Det börjar gå upp för fler

och fler att det inte längre är möjligt att blunda inför det faktum att islamiska terroristorganisationer inte bara får ett stöd från regeringarna i Mellanöstern, utan även från civilbefolkningen.

Alan Dershowitz, professor i lag vid Harvard, skrev häromdagen en artikel i ämnet som hade rubriken: ”‘Civilian Casualty’? It Depends”. Dess undertitel var: ”Those who supports terrorists are not entirely innocent.” (Nej, de är i själva verket inte ett dugg oskyldiga.) Dershowitz skrev:

THE NEWS IS filled these days with reports of civilian casualties, comparative civilian body counts and criticism of Israel, along with Hezbollah, for causing the deaths, injuries and ”collective punishment” of civilians. But just who is a ”civilian” in the age of terrorism, when militants don’t wear uniforms, don’t belong to regular armies and easily blend into civilian populations?

There is a vast difference — both moral and legal — between a 2-year-old who is killed by an enemy rocket and a 30-year-old civilian who has allowed his house to be used to store Katyusha rockets. Both are technically civilians, but the former is far more innocent than the latter. There is also a difference between a civilian who merely favors or even votes for a terrorist group and one who provides financial or other material support for terrorism.

Finally, there is a difference between civilians who are held hostage against their will by terrorists who use them as involuntary human shields, and civilians who voluntarily place themselves in harm’s way in order to protect terrorists from enemy fire.

These differences and others are conflated within the increasingly meaningless word ”civilian” — a word that carried great significance when uniformed armies fought other uniformed armies on battlefields far from civilian population centers. Today this same word equates the truly innocent with guilty accessories to terrorism.

Turning specifically to the current fighting between Israel and Hezbollah and Hamas, the line between Israeli soldiers and civilians is relatively clear. Hezbollah missiles and Hamas rockets target and hit Israeli restaurants, apartment buildings and schools. They are loaded with anti-personnel ball-bearings designed specifically to maximize civilian casualties.

Hezbollah and Hamas militants, on the other hand, are difficult to distinguish from those ”civilians” who recruit, finance, harbor and facilitate their terrorism. Nor can women and children always be counted as civilians, as some organizations do. Terrorists increasingly use women and teenagers to play important roles in their attacks.

The Israeli army has given well-publicized notice to civilians to leave those areas of southern Lebanon that have been turned into war zones. Those who voluntarily remain behind have become complicit. Some — those who cannot leave on their own — should be counted among the innocent victims.

If the media were to adopt this ”continuum,” it would be informative to learn how many of the ”civilian casualties” fall closer to the line of complicity and how many fall closer to the line of innocence.

Trots detta avslutar han sin artikel med att säga: ”Every civilian death is a tragedy, but some are more tragic than others.” Nej, att oskyldiga civila dör är synd. Men när skyldiga civila dör, då är inte synd, precis som det inte var synd om sådana civila som Saddam Hussein eller Adolf Hitler.

Denna reaktion är en naturlig konsekvens av altruismens dominerande ställning i vår kultur. (Altruismens dominerande ställning är i sin tur ett uttryck för kristendomens länge dominerande ställning i väst.) Den gör det nämligen omöjligt för människor att inse rättvisan som somliga av dessa civila får möta. Det är samma saker som får många att reagera emot dödsstraffet mot mördare. Altruism är nämligen fundamentalt oförenligt med rättvisa.

Altruismen kräver att man osjälviskt ska offra sig för andra. Att offra sig kräver att man ger upp något av värde till förmån för något av ett lägre värde eller rentav inget värde alls. Detta betyder, bara för att ta ett exempel, att de oskyldiga måste offras för de skyldiga. Ett sätt att göra det är att låta mördare komma undan rättvisan. Ett annat sätt är att vända andra kinden till (såsom USA har gjort i över 20 år mot Iran). Ett tredje sätt är att kräva av Israel att de ska visa på ”återhållsamhet” i ett självförsvarskrig – allt för att man ska skona de ”oskyldiga” i södra Libanon. Rättvisa är ytterst själviskt, därför måste man som altruist bekämpa rättvisan.

Detta visar på ett tydligt sätt varför den enskilt viktigaste faktorn i samhällets utveckling är filosofin. Detta visar varför det är så oerhört viktigt att plädera för bättre idéer. Vad väst behöver göra är inte att ”gå tillbaka” till moralen, som de konservativa säger. Det är ju trots allt den traditionella kristna moralen som har lett oss dit vi är idag. Vad de måste göra är, som Ayn Rand säger, upptäcka den.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s