva lönesättarna påverkas också av arbetslöshetsförsäkringens finansiering . . . I Sverige betalas försäkringen till 10 procent av medlemmarnas avgifter medan resterande 90 procent finansieras av staten . . . Subventionen är kontroversiell eftersom den minskar de kollektiva lönesättarnas incitament att sätta löner som ger låg jämviktsarbetslöshet. (s 203)

Så trots att SAP innerst inne känner till allt detta, är de villiga att anklaga folk till höger och vänster för att vara lögnare, ”svartmålare”, deltagare i en nationell konspiration arrangerad av Timbro och Svenskt näringsliv, för att ”störta” regeringen – och detta trots att de även vet att denna politik har en positiv inverkan på sysselsättningen.

Folk som håller på så här, som ljuger och bedrar, de kan i slutändan inte komma undan med det. De kan kanske lura de godtrogna ett par gånger, och nog för att det kanske finns många där ute som inte lägger ned mycket tid på att ta reda på fakta, men i slutändan finns det bara ett sätt som deras ständiga ljugande kan fungera, och det är om deras väljare är lika villiga att bedra sig själva som deras politiska talesmän är villiga att bedra dem. Detta är inte jag som är cyniker. För det är jag inte. Men det finns vissa idéer som bara är möjliga att tro på så länge man sätter sina känslor och övertygelser över verkligheten och som därför kräver evasioner och lögner för att man ska kunna fortsätta tro på. Att folk köper dessa lögner beror inte på att de får ut en ”kick” av att ”komma undan” med att fara med osanningar. De köper dessa lögner eftersom det gör att de, precis som våra politiker, slipper ifrågasätta sina ideologiska övertygelser. Socialismen är en sådan ideologi. (Trots att socialismen uteslutande har skapat fattigdom, finns det människor som säger sig stå för socialism eftersom de säger sig bry sig om de fattiga.) Socialdemokraternas tro på vår av skatter och regleringar stympade marknadsekonomi är en annan. Frågan är om inte dessa människor har börjat få nog av att ljuga för sig själva. Man kan alltid hoppas. Annars får de lära sig, som våra politiker, genom den hårda verkligheten (kanske som arbetslös eller i en lång smärtsam väntan på sjukvård), att det är dumt att ljuga.

18 reaktioner på ”Det är dumt att ljuga

  1. ”Om du som arbetslöshet tjänar, säger vi, 15 000 kr i månaden, då kommer du av fullt naturliga skäl aldrig någonsin ta ett jobb som ger dig 12 000 kr i månaden.”

    Detta bortser ju dock från etik. En objektivist skulle väl t ex aldrig ta emot bidrag, hur mycket han än kan ”tjäna” på det? För i slutändan tjänar man ju aldrig något på stöld?

  2. Han handlade om högre minilön i lagstadiet och bidrag påverka arbetsmarknad mår dålig.
    Ja, det gör inte bara lön och bidrag, det finns även massor arbetsrättighet t.ex anställdskydd, 8 timmar arbetsdag eller 40 timmer i veckor, förbjudet diskrimering mot handikapp som är tydligare t,ex rörselhinder, döva, blinda och andra, fem veckor semester, när man går till tandläkare eller läkare har rätt ledig 4 timma från jobb.

    Fet arbetsrättighet gör arbetsmarknad mår dålig speciella kollektivavtal och bidrag även 40 tim i vecka som Carl Svanberg skrev.

    Bra Carl Svanberg vet: Dominikanska Repuliken som ligger vid Haiti i samma Ö eller är grannare till Kuba. Dominikanska Repuliken saknar lag om gräns om arbetstimma t.ex 40 tim i vecka. Många jobbar 12 timmar om dag hela fråm måndag till söndag eller 84 tim i vecka. Om Carl Svanberg vill vet mer om Dominikanska Repuliken så han kan undersöka om landet.

    Självklart MUF har mycket tur att Carl Svanberg är inte döv så jag är glad han är INTE döv!!! Faktisk det är mycket bättre vara hörande än döv men jag förstår mig döv är bättre än blind.

  3. ”Detta bortser ju dock från etik. En objektivist skulle väl t ex aldrig ta emot bidrag, hur mycket han än kan ‘tjäna’ på det? För i slutändan tjänar man ju aldrig något på stöld?”

    Nej, man tjänar inget på stöld. Det är därför det är fel att stjäla. Osv. Men förutom att ditt svar tyder på att du har missat en del av kontexten, varför ett långt och fylligt svar kräver mycket mer än vad jag orkar skriva, vill jag säga två saker som kanske kan få dig att inse att det inte alltid är fel att leva på bidrag. Här kommer ledtråd nummer ett: Är det omoraliskt att offra sig själv? Ja. Är det opraktiskt? Ja. Är det då rätt att göra sig själv till en martyr? Nej, det är fel. Vad gör man sig själv till om man går med på att jobba, trots att man förlorar ekonomiskt på det? Vidare: ponera att vi nu faktiskt lever i välfärdsstaten Sverige. Ponera vidare, att det verkligen inte finns några jobb (och inte bara lågavlönade jobb som innebär en ekonomisk förlust att ta emot), är det då fel att ta emot bidrag för att överleva? Nej, av exakt samma anledning som det inte är fel att t ex ta emot vård i den offentliga sjukvården, eller utbildning i den offentliga skolan. Om man inte har några genuina alternativ, eftersom välfärdsstaten via offentliga monopol och höga skatter gör dem omöjligga, då är det omoraliskt att avstå från sådant som bidrag och sjukvård. Alternativet är ju att man dör! Och att OFFRA sig för välfärdsstaten är minsann inte moraliskt eller ädelt. Det är omoraliskt. Det är martyrskap. Det är altruism.

    Men visst, det finns ju inga riktiga vinnare i välfärdsstaten; inte ens de objektivister som vägrar göra sig själva till martyrer ”vinner” på systemet. Att jobba är bättre, för dem själva, och för alla andra. Att sträva efter att avreglera arbetsmarknaden, att avskaffa de offentliga bidragen och avskaffa skatterna, är bra för alla. Men man ska ju inte blunda inför det faktum att vi lever i en välfärdsstat. Välfärdsstaten kräver höga skatter, dels för att finansiera de offentliga monopolen inom sjukvården och skolan, och inte minst för att finansiera massvis med subventioner och bidrag av olika slag. Välfärdsstaten förstör jobb, den förstör företag. Den förstör privat sjukvård och privat utbildning. Den gör människor beroende av staten på olika sätt. Direkt eller indirekt. Och så länge folk är beroende av staten är det dåligt för alla inblandade, men så länge vi är det har vi ju inga alternativ.

    Fråga på om du har fler frågor, så ska jag försöka svara på dem så bra som möjligt. Och om jag orkar. :)

  4. Du säger rakt ut att det är OK att ta emot bidrag. Det hade jag inte trott.

    Det finns ju faktiskt jobb att få. Du kan stå på McDonald’s eller jobba inom vården t ex. Så jag förstår inte detta med att du dör om du inte tar emot bidrag.

  5. Justice for all: Ja, det är under vissa omständigheter OK att gå på bidrag. Jag förstår inte varför du tycker det är konstigt. Jag kan förstå det om man inte är så bekant med Ayn Rands filosofi eller om man har svårt för att läsa innantill och hålla sig till kontexten. Det blir kanske lättare att förstå om du läser vad jag skriver. Kom ihåg exakt under vilka omständigheter det var jag talade om. Jag kan citera mig själv för att färska upp ditt minne: ”Ponera vidare, att det verkligen inte finns några jobb (och inte bara lågavlönade jobb som innebär en ekonomisk förlust att ta emot), är det då fel att ta emot bidrag för att överleva?” Jag skrev alltså inte: ”Ponera att det finns jobb för praktiskt taget alla..?” Hur kan du hävda att det vore moraliskt att gå med på att dö, eller i varje fall lida väldigt mycket, vilket under de omständigheter jag från början beskrev är det enda alternativet, detta då välfärdsstaten har gjort det omöjligt för en att försörja sig på något annat sätt? Menar du också att det är fel att ta emot vård inom den offentliga sjukvården? Och att jag borde argumentera för att man ska avstå vård helt och hållet, annars är man ”omoralisk”? Om det är vad du tror att jag skulle säga, förmodligen baserat på dina fördomar om objektivismen, då bör du nog granska dina premisser.

    ”Det finns ju faktiskt jobb att få. Du kan stå på McDonald’s eller jobba inom vården t ex. Så jag förstår inte detta med att du dör om du inte tar emot bidrag.”

    Se ovan. Men sen stämmer det där ju bara med en del modifikationer. Det finns jobb att få, men det finns inte jobb för alla. Långt ifrån. Det är ingen slump att det trots allt finns flera hundratusen arbetslösa i Sverige. Och inte för att det angår dig egentligen, så har jag faktiskt sökt allt ifrån McDonaldsjobb till städjobb, till jobb som bibliotikarie, säljare, kassapersonal, lagerpersonal, etc, utan resultat. Just nu söker jag inga jobb, eftersom jag inte är i ett stort behov av ett (jag studerar). Men när jag väl gjorde jag sökte jag och tog emot allt. Men jag fick inga. Eller jo, jag fick väl ett jobb som inventerare på Coop Forum. Det var allt, efter ungefär ha sökt jobb i över ett halvår. Och då tog jag även hjälp från arbetsförmedlingen, vänner och bekanta.

  6. Ola Svedin: Jag är inte socialdemokrat; jag är förespråkare av laissez-faire kapitalism. Jag vill privatisera sjukvården och skolan, och lägga ned välfärdsstaten i övrigt. Läs på innan du kommer med sådana falska anklagelser.

  7. Om man inte hittar något jobb så kan man ju starta företag. Dessutom finns det massvis med jobb som är olagliga men ändå moraliska. Jag har t ex jobbat som eskort åt kvinnor. Man kan inte heller skylla på att det är altruistiskt att utsätta sig för risken att åka fast, eftersom det inte är olagligt att sälja sex i Sverige. Det finns ju t ex prostituerade som betalar skatt.

  8. Hr. Svanberg: Min instick om att du skulle vara socialdemokrat trodde jag var självförklarande ironiskt. Hr. Svanberg är ju randroid, inte sant?

    I vart fall. Det är alltid lika kul att läsa hur objektivister rationaliserar att de deltar i samhället, som ju är så infernaliskt besått med belöningar och bestraffningar medelst allmänna ( förment stulna) medel.

    Ha det gott!

  9. Rent logiskt så är det ju inte rätt ta emot bidrag bara för att ett jobb är tråkigt eller ovärdigt. Men är ändå lite tveksam till om man ska tvinga folk att sälja sex. Jag tyckte ju det var roligt, men det hade varit mindre kul om jag skulle sälja min röv till någon gubbe. Fast rationellt kan jag inte se någon skillnad på detta och att jobba på McDonald’s. Vad säger Svanberg?

  10. 1. Nej, jag är inte ”randroid”. Jag är objektivist.
    2. Du antyder att objektivister är emot att ”delta i samhället”. Det är inte sant. Följaktligen finns det inget skäl att ”rationalisera” någonting här.
    3. På grund av vad du har skrivit vet jag numera att du är ohederlig och otrevlig människa som inte är välkommen att kommentera min blogg. Inte för att jag tror att du bryr dig eller för att jag tror du vill kommentera mina inlägg med intelligenta kommentarer. Men ändå.

  11. Jag har inte funderat i dessa banor förut, så mitt spontana svar är därför att det finns en skillnad. Jag tycker McDonaldsjobb verkar mycket bättre och trevligare än att bli en böghora. Jag vet inte hur det ser ut med pengarna, men det är ju knappast det viktigaste när man söker ett jobb. Jag hellre jobbat på McDonalds än som böghora, även om lönen vore sämre.

  12. OK, det är vad jag tycker också, men jag kan inte rationalisera det utan det är bara min känslomässiga åsikt. Därför jag undrade om du hade nåt filosofiskt svar.

  13. Som sagt, jag har inte grubblat på frågan så mycket, så jag har inte så mycket mer till svar att ge för ögonblicket. Det närmsta till ett mer filosofiskt svar är att jag inte tycker det är rätt att ta jobb som man tycker suger, om man tror sig ha en chans att skaffa sig ett bättre jobb. Varför? Därför att jag anser att det moraliska målet med livet är att sträva efter lycka. Men det är klart, om man av någon anledning inte har några alternativ (McDonalds t ex), då får man väl ta vad som finns för att överleva. Om det sedan är fråga om bidrag, eller välgörenhet, eller ha tur att man har någon annan som kan och vill försörja sig, eller ett jobb som böghora… Ja, det får man själv avgöra. Själv tror jag att jag skulle bli betydligt mer miserabel som böghora än som passiv bidragstagare.

  14. Tack för svaret! Jag är inte övertygad om att det är rätt att ta emot bidrag även om jobbet är miserablt, men du har givit mig något att fundera på.

  15. Alla dessa små besserwissrar – typ Ola Svedin – som vet precis allt om hur ”randroider” ska leva sina liv för att leva upp till besserwisserversionen av Ayn Rands filosofi borde göra någon liten ansträngning att ta reda på vad Ayn Rand själv skrivit i frågan. I det här fallet uppsatsen ”The Question of Scholarships”, som ingår i den postuma samlingsvolymen ”The Voice of Reason”.

    Kort sammanfattning: är det moraliskt OK att ta emot sådana saker som statliga stipendier, eller statliga anställningar, eller arbetslöshets- och sjukersättning, ifall man själv är motståndare till välfärdsstaten? Svaret är *ja*. Det är nämligen inte *vårt* fel att samhället idag är så inrättat att man är ibland är tvungen att ta sin tillflykt till sådana lösningar för att kunna överleva. De summor som betalas ut i sådana ersättningar är i själva verket pengar som på ett eller annat sätt tidigare *tagits ifrån oss* av välfärdsstaten. Det är inte frågan om annat än en ynka liten återbetalning från välfärdsstatens sida.

    Ja, vi ska kämpa för att på sikt avveckla välfärdsstaten – och jag säger ”på sikt”, för det låter sig inte göras i en handvändning. Det är inte meningen att vi ska behöva svälta, medan vi utkämpar denna kamp. Varför skulle vi göra det, förresten? För att folk som Ola Svedin ska kunna äta sig desto fetare?

    Själv jobbar jag förresten för en statlig institution (Kungliga biblioteket). Borde jag kanske säga upp mig och ta jobb som tidningsbud i stället?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s