Förnuftet är inte neutralt

En del ”förståsigpåare” vill gärna hävda att vad som är rationellt bestäms av våra mål. Vilket i sin tur betyder att rationaliteten inte alls råder oss att vara till exempel produktiva, ärliga, självständiga, etc. Det finns inget som säger att det måste så. Om vi har andra mål, då kan istället rationaliteten kräva av oss att vi i själva verket är parasiter, oärliga, beroende, sadister, kannibaler, etc.

Dessa människor får sin främsta inspiration från David Hume som ju menar att förnuftet ska vara en slav under våra begär. Vad dessa begär än är, har förnuftet en roll att tjäna – rollen som en neutralt inställd slav som utan protester söker förverkliga den ena nycken efter den andra. Men Hume och hans efterföljare har fel. Förnuftet är inte neutralt.

Hume hade rätt i att vad som är rationellt respektive irrationellt bestäms av våra mål. Att det är på detta vis kan ge många människor intrycket av att förnuftet därför är neutralt inställt, eller om vi så vill, ”pragmatiskt” inställt. Saken är emellertid den att det endast är om vi söker livet som förnuftet kan tala om för oss vad som är rationellt eller irrationellt.

Att leva eller dö är det fundamentala alternativet – och bara om man vill leva kan saker vara av värden eller inte. Ytterst är det därför verkligheten, dvs livets villkor, som bestämmer vad som är rationellt eller irrationellt; inte våra begär (vilka de än må vara). Utanför denna kontext har förnuftet ingenting att säga om någonting. Utanför denna kontext har vi inte ens några känslor eller begär; att ha ett begär för något förutsätter att vi värderar det av någon anledning; men alla värderingar förutsätter att vi har valt livet.

Så när Ayn Rand sade att förnuftet är människans grundläggande överlevnadsmedel, då menade hon det verkligen. Förnuftets roll är på grund av sakens natur att tjäna människans liv – inget annat. Vad som i sin tur fordras enligt människans liv som standarden, är allt annat än en fråga om subjektiva känslor eller preferenser eller nycker. Det är en fråga om fakta och logik. Om man däremot, av någon anledning, inte söker livet kan inget räknas som rationellt eller irrationellt.

Förnuftet är inte neutralt; förnuftet är pro-liv.

En reaktion på ”Förnuftet är inte neutralt

  1. Det kan ju också noteras att när Hume säger att ”förnuftet ska vara slav under våra begär”, så uttalar han en ”böra-sats”. Men vad grundar han då den ”böra-satsen” på? Han kan ju inte grunda det på blotta det faktum att vi *har* begär, för då skulle han ju grunda sitt ”böra” på ett ”vara”, vilket ju är precis vad man inte får göra, enligt Hume. Men eftersom det inte grundar sig på något faktum, något ”vara”, så betyder det ju inget annat än att det grundar sig på ett ”icke-vara”, d.v.s. på ingenting alls, d.v.s. att det är alldeles grundlöst.

    Men det är alltså sådant som lärs ut som högsta visdom vid våra filosofiinstitutioner och som man, såvitt jag förstår, måste acceptera för att bli godkänd på tentorna i praktisk filosofi.

    Förresten har alla Humes filosofiska misstag samma struktur. De biter helt enkelt sig själva i svansen. Ta bara en sak som jag har ironiserat över förr: att när han söker efter sitt ”jag”, hittar han bara ”knippen av perceptioner”. Jaha? Hur lyckas han då hitta något så abstrakt som ett ”knippe” bland alla sina perceptioner? Eller för den delen något så abstrakt som en ”perception”?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s