Ärlighet

Vad är ärlighet? Ärlighet är vägran att fejka verkligheten. Det handlar om att inte låtsas som att verkligheten är någonting annat än vad den är. Det handlar med andra ord om att hålla sig till sanningen, hela sanningen och inget annat än sanningen. Ärlighet är ett uttryck för rationalitet eftersom ärlighet handlar om att erkänna att verkligheten är det enda som finns. Ärlighet är en dygd eftersom människan måste hålla sig till verkligheten för att kunna överleva. Att låtsas eller ljuga eller fejka verkligheten är därför någonting som inte är moraliskt eller lämpligt. De som söker fejka verkligheten gör det i regel därför att de tror sig kunna vinna någonting på det. Men de enda de lurar är sig själva.

Det enda som händer när man fejkar verkligheten är att man förklarar krig med verkligheten. Man gör verkligheten till sin fiende. Och ett krig med verkligheten kan ingen vinna. Det beror på, som jag har indikerat i min diskussion om integritet, att verkligheten är en sammansatt helhet. All vår kunskap är sammanvävd eftersom verkligheten är en och samma. Du kan därför inte börja ljuga om en sak utan att det också gör dig, förr eller senare, tvungen att börja ljuga om någonting annat. Så en lögn föder en ny lögn. Jag kommer senare att återkomma till denna princip lite senare.

Det är inte möjligt att fejka till sig ett värde. Det beror på att det overkliga är overkligt och därför inte kan ha ett värde. När man söker vinna ett värde genom att fejka verkligheten, då kommer man att sätta sina värden ”över” verkligheten på ett sådant sätt att det endast kan sluta i att man får en konflikt mellan verkligheten och sina värden. När du har ett begär för det overkliga (rikedomar som inte är dina, oförtjänt kärlek, det falska intrycket av att du är en hjälte, osv), då kommer du att få en konflikt mellan dina begär och dina värden. Det enda detta kan resultera i är frustration och olycka. Frustration eftersom dina overkliga värden är bortom räckhåll. Olycka eftersom i den mån du når dem, kommer du inte att kunna uppskatta dem som om de vore genuina värden.

Ett exempel på det senare är om du t ex genom att ljuga om sina meriter lyckas få ett jobb som man inte kan utföra. Även om du vinner detta påstådda värde, nämligen jobbet, kommer du inte att kunna få ut någonting av det eftersom du nu står inför en arbetsuppgift du inte kan utföra. Så du lär få slita som en dåre för att överhuvudtaget prestera på en nivå som gör att du precis undviker att få sparken. Även om du skulle, mot all förmodan, prestera så pass bra att du blir befordrad, då kommer ditt arbete bara att bli ännu mer frustrerande av samma anledning. Eftersom du inte är lämpad för arbetet kommer du varje dag att ha en enorm press för att inte bli avslöjad som den medelmåttan du är. Du kommer att gå till jobbet ställd inför fasan att hamna i en situation som du borde kunna hantera, men som du i verkligheten inte är kompetent nog för att kunna hantera. Allt eftersom tiden fortlöper kan du komma att hata ditt jobb och hela din tillvaro. Även om du trots allt detta ändå står ut med situationen på grund av t ex den höga lönen och det goda anseende din position ger dig i dina grannars och kollegors ögon, kommer inte ens detta i slutändan att vara av något värde för dig. Du vet ju själv vem du är. Du vet att det dina grannar ser hos dig inte är sanningen. Så även om du kanske lyckas lura din arbetsköpare, dina kollegor och dina grannar – till det ”låga” priset av att du har skapat en situation som du hatar – så vet du med dig att du inte kan lura dig själv. Det overkliga har inget värde.

Som jag skrev tidigare är verkligheten är en sammansatt helhet. Så varje försök att ljuga sig till ett värde, kommer att innebära att man förklarar ett krig mot verkligheten – ett krig som man inte kan vinna. Det beror på, vilket jag också antydde, att varje lögn har en tendens att ge upphov till en ny lögn. Varje ny lögn kommer inte bara att gå stick i stäv med ännu en aspekt av verkligheten, ju mer du ljuger desto större blir också risken att du måste backa upp dina lögner, ännu fler lögner, lögner som inte bara löper risken att bara krocka med fakta utan även med någon av alla dina andra lögner.

Ett exempel: Ponera att du rånar en bank och nu helt plötsligt har en massa pengar. Om du nu börjar spendera dina pengar, lär ju alla dina vänner undra var dina pengar kommer ifrån. Så du måste ljuga om var du har fått pengarna ifrån. Säg att du ljuger om att du har fått ett nytt välbetalt jobb. Vilket jobb? Var då? Vad tjänar du? Vad gör du på jobbet? Vad heter företaget? Vad är numret till ditt kontor? Varför har du inte berättat detta förrän nu? Du måste troligen att behöva ljuga om allt detta. Om du hittar på namnet på företaget, då lär du behöva ljuga om varför det inte finns i telefonkatalogen eller om dess adress. Om du ljuger om ett riktigt företag kommer varje person som faktiskt jobbar på det där företaget att utgöra en fiende för dina lögner. Varje sådan person kräver av dig att du är redo att hitta på en ny dröse lögner, för att de aldrig ska upptäcka de andra lögnerna. När ditt rånbyte väl är slut, då måste du ljuga om att du har fått sparken – från jobbet du aldrig hade. Hela tiden står du inför risken att du måste ljuga, och ljuga för att backa upp dina andra lögner, eller för att förklara bort dina andra lögner för att få lögnerna att passa ihop med varandra, osv. Risken är alltså väldigt stor att du inte kan komma undan.

(Även om du mot all förmodan skulle klara av att hålla reda på alla dina lögner, så kan du, som i exemplet ovan, inte ljuga för dig själv. Du själv vet att ditt rånbyte inte representerar det som andra ser hos dig: nämligen en inkomst förtjänad av ditt eget tänkande och arbete. Du vet hela tiden att du är en värdelös simpel tjuv och att ditt liv bokstavligt talat är en enda stor lögn – och att inga lögner i världen kan förändra detta faktum.)

Ett annat exempel: Ponera att du fuskar på ett prov. Du klarar provet och kan nu gå vidare till nästa kurs. Men eftersom du inte pluggade inför förra provet är du nu inte redo för nästa kurs. Så även om du inte ljuger för någon annan, har du på grund av ditt försök att fejka till dig ett oförtjänt godkänt på förra provet, hamnat i en situation där du antingen måste fortsätta att fuska för att klara nästa prov, eller också plugga extremt mycket för att komma i kapp och göra dig redo inför nästa prov. Om du väljer det senare, då betalar du priset för att du försökte fuska dig till ett värde. Om du väljer det förra, då kommer du fortfarande att få betala och då talar jag inte bara om risken för att bli upptäckt med alla problem det innebär. Jag talar om det faktum att du får ett betyg i ett ämne, som inte representerar din faktiska kunskap och som du därför inte kan utnyttja i verkligheten. Även om det ser bra ut på pappret när du t ex ska söka jobb med dina betyg, kommer du, som i exemplet ovan, inte att vara bra på ditt jobb eftersom du saknar kompetensen som krävs. Det overkliga har inget värde.

Det finns också andra destruktiva aspekter med att vara oärlig. Den som är oärlig inför andra förlorar sin självständighet. När hans liv kretsar kring lögner då sätter han andra människor framför sin eget grepp om verkligheten. Men det är inte bara som så att han sätter andra människor först – han sätter de lättlurade, godtrogna, naiva, okunniga eller rentav dumma människorna först. Så när han tror sig komma undan genom att ljuga för dessa, har han i själva verket satt sig själv i en situation där han blir slav under de okunniga och godtrogna, samtidigt som verkligheten och andra rationella och kunniga människor blir hans fiender. Eftersom han sätter sina värden ”över” verkligheten, är hans integritet dvs lojalitet till rationella moralprinciper, i bästa fall meningslös och i värsta fall i direkt konflikt med hans värden. Han är uppenbarligen inte produktiv eftersom han söker överleva genom att på olika sätt lura och bedra andra människor. Han är lika uppenbarligen inte rättvis eftersom han tar från dem som har förtjänat sina pengar, för att ge till dem som inte har gjort det. Osv. Oärlighet är alltså någonting som krockar med alla dygder, dvs alla moraliska principer som människans liv förutsätter, och som därför omöjliggör alla värden. Det bör nu framgå varför det inte är moraliskt eller praktiskt att försöka vinna värden genom att vara oärlig gentemot andra.

Ärlighet handlar inte bara om att vara ärlig gentemot andra, det handlar framför allt om att vara ärlig gentemot sig själv – intellektuellt ärlig. Kom ihåg att ärlighet är en dygd just eftersom vi behöver hålla oss till sanningen, till verkligheten och anpassa oss efter den om vi ska vara framgångsrika i våra liv. Intellektuell ärlighet är alltså viktigt eftersom vi måste veta vad som är sant och riktigt, för att veta vad det är vi bör göra för att överleva. Därför är det en moralisk last att acceptera motsägelser i sitt tänkande, att evadera sina slutsatser, att låtsas som att verkligheten är någonting annat än vad den är. De som tror att de gör sig själva eller någon annan en tjänst genom att inte se sanningen, bara för att man är rädd för att den ska göra ont lurar bara sig själv i att tro att de bokstavligen kan undvika den smärtsamma verkligheten genom att blunda inför den. Det är denna mentalitet som ofta finns bland de föräldrar, framför allt mammor, som låter sina barn blir sexuellt utnyttjade av sina män eftersom de inte vill tro på den hemska sanningen. Det är denna mentalitet som gör att folk som upptäcker en klump i deras kropp och som av rädsla för att deras misstankar om cancer är korrekta, vägrar söka sig till en läkare, vilket gör att cancern till slut sprider sig och inte längre går att bota. Det bör nu framgå varför det inte är moraliskt eller praktiskt att oärlig gentemot sig själv.

Men är det alltid fel att ljuga? Ja, det är absolut fel att ljuga – under normala omständigheter. Det är av samma anledning absolut rätt att ljuga – under helt andra omständigheter. Det är t ex inget fel att ljuga i rent självförsvar. Det är t ex inte fel att ljuga för SS om de vill veta om du skyddar några judar i huset. Huruvida det är rätt eller fel att ljuga beror på kontexten. I alla normala omständigheter är det absolut fel att vara oärlig om syftet är att vinna värden. Men i situation där sanningen kan direkt döda en, då har man rätt att ljuga i försvar, för att kunna skydda sina värden. Det är samma sak som med våld. Det är absolut fel att initiera bruket av våld – men det är lika absolut rätt att använda våld i självförsvar. Det är kontexten som bestämmer vad som gäller.

Det bör nu framgå varför objektivismen betraktar ärlighet som en dygd och oärlighet som en last.

9 reaktioner på ”Ärlighet

  1. Även i det fallet uppstår problem så fort han någonsin har med andra människor att göra. Och även om han lyckas hålla sig borta från andra människor, kan han ju inte lura sig själv. Han vet ju själv vad han är för sorts person, att han är en värdelös simpel tjuv som inte äger eller förtjänar de pengar han har lyckats komma över vid sitt rån. Han vet också att just eftersom han endast försörjer sig genom rån är han inte överlevnadsduglig på lång sikt. När pengarna (och/eller hans rånoffer) är slut – då är det också slut med honom. Så han lurar bara sig själv om han tror sig kunna komma undan med detta.

  2. Jag tycker dina tankar om ärlighet var riktiga. Bra skrivet om svåra saker.

    Att var ärlig i sitt liv är något som jag tror blir viktigare med åren. Man slutar förställa sig åt löjligheter som man inte själv riktigt respekterar eller åt sådant man vill markera med hjälp av sitt ego.

    Om alla skulle agera med ärlighet, så skulle man veta exakt var andra människor står och lättare förstå vem de är.. Nu har alla så många diffusa uppfattningar om att man ska prestera sitt liv, presentera sitt liv.. istället för att bara leva det. Energin går åt att dölja sig mer än att visa sig. – T.ex i kärlek och förälskelse och i förhållanden.. om energin går åt att vara till lags istället för att var den man är.. då skulle det vara lättare att förstå vem som passar ihop. Kanske till och med färre relationer som spricker??

    Att vara ärlig behöver inte betyda att vi är respektlösa mot andra, men sanningarna vi framför genom att vara det vi är, hindrar oss att trassla in oss i en massa märkliga relationer och sociala sammanhang som vi egentligen valt bort..

  3. Jag tycker inlägget var strålande och håller med i alla dess delar.Påståenden måste vara adekvata liksom de redskap vi tillhandahålls för att klara livet. Om vi inte håller oss till sanningen håller vi oss till något annat. Detta ”andra” delar vi inte med omgivningen och detta har således inget bestående värde. Sammanhanget/ det gemensamma, överträffar det subjektiva påhittet.
    Tack!
    P-O Söderberg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s