Irans oljekrig

Just nu stiger priset på råolja igen. Förra fredagen låg det på 75 dollar per fat. Detta kommer naturligtvis att påverka ekonomierna här i väst. Det kommer att bli dyrare att bedriva produktion och att köra bil. Detta kommer att medföra att vår levnadsstandard på kort sikt blir lägre. Samtidigt kommer en del oljeshejker och i vissa fall även hela arabländer att bli rikare.

En del av dessa pengar går åt att förse hela befolkningar med en lyxtillvaro. Och i vanliga fall finns det förstås ingen orsak att vara upprörd över ett sådant förhållande, men när det kommer till oljan i Mellanöstern finns det en väsentlig skillnad. I Mellanöstern produceras absolut ingenting av värde för oss i väst förutom olja. Men det var inte araberna som gjorde oljan tillgänglig för mänskligheten. Det var de västerländska oljebolagen som gjorde det.

Det var de västerländska oljebolagen som hade kunskapen, tekniken och pengarna som krävdes för att starta oljeproduktionen i Mellanöstern och därmed göra den tillgänglig på marknaden. Det var genom att ta oljan upp ur marken, som de såg till att göra den till en resurs, till en vara. De var och är de enda legitima ägarna av oljan i Mellanöstern. Inte araberna. Blotta faktumet att har bott där länge, ger dem absolut ingen rätt till oljan (av exakt samma anledning som blotta faktumet att svenskar har bott i Sverige länge inte ger oss som folk rätt till de svenska skogarna eller några andra resurser).

Det är viktigt att betona att på grund av den kollektivistiska, irrationella, religiösa kultur som präglar Mellanöstern, hade de aldrig varit i stånd att på egen hand producera det enorma välstånd som oljan representerar. Hade det inte varit för att de stal oljan från de västerländska oljebolagen under 1950-talet, så hade de flesta av dem fortsatta existera under en enorm fattigdom. Detta är av en ren händelse precis vad de förtjänar.

Nu använder de inte bara oljeintäkterna för att finansiera en oförtjänt hög levnadsstandard, de använder den även för att finansiera terrorism, och för att bygga upp deras militära förmåga. De utvecklar massförstörelsevapen av olika slag. Iran använder oljeintäkterna för att skaffa sig kärnvapen. Kärnvapen som de utan tvivel kommer att använda mot USA och Israel. Och av en ren händelse är också Iran den främsta förklaringen till varför priserna har börjat stiga igen på sistone.

Iran har hotat att ställa in sina leveranser av olja. Det är uppenbart att Iran kommer med detta hot eftersom de vill provocera väst och eftersom de vill visa att de tror att kan komma undan med vad som helst. Varför skulle de tro annorlunda? Än så länge har väst låtit dem komma undan med precis vad som helst. De vill, förmodligen, också plundra oss på pengar in i det sista. Allt detta kan man beskriva som ett slags oljekrig. De använder oljan som ett vapen emot oss. De vet att vi behöver oljan och därför är villiga att betala dyrt för den. Och nu trappar Iran upp detta krig.

Oolitiker och intellektuella menar att vi måste göra oss kvitt med oljeberoendet. De säger att vi måste göra det eftersom vår förbrukning av oljan leder till dåligt väder (”växthuseffekten”) och eftersom oljan förr eller senare kommer att ta slut. Bortsett från att jag inte accepterar premisserna här, anser jag inte alls att det finns någon anledning att bryta med vårt oljeboreonde. Stora delar av vår ekonomi och vår levandsstandard hänger på vår tillgång till billig olja. Det är inte vårt beroende av olja som är problemet, det är vårt beroende av våra mördare och fiender i Mellanöstern.

Givet denna kontext anser jag att om Iran nu vill ha ett oljekrig, då tycker jag att vi bör ge dem ett. Vi borde ta tillbaka oljan till de enda rättmätiga ägarna, dvs de västerländska oljebolagen. Detta kommer inte bara att innebära slutet för onödigt höga oljepriser, det kommer också att göra slut på våra fienderas långsiktiga förmåga att hota oss. Utan oljan kan de inte på vår bekostnad finansiera en massa gratis välfärd åt sina medborgare, de kan inte heller finansiera några krig mot oss. Utan oljan kommer deras irrationella kultur att föra dem tillbaka till Medeltiden, där de också hör hemma.

Annonser

Usel borgerlig tandsvårdspolitik

Den borgerliga alliansen lade nyligen fram ett gemensamt förslag för en borgerlig tandvårdspolitik. Det är många arbetslösa, socialbidragstagare och hårt beskattade låginkomsttagare som inte har råd att gå till tandläkaren. Att de borgerliga är desperata i deras strävan efter makt går inte att ta miste på. För naturligtvis måste de ta åt sig denna frågan och vända en i grunden socialdemokratisk politik till en borgerlig sådan. Hur de borgerliga har valt att hantera denna fråga visar ännu på hur ideologiskt bankrutta de egentligen är.

I deras debattartikel, finns det många saker som man kan anmärka på, men det som fick min uppmärksamhet var detta:

Sammanlagt satsar vi omkring en och en halv miljard från midsommar 2007 och nästan 2,7 miljarder 2008. Av de pengarna ska 70 procent gå till ett högkostnadsskydd. Det räcker för att ta hand om större delen av kostnaderna för dem som är hårdast drabbade. Taket i det högkostnadsskydd som införs ska sedan sänkas väsentligt under mandatperioden.

Och:

De återstående 30 procenten till förebyggande tandvård ska individen själv kunna styra över. Till skillnad från socialdemokraterna tror vi att människor själva vet vilken lösning som passar dem. En möjlighet ska vara att få pengarna som en tandvårdscheck, som kan användas både hos privata tandläkare och hos folktandvården. Tandvårdschecken fungerar både som en subvention och som en påminnelse om att gå till tandläkaren regelbundet. Detta system används redan för barn- och ungdomstandvården i vissa landsting. (Min kursivering.)

På detta vis vill de tydligen reducera skillnaden mellan höger och vänster inom svensk inrikespolitik.

När jag läser hur de borgerliga hanterar den här sortens frågor på detta sätt, då undrar jag hur ofta det ”bara” är fråga om okunskap om vad som skulle utgöra ett genuint bra alternativ till dagens politik, och hur mycket som ”bara” beror på (opraktiska) pragmatiska överväganden.

Det var och är statliga interventioner av olika slag (framför allt skatter och tandläkarlicenssystemet) som har gjort tandvården onödigt dyr. Att de borgerliga är intelligenta nog för att avfärda prisregleringar i sin debattartikel, gör dem inte förtjänta av något beröm. Ingen förutom de mest ekonomiskt illiterära eller möjligtvis mentalt efterblivna av människor skulle föreslå prisregleringar som en seriös lösning för någonting.

Trots att de är medvetna om att statliga interventioner inte är lösningen, utan endast en källa till problem, och trots att de åtminstone verkar medvetna om att subventioner har en tendens att fördyra, så drar de sig ändå inte för att föreslå subventioner som en lösning. Detta är egentligen ganska fantastiskt hur somliga kan ignorera implikationerna av sitt eget resonemang, nästan hur tydliga de än är. De gör sig därmed nästan lika korkade som de som föreslår prisregleringar. Och med tanke på att subventioner alltid måste begränsas i sin omfattning (dvs ransoneras), är detta i praktiken egentligen inget annat än att införa en prisreglering via bakvägen.

Nej, detta är verkligen synd, men inte ett dugg oväntat. Jag har noterat tidigare att de borgerliga har en irrationell syn på tandvård. Det verkar inte finnas några liberala företrädare inom denna fråga i riksdagen. Det är synd.

Den mordiska miljörörelsen

Dan Sernoffsky har skrivit en bra editorial, ”Death by ecology”, i vilken han avslöjar miljörörelsen för vad den är. Jag håller inte med allt han säger (som t ex att miljörörelsen skulle vara en produkt av industrisamhället), men jag håller definitivt med om detta:

Hitler, Stalin, Mao, Pol Pot.

The great mass murderers of the 20th century had one thing in common beyond their predilection for amassing power and their utter disregard for human life: they, and the political ‘philosophy’ they espoused, was based on a premise of absolute control over the societies they governed.

But there is at least one more name that should be added to that list, and while she may not have shared the same meglomanical pursuit of power the others did, the result of her efforts created the unintended consequence of leading to the deaths of millions.

Her name was Rachel Carson, the patron saint of Earth Day.

Carson’s book, ”Silent Spring,” became the manifesto of a movement that continues to result in countless deaths and untold economic damage throughout the world. Published in 1962, ‘Silent Spring’ posited that the use of the pesticide DDT threatened the extinction of birds (hence the book’s title, no chirpping robins to welcome the arrival of the vernal equinox), and therefore representing a clear and present danger to humans and the environment. The outcry raised by the book ultimately led to a ban on DDT in the United States in 1972, similar bans throughout the world, and an overall demonization of the pesticide.

Ironically, even when the ban on DDT was being debated in the United States, there was an increasing body of evidence indicating that much of what Carson wrote was based on faulty analysis of data and manufactured conclusions. But the evidence that DDT was not the threat Carson portrayed it to be was ignored, and continues to be ignored. As a result, one of the most effective, and inexpensive, pesticides available is largely eschewed, and mosquito-borne diseases like malaria are exacting a frightening toll. Verifiable estimates put the number of preventable deaths due to malaria in the vicinity of 100 million since 1972, a large percentage of those deaths occuring in Africa.

Läs hela här.

Vad döljer sig bakom rationaliseringarna?

Dick Erixon uppmärksammade sina läsare idag om en sak som stör mig. Det handlar om den relativism som många debattörer intar i debatten om Irans kärnvapen. En liknande debatt kom för övrigt på tal inför kriget mot Irak 2003.

Dessa relativister och multikulturalister resonerar ungefär så här: ”USA kör med dubbelmoral när de kräver att Iran inte ska ha några kärnvapen. De vill ju själva ha vapen. Och de har inga problem med att Israel har kärnvapen. De är dessutom det enda land som har använt sig av kärnvapen. Vi kan därför inte lita på USA och vi har därför ingen anledning att tro att semifria länder som USA är mindre farliga än totalitära teokratier som Iran. Faktum är att, när allt kommer omkring, utgör USA det störssta hotet för världsfreden. Inte Iran. Så varför Iran men inte USA? Varför Iran men inte Israel?” Dick Erixon svarade retoriskt på denna fråga genom att översätta den frågan till vad den faktiskt betyder: ”varför får polisen ha k-pist, men inte psykopatiska mördare?” Man kan fråga sig varför relativister inte vill ställa sin fråga på detta raka sätt istället.

Men detta handlar inte bara om att somliga inte vill göra någon moralisk skillnad mellan ett semifritt land som USA eller Israel och en totalitär och hotfull teokrati som Iran. För även folk som inte är relativister kan få för sig att resonera så här totalt verklighetsfrånvänt. Hur utmärker de sig? De utmärker sig genom deras imponerande förmåga att fullständigt ignorera och evadera allt vad kontext och fakta heter.

De ignorerar och evaderar inte bara att länder som USA och Israel rent moraliskt är ljusår ifrån sådana länder som Iran; USA och Israel har rätt att leva, Iran har det inte. De undviker att hålla sig till kontexten inom varje aspekt av deras sätt att resonera.

Ta det faktum att de helt ignorerar det faktum att Iran är ett hot. Iran styrs av en president som utan att tveka kommer att släppa atombomber över USA och Israel, och förmodligen även Europa, så fort han bara ges tillfälle. Iran sponsrar sedan en tid tillbaka terrorism mot USA och Israel. De är faktiskt sedan decennier tillbaka i krig med USA och Israel. Så vi vet att de har avsikten och snart även möjligheten att mörda miljoner av oss. Vi vet detta eftersom han har sagt det och eftersom han är en religiös fanatiker. Allt detta, och mycket mer, ignorerar de beträffande Iran.

Det faktum att USA har använt sig av kärnvapen bevisar inte att USA, till skillnad från Iran, utgör ett hot eller är en fientlig nation. Fakta är att om det inte vore just för amerikanska kärnvapen så skulle förmodligen Europa ligga under Sovjetisk kontroll sedan decennier tillbaka. USA har räddat oss undan från kommunismen, bland annat tack vare deras kärnvapen. Allt detta ignorerar dessa relativister. De ignorerar alltså att USA:s kärnvapen har tjänat oss väl och de tjänar oss än idag, om än indirekt via NATO. Många länder i Europa är ju med i NATO och skyddas därmed indirekt än idag av amerikanska kärnvapen. Dessa fakta talar direkt för att vi inte bara bör vara tacksamma för USA:s stöd och hjälp, istället för otacksamma som många ignoranta och nihilistiska svenskar är, de talar även för att idén om att USA utgör ett hot mot vår säkerhet eller mot världsfreden är fullständigt grundlös. Det är inte USA som hotar att förinta två hela länder på jordens yta. Det är Iran.

Att USA använde sig av kärnvapen mot Japan i slutet av andra världskriget var faktiskt en av 1900-talets mest moraliska gärningar. Men även om man kanske inte delar denna kontroversiella uppfattning, kan man inte utan vidare ignorera den principiella skillnaden i att använda sig av försvarsvåld och att använda sig av angreppsvåld. USA använde sig av försvarsvåld mot Japan. Japan använde sig av angreppsvåld mot USA. USA hade rätt att försvara sig med alla medel till buds. Japan hade däremot ingen rätt att angripa USA till att börja med. Man kan fråga sig varför de ignorerar denna väsentliga skillnad. Menar de att man inte har rätt att försvara sig? Om så, då menar de i praktiken att USA har ingen rätt att leva, medan att Iran har det. (Och, i förbigående sagt, är det också vad många multikulturalister tycker.)

Ayn Rand sade vid ett tillfälle att det bästa sättet att förstå den faktiska innebörden av en idé är genom att ta den bokstavligt och försöka konkretisera den i verkligheten. Jag håller med henne om detta. Precis som alla dåliga filosofier i grunden har sina rötter i rationaliseringar, så är det även som så att alla evasioner och fall av ”context dropping” som jag har gett ovan motiveras av rationaliseringar. Det bästa sättet att se vad det är för faktisk innebörd som döljer sig bakom dessa dessa rationaliseringar är genom att ta dem bokstavligt. Det var detta som Dick Erixon gjorde i citatet ovan. Givet detta, och givet att vi vet att dessa människor måste ägna sig åt enorma evasioner och åt en systematisk ”context dropping”, då kan och måste man fråga sig själv vad det är dessa människor egentligen vill.

Tycka vad man vill om USA:s försök att sprida demokrati i Mellanöstern, men när folk protesterar emot denna idé, då har de så gott som aldrig ett klart och tydligt svar på frågan om huruvida de verkligen anser att det vore bättre för irakierna eller för den delen oss i väst, om massmördaren och tyrannen Saddam Hussein fortsatte styra Irak. Då alternativet till att invadera Irak var just att låta Saddam Hussein sitta kvar vid makten, får man ju förmoda att de av någon anledning föredrar detta alternativ framför ett demokratiskt Irak. (Och vad deras intentioner än är, är det inte irakiernas välfärd.) Och när samma människor nu börjar protestera emot USA:s tal om att kanske svara militärt på det växande hotet från Iran, då måste man återigen fråga sig vad det är dessa människor vill. Vill de att Iran ska förinta Israel? Vill de att Iran ska förinta USA? I praktiken är det nämligen vad som väntar om man låter Iran få kärnvapen.

Dagens citat:

Induktion är strängeligen förbjuden. Använder man sig av induktion kan man lätt komma fram till att någon som häver ur sig den ena dumheten efter den andra faktiskt är dum. Och den slutsatsen får man inte lov att komma fram till. Den skulle lätt kunna kullkasta hela det akademiska etablissemanget. – Per-Olof Samuelsson

Så väldigt sant.

Bush den nye Carter?

Gus van Horn har skrivit ett bra inlägg där han analyserar Bush utifrån vad han har gjort och sagt under den andra mandatperioden fram tills nu. I sin analys säger han att det inte är en överdrift att säga att Bush just nu börjar likna en republikansk motsvarighet till Jimmy Carter. Jag är benägen att hålla med. van Horn skriver:

I voted for George Bush because he would, I thought, at least fight back against the Islamists. But as his second term wears on, his failure to adjust his policies during the war and his dismal domestic policy have made me very unhappy. Minus the idiot grin, the above picture and the remarks that went with it remind me of Jimmy Carter more than any other President I can remember.

Läs hela här.

Hobbytänkaren

En debattör som kallar sig för ”hobbyliberalen” har nyligen tagit del av privat lektioner om Kants filosofi av Per-Olof Samuelsson. Grundligt har POS i vad som enligt mig måste betecknas som en enorm, ja nästan oförtjänt, generositet svarat på praktiskt taget alla frågor. Inte bara det han har även hjälpt denna människa med att förstå varför han har missförstått vad Kants filosofi går ut på, hur han ska lära sig att skilja på hans egen tolkning av Kants filosofi med vad Kant själv säger, osv.

Efter alla dessa gratislektioner säger denna ”hobbyliberal” helt plötsligt att han vill lämna Kant åt sidan, för att istället kunna be POS förklara, helst i ett jättekort och extremt lättläst inlägg, varför han tycker det är givet att objektiv kunskap är möjlig för människan. Man kan ana att hela frågan förutsätter att vår ”hobbyliberal” håller åtminstone sin egen felaktiga tolkning av vad Kant säger som premiss för frågan, varför det han egentligen frågar efter förmodligen är något i stil med: ”Hur kan du veta att vi kan veta någonting om tingen i sig (dvs så som vi uppfattar dem med hjälp av våra sinnen)?”

Jag kan förstås ha fel. Det är möjligt att ”hobbyliberalen” inte grundar sin fråga på denna ”kantianska” premiss, men givet att det nu är det, då lär svaret på hans fråga kräva något betydligt mer än ett kortfattat och lättläst inlägg för att reda ut. Det lär dels kräva fler gratislektioner i Kants filosofi, en utläggning om varför Kants argument för sitt synsätt är dåliga, en diskussion om sinnenas epistemologiska roll och om deras giltighet, en diskussion om objektivismens metafysik innefattande en redogörelse av t ex de grundläggande axiomen för all mänsklig kunskap, osv. Det är möjligt att POS kan svara på hans frågor utan att gå igenom allt detta. (Jag kan inte göra det. Men i slutändan spelar det faktiskt ingen roll. Varför? Jag ska förklara.

När objektivister och andra diskuterar blir det lätt som så att objektivister – med rätta – ber folk läsa Ayn Rands böcker först och återkomma med frågor senare. Då har alla nämligen samma kunskapskontext och man slipper förklara precis allt, man kan istället koncentrera sig på de specifika detaljer eller delar av filosofin som folk eventuellt har problem med att förstå eller acceptera. En del tycker att objektivister är konstiga för att de har ett sådant krav. Men egentligen är det inte ett dugg annorlunda än att be någon göra en redogörelse för hela Kants filosofi innan man inleder en diskussion om denna filosofi. (Eller för de som har svårt att förstå vad detta betyder mer konkret föreställ er att någon istället bad en fysiker förklara relativitetsteorin.)

Att Kants filosofi (eller för den delen relativitetsteorin) är på sina håll mycket svårare att redogöra för än Rands filosofi, är inte relevant här. Poängen är att även om någon lyckas göra en ganska kort och bra sammanfattning av vad Kants filosofi går ut på, så lär det oundvikligen följas av en massa följdfrågor som kommer till följd just eftersom det man gav bara var en sammanfattning. Man blev tvungen att utelämna detaljer som försvisso inte var lika viktiga som de man behöll i sin redogörelse, men som ändå kan visa sig vara viktiga för att kanske förstå en specifik aspekt av den stora bilden. Men om man själv är för lat eller snål eller dum (eller lite av varje) för att vilja studera Kants (eller någon annans) filosofi själv, då anser jag att man inte förtjänar något annat än korta sammanfattningar som lämnar mycket att önska när det kommer till detaljerna. Man förtjänar framför allt inte gratislektioner. (Är man uppmärksam kan man förstås komma väldigt långt på korta sammanfattningar av det här slaget. Faktum är att man kan komma väldigt långt, men bara om man som sagt är väldigt uppmärksam, är klyftig nog för att till fullo förstå alla implikationerna, och så vidare. Men det är allt annat än vanligt att folk är så pass klyftiga eller uppmärksamma.) Men vad säger då ”hobbyliberalen” efter POS har varit så sjukt generös som han har varit? Jo han bad, som sagt, POS att förklara varför han tror att objektiv kunskap är möjlig. Men han lägger också in en liten reservation. Jag citerar:

Uppsatser och böcker kan nog vara bra. Men det brukar för mig vara mer fruktbart att föra en diskussion där man steg för steg kan resonera om alla ingående delar. Annars blir det lätt så att man famlar sig igenom en textmassa och inte förstår riktigt allt. Bättre att resonera sig igenom steg för steg tycker jag.

Låt mig översätta detta till ren svenska: ”Jag är för lat eller snål eller dum (eller lite av varje) för att vilja läsa uppsatser och böcker själv, jag vill istället att någon snäll farbror ska skriva alla svaren på pannan åt mig. Helst ska svaren vara kortfattade och enkla (så att jag inte famlar bort mig) och att insikterna helst ska nå mig utan någon som helst ansträngning, ja, helst på ett ”direkt” sätt, utan att behöva gå igenom någon ”process” av mitt medvetande (för jag har inte så lätt för att förstå allt).”

Nu kanske någon tycker att jag är lite orättvis mot ”hobbyliberalen”, men jag bör då påpeka – för vad min lilla auktoritet är värd – att jag har debatterat med denna personen i flera år på ett annat forum (Frizon). Och under alla dessa år har jag sett massvis med exempel på evasioner och oärligheter från denna person. Nej, jag har ingen samling av citat som jag kan bjuda er på, så här får ni helt enkelt bara ta mig på mitt ord. Men jag kan ge er ett exempel. Vid ett tillfälle avfärdades objektivismen av ”hobbyliberalen”, inte för att han själv hade lagt ned någon möda på att försöka förstå vad filosofin går ut på, utan för att han enligt egen utsaga hade fått höra via en vän som studerade filosofi att han minsann inte gillade Rands filosofi. Så här skrev han:

Som du förstår så har jag bara ett visst allmänintresse av filosofi, det är inget jag ämne jag studerat i detalj. Jag har däremot en god vän som studerat filosofi under två år och som jag under min fas som randroid (fem år sedan nu, på den tid jag skrev under pseudonymen Hank.Rearden) rekkomenderare att studera Rand. Han har ingått ett betydligt djupare studium av objektivismen och menar att Ayn Rand alls inte var en särdeles djup tänkare. Han menar bland annat att Rand inte FÖRSTÅTT sig på Poppers falsifikationism som ett sett att skilja mellan vetenskap och ovetenskap. Om jag förstått saken rätt så har den allmänna synen på Rand, i den mån hon granskats av filosofer knutna till akademiska institutioner, förklarats vara en tämligen osofistikerad filosof.

Det finns så många saker som är fel och olämpligt med detta citat att jag inte vet var jag ska börja. Men jag vill att ni noterar ett par saker. Hur kommer det sig att den här killen som för fem år påstods sig vara en ”randroid” (som är en förolämpande beteckning för objektivister), idag inte ens begriper aspekter av filosofin som måste ses som oerhört fundamentala (möjligheten till objektiv kunskap)? Hur kommer det sig för övrigt att trots att han själv säger sig ha studerat objektivismen måste han vända sig till en annan vän som inte gillar henne eftersom hon inte är en ”djup tänkare” (vad det nu betyder), eller för att akademiker tycker att hon är en ”osofistikerad” filosof? Osofistikerad, enligt vilken standard? Inget svar…

Nej, ”hobbyliberalen” har inga ärliga intentioner med alla sina frågor. Det bästa svaret till den kommentar som ”hobbyliberalen” kom med ovan, gav för övrigt min gode vän Per Nilsson som skrev:

Folk som har ”faser som randroider” vid 15-årsåldern och sedan dumpar filosofin brukar sällan vara speciellt pålästa om vad exempelvis axiom är. Det mest häpnadsväckande är dock inte med vilka falska antaganden som filosofin kritiseras utan måttstocken för dess värde; vad akadmiker och kompisar anser om den. Sociala metafysiker finns det redan ett överflöd av – jag tror att du slösar bort din värdefulla tid, käre Carl. Att vilja studera filosofin _själv_ och bedöma den _själv_ är enligt mig själv ett minimikrav. (Dock är det VI som är mantrarabblare och papegojor, enligt dessa…)

Per har rätt, så därför ska jag inte slösa bort mer av min värdefulla tid på ”hobbyliberalen”.