FN får skylla sig själva

Glenn Woiceshyn:

Responsibility for the death of four United Nations observers in Lebanon falls primarily on Kofi Annan and the UN–not Israel. Leaving aside the obvious question as to why these observers remained in the middle of a battle area, a totally irresponsible decision, the UN has effectively been a major ally of Islamic terrorism and the dictatorial regimes that sponsor it.

Läs resten här.

11 reaktioner på ”FN får skylla sig själva

  1. Jag vet ingenting om hypotesen i fråga, och jag antar att jag måste studera den noggrannt innan jag får för mig att göra några omdömen. Om någon annan har något att säga, objektivist eller inte, som kan vara av intresse, får de gärna tillägga det.

  2. Men jag kan efter att ha gått igenom denna sida: http://en.wikipedia.org/wiki/Sapir-Whorf_hypothesis spontant säga att den verkar vara falsk.

    Det _är_ sant att det finns en relation mellan språket och vårt tänkande men den är _inte_ av den natur som denna hypotes antyder. Det finns och måste finnas en relation mellan språket och våra begrepp precis som det finns och måste finnas en relation mellan våra begrepp och varseblivningsmässigt tillgängliga referenter i verkligheten. För om begreppen inte har någon anknytning till verkligheten, då har inte heller språket någon ankytning till verkligheten, vilket betyder att vårt tänkande och vårt sätt att förstå världen (med hjälp av språket) inte är möjligt. Det är också sant att språket behöver grammatiska regler, men detta behöver vi bara för att vi lättare ska kunna tänka och formulera oss sammanhängande och effektivt. Det betyder inte att grammatiken påverkar hela vårt sätt att tänka eller fatta världen. Jag själv är inte så bra på grammatik, men jag vet att min förståelse av världen inte kräver grammatik. (Det betyder inte heller att grammatiken skulle vara en ”språklig” konstruktion som inte speglar aspekter av verkligheten, dvs det betyder inte att grammatiska regler inte går att härleda och motivera med hänvisning till verkligheten.)

    Just precis därför är denna hypotes falsk. Denna hypotes är falsk av ungefär samma anledning som Kants filosofi är falsk. Denna hypotes antyder nämligen att människans språk är en förutsättning för att vi ska fatta världen; att språket påverkar vår förmåga att fatta världen – att språket fungerar ungefär som en av Kants tankekategorier. Idén här är att precis som språket fungerar olika hos olika människor, fungerar även deras tänkande och därmed deras förståelse för världen lite annorlunda. Och precis som Kants teori antyder denna hypotes att människan inte kan nå någon direkt kontakt av den verkliga världen; vår uppfattning av hur världen är är i sig själv begränsat av hur vårt språk fungerar. Och eftersom vi inte kan tänka utan ett språk, är vi som fångar, i vårt egna språk.

    Precis som Kants teori säger denna hypotes att det i princip inte finns något sådant som objektivitet; vår uppfattning av världen bestäms av språket, så en implikation av är detta är förstås att vad som är sant för somliga, på grund av hur deras språk fungerar, är inte nödvändigtvis sant för några andra på grund av hur deras språk fungerar. Eller som Whorf själv skriver:

    The categories and types that we isolate from the world of phenomena we do not find there because they stare every observer in the face; on the contrary, the world is presented in a kaleidoscopic flux of impressions which has to be organized by our minds—and this means largely by the linguistic systems in our minds. We cut nature up, organize it into concepts, and ascribe significances as we do, largely because we are parties to an agreement to organize it in this way — an agreement that holds throughout our speech community and is codified in the patterns of our language… all observers are not led by the same physical evidence to the same picture of the universe, unless their linguistic backgrounds are similar, or can in some way be calibrated. — (Language, Thought and Reality pp. 212–214).

    Så vad denna hypotes säger, är, om jag förstår den korrekt inget annat än en bisarr fascination för språket, en fascination som jag skulle beskriva som ”språkets primat”. Dvs språkfetishism plus Kant. Och detta är nog ingen slump för Wikipedia påstår nämligen att dessa idéer blev populära i samband med att filosoferna återigen började bli intresserade av Kant. Det som gör att jag tror att jag har förstått mig på denna hypotes helt korrekt är de citat som Wikipedia förser en med. Såsom detta:

    Human beings do not live in the objective world alone, nor alone in the world of social activity as ordinarily understood, but are very much at the mercy of the particular language which has become the medium of expression for their society. It is quite an illusion to imagine that one adjusts to reality essentially without the use of language and that language is merely an incidental means of solving specific problems of communication or reflection. The fact of the matter is that the ‘real world’ is to a large extent unconsciously built upon the language habits of the group. No two languages are ever sufficiently similar to be considered as representing the same social reality. The worlds in which different societies live are distinct worlds, not merely the same world with different labels attached… We see and hear and otherwise experience very largely as we do because the language habits of our community predispose certain choices of interpretation. (Sapir, 1958 [1929], p. 69)

  3. Människans språk _är_ en förutsättning för att vi ska förstå världen. Eller iaf för att vi ska förstå den bättre. T.ex har det visats tydliga samband mellan tidiga minnen och språkutveckling. Barn som tidigt hade stort ordförråd kom ihåg saker från längre bak i tiden då de kan sätta ‘etiketter’ på sina minnen till skillnad från barn som språkligt utvecklades senare.

    Bara en parentes, då detta knappast är vad Sapir-Whorf-hypotesen avser.

  4. Jag kan väl börja med att notera att språket består av ord, att ord står för begrepp, och att begrepp bildas utifrån varseblivningar (varseblivna likheter och skillnader). Så naturligtvis är vårt språk verklighetsförankrat.

    Som barn börjar vi med att bilda enkla begrepp, typ ”hund”, ”katt”, ”skälla”, ”jama”. Sedan går vi snabbt vidare till att bilda enkla meningar som ”hunden skäller” eller ”katten jamar”. Vill någon påstå att det är vårt *språk* som får hunden att skälla och katten att jama, och att de skulle låta helt annorlunda om vi bara pratade något annat språk?

    Sedan går vi förstås vidare och bildar längre meningar, med inskjutna bisatser, parentetiska tillägg, metaforiska uttryck, m.m., m.m. Vi formulerar mer och mer komplicerade teorier med språkets hjälp, t.o.m. övergripande världs- och livsåskådningar. På vägen dit finns det förstås åtskilliga fallgropar, inklusive sådant som att språkliga formuleringar kan vara vilseledande. Men dessa tankefel (sådana som beror på ”språkets makt över tanken”) kan ju alltid rättas till! Den verklighet där språket faktiskt har sin yttersta rot finns ju alltid kvar att jämföra med!

    Sedan vill jag nämna att alla teorier eller hypoteser av den här typen är exempel på ett logiskt felslut som kallas ”självuteslutning”, vilket innebär så mycket som att teorin/hyptesen inte är tillämplig på sig själv. För teorin säger att våra teorier/verklighetsuppfattningar saknar kontakt med verkligheten, eftersom det är *språket*, inte verkligheten, som ytterst determinerar teorin. Och teorin att språket determinerar teorin är ju i så fall precis lika verklighetsfrämmande som någon annan teori! Men se det kan inga sådana teoretiker fatta!

    Jaha, det här var ett kort svar ”off the cuff”…

  5. En detalj bara: Whorf skriver:

    ”The categories and types that we isolate from the world of phenomena we do not find there because they stare every observer in the face; on the contrary, the world is presented in a kaleidoscopic flux of impressions which has to be organized by our minds—and this means largely by the linguistic systems in our minds.”

    Det här är ganska fantastiskt.”A kaleidoscopic flux of impressions” är förmodligen vad vi upplever som helt nyfödda. (Jag skriver ”förmodligen”, för mitt minne sträcker sig inte så långt tillbaka, och jag tror inte någon annans minne gör det heller. Men så långt tillbaka som jag kan minnas har jag upplevt en värld av klart avgränsade s.k. entiteter, inte något ”kaleidoskopiskt flux”.) Under det första levnadsåret eller så integreras sensationer automatiskt till varseblivningar (av entiteter med attribut), och detta äger alltså rum innan begreppsbildningsprocessen sätter igång – m.a.o. innan vi tillägnat oss något språk.

    Och om nu Lundensis eller någon annan vill ha en ”auktoritativ objektivistisk framställning” om detta, så rekommenderar jag ”Introduction to Objectivist Epistemology” samt första avsnittet i uppsatsen ”Comprachicos”.

  6. Ett annat exempel från Wikipedia-artikeln:

    ”Among the most frequently cited examples of linguistic determinism is Whorf’s study of the language of the Inuit, who were thought to have multiple words for snow. He argues that this modifies the world view of the Inuit, creating a different mode of existence for them than, for instance, a speaker of English.”

    Jo, det är förmodligen sant att innuiter (eskimåer) har betydligt fler ord för ”snö” än vad vi har. (Vad jag har hört gäller samma sak i samiskan.) Men Whorfs resonemang här är ju en komplett inversion av orsak och verkan! De har fler ord för ”snö”, därför att de lever med snö dagarna i ända, och har ett större behov än vi av att differentiera mellan olika sorters snö. Det är ju sannerligen inte deras språk som formar deras upplevelse av snö, utan tvärtom deras upplevelse av snö som reflekteras i deras språk.

    Samma Wikipedia-artikel fortsätter förresten:

    ”The notion that Arctic people have an unusually large number of words for snow has been shown to be false by linguist Geoffrey Pullum; in an essay titled ‘The great Eskimo vocabulary hoax’, he tracks down the origin of the story, ultimately attributing it largely to Whorf and suggesting the triviality of Whorf’s observations.”

    Men att eskimåer faktiskt *har* fler ord för ”snö” än vi andra har jag svårt att tvivla på. Whorf kanske överdriver – men huvudpoängen är ju ändå att han drar en fullständigt oberättigad slutsats från sina iakttagelser.

  7. Carl: ”Jag själv är inte så bra på grammatik…”

    När den värsta sommarhettan är över funderar jag på att starta en korrespondenskurs i ”svensk grammatik för objektivister”.

    Annars är det ju inget större fel på Carls grammatik, annat än att det smyger sin in en och annan anglicism ibland.

    (Det finns f.ö. en grammatisk groda i denna kommentar. Som övning kan ni ju försöka att lokalisera den.)

  8. Vad jag menar är att jag inte riktigt kommer ihåg de grammatiska reglerna explicit. Jag har nog ”automatiserat” mitt sätt att formulera mig, och när jag gjorde det, snappade jag väl upp vad som för det mesta är essensen av grammatiskt korrekt svenska. (När jag var liten kunde jag överhuvudtaget inte prata. Så jag fick gå till talpedagoger. När jag sedan började skolan hade jag en liten släng av dyslexi, så de första tre åren i skolan fick jag en massa extrahjälp med läsningen och skrivandet.) Just av denna anledning tror jag att det är ganska svårt för mig att öva min grammatik på din mening. Jag vet inte vad det är jag letar efter. Men när jag är osäker brukar jag alltid besöka denna sida: http://skrutten.nada.kth.se/scrut/svesve/ Och den säger:

    ”…försöka att lokalisera…” Efter verbet försöka brukar inte att förekomma (modalt_att@verb)
    Förslag 1. försöka lokalisera

    Kan det vara detta?

    Vad gäller min anglicism kan jag bara säga att du skulle höra mig prata ibland. Jag talar ibland så mycket svengelska att det är ridikulöst. ;)

  9. Tänkte inte på det, men du har rätt i att ”att” är överflödigt här, även om det inte är direkt felaktigt.

    ”Grodan” är rätt subtil, för det jag skriver är fullt begripligt för var och en som läser det, men en riktig grammatisk petimeter skulle protestera. Det är något i stil med ”varm korvgubbe”: det är alltid någon som gnäller över att det betyder att gubben är varm, inte korven, fastän varenda människa ändå begriper att det är korven som är varm.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s