Är mångkultur bra?

Fråga: ”Vad tycker du om mångkulturen och (i relation till detta) invandring?”

Jag är INTE en anhängare av multikulturalism, det vill säga idén att alla kulturer är lika mycket värda. Den idén är FALSK och OND. Alla kulturer är INTE lika mycket värda. Därför ser jag inget särskilt värde i att så många olika kulturer som möjligt samlas och ”integreras” i Sverige eller i resten av västvärlden.

Det är naturligtvis bara bra när de bästa människorna från andra länder kommer hit och för med sig det bästa deras kultur har att erbjuda eller, ännu bättre, kan göra egna stora bidrag inom vetenskap, teknologi, industrin, näringsliv, konst, filosofi, etc. Ayn Rand är, i ordets sanna mening, ett riktigt bra exempel på en sådan ”kulturberikare”.

Om mänskligt liv och välbefinnande är din standard för gott och ont, då är – objektivt sett – den västerländska civilisationen av ett enormt objektivt värde; det är, trots alla sina fel och brister (t ex kristendom) den bästa civilisationen av dem alla.

Den är vida överlägsen alla andra kulturer eftersom den mer än alla andra kulturer erkänner och respekterar de sociala, politiska och ekonomiska förutsättningarna för att individen ska kunna göra det bästa av sitt liv här på jorden. Detta är en fråga om fakta, inte ”eurocentriskt” tyckande. Det faktum att de flesta som kan rösta med fötterna sticker ifrån delar av världen som Mellanöstern och Afrika så snabbt de bara kan för att ta sig till Nordamerika eller Europa talar för sig själv.

Det finns, för de av oss som vill leva ett mänskligt liv, ett uppenbart värde i att den västerländska civilisationen överlever. (Om död och lidande däremot är din standard för gott och ont, då är det naturligtvis strunt samma om den västerländska civilisationen överlever eller inte.)

Den västerländska civilisationen lär inte överleva om det kommer hit massor invandrare som, oavsett varför, vägrar att assimilera sig och som istället för med sig och envisas sina egna gamla, irrationella traditioner och värderingar. Jag pratar om sådant som rasistiska eller religiösa hedersmord, en kvinnosyn från medeltiden, arrangerade tvångsbröllop, kvinnor tvingas bära slöjor eller burka, kvinnlig och manlig omskärelse, deras antisemism, rasism och tribalism, etc. I den mån de för med sig sådana här traditioner eller värderingar, så berikar de inte den västerländska kulturen. Nej, de bara förstör den.

Som om det inte vore illa nog att de envisas med dessa barbariska traditioner, så kräver man att resten av samhället inte bara ska tolerera deras traditioner och värderingar, utan dessutom stöda dem med skattepengar och/eller erkänna dem i lagen på olika sätt. Jag tänker t ex på islamiska intressegrupper som vill att man ska erkänna sharialagar i Sverige. Tyvärr har man redan börjat tillämpa lite sharia i västvärlden.

Eftersom multikulturalismen är den FALSKA idé som motiverar intellektuella och politiker att långsamt låta den västerländska civilisationen förstöras, är det också en OND idé. Det finns ingen som helst anledning att vi ska tolerera, än mindre i lagen erkänna, sharia eller andra irrationella och ociviliserade avarter till traditioner och värderingar – det finns ingen anledning att vi ska tolerera västvärldens långsamma självmord!

Vad kan och ska man göra åt detta? Det är en annan fråga. Den som undrar vad man kan och ska göra åt islamiseringen av väst kan läsa min artikel ”Hur stoppa islamiseringen?”

Samhällskontraktet

Många vänsterdebattörer säger att om man går på offentliga vägar eller tar del av den offentliga skolan eller sjukvården, då ger man också välfärdsstaten sitt (implicita) samtycke. Det finns därför inget ”tvång” att snacka om. Allt prat om att välfärdsstaten kränker dina rättigheter, genom att beskatta dig, är därför bara nonsens. Beskattningen är en del av samhällskontraktet som du har gått med på. Hur bemöter man den här typen av argument?

Vare sig den är legitim eller inte, får staten sin makt majoritetens explicita eller implicita samtycke. Ludwig von Mises observerade:

[T]he rulers, who are always a minority, cannot lastingly remain in office if not supported by the consent of the majority of those ruled. Whatever the system of government may be, the foundation upon which it is built and rests is always the opinion of those ruled that to obey and to be loyal to this government better serves their own interests than insurrection and the establishment of another regime. The majority has the power to do away with an unpopular government and uses this power whenever it becomes convinced that its own welfare requires it.

Minoriteten lyder, motvilligt, lagarna eftersom de tvingas. Att de betalar skatt, följer lagen och utnyttjar offentliga vägar såväl som offentlig sjukvård, betyder dock inte att de sanktionerar välfärdsstaten eller att den är legitim.

Från det faktum att staten får sin makt genom majoritetens samtycke följer det inte att majoriteten har rätt att rätt att sanktionera vilken stat som helst. Man kan inte sanktionera, genom sitt samtycke, något man inte har någon rätt att göra – och ingen har någon rätt att initiera fysiskt våld.

Leonard Peikoff utvecklar:

The ”consent of the governed” is the source of a government’s power, since government is an agent of its citizens. But this does not mean that the citizens can delegate powers they do not possess. It does not mean that anything to which the governed consent is thereby proper or a proper function of government – which would mean pure subjectivism and collectivism. In a republic, the governed ma not rightfully strike down an innocent fellow-citizen, not in any form, even if the nation consents to it without a dissenting voice.

The source of a government’s power is not arbitrary consent, but *rational* consent, based on an objective principle. The principle is the rights of man. (Objectivism: The Philosophy of Ayn Rand.)

Individen har rätt till liv. Ett korollarium till rätten till liv är rätten till självförsvar. Individen har en rätt att delegera rätten till självförsvar till staten. Individen har därför en rätt att bilda och upprätthålla en stat vars enda uppgift är att skydda individens rättigheter, dvs en nattväktarstat. (Se för detaljer ”The Nature of Government” av Ayn Rand.) Det finns däremot ingen rätt att delegera någon icke-existerande rätt till utbildning eller sjukvård eller infrastruktur eller några av de skatter som krävs för att finansiera allt detta. (Se för detaljer ”Man’s Rights” och ”Collectivized ‘Rights’” av Ayn Rand.)

Frågan om samhällskontraktets natur eller legitimitet är komplicerad. Många avfärdar därför idén om ett samhällskontrakt eftersom de räds implikationen att de sanktionerar sin egen förslavning genom att, under tvång, motvilligt lyda dåliga lagar. Men denna rädsla är obefogad. Att motvilligt lyda dåliga lagar, eftersom man tvingas till det, är inte detsamma som att sanktionera dem eller systemet.

Ayn Rand pratar här om värnplikten men principen är densamma för alla dåliga lagar och institutioner:

Some young men seem to labor under the misapprehension that since the draft is a violation of their rights, compliance with the draft law would constitute a moral sanction of that violation. This is a serious error. A forced compliance is not a sanction. All of us are forced to comply with many laws that violate our rights, but so long as we advocate the repeal of such laws, our compliance does not constitute a sanction. (”The Wreckage of the Consensus”, Capitalism: The Unknown Ideal.)

Varför skapar vi ett samhällskontrakt? Därför att vi vill skydda våra rättigheter. Vad ger ett samhällskontrakt sin legitimitet? Det faktum att vi samtycker till det för att skydda våra rättigheter. Det finns inga andra moraliska grunder för samhällskontraktet. Att använda sig av samhällskontraktet för att motivera kränkningar av individens rättigheter är därför en omoralisk motsägelse.

Endast nattväktarstaten är en legitim stat och endast ett samhällskontrakt som sanktionerar en sådan stat är legitimt. Det som ger ett sådant samhällskontrakt och en sådan stat sin legitimitet är principen om individens rättigheter.

Om Robert Nozick

Fråga: ”Vad tycker du om Robert Nozick?”

Jag tycker att Nozick är en mycket ointressant och mycket icke-originell filosof. Men mitt största problemet med Nozick är hans omfattande rationalism. Detta fullständigt underminerar allt han säger.

Som de flesta analytiska filosofer hade Nozick ingen förståelse för kunskapens kontextuella eller hierarkiska natur. Därför hade han inga problem med att utan hämningar bara deducera fram en massa slutsatser från ogrundade premisser.

Nozick säger att individen är ett självändamål. Vilka fakta ger upphov till denna idé? Nozick bara tar en formulering ifrån Kant (som inte härledde den från verklighetens fakta utan, på något mystiskt sätt, från det noumenala förnuftets vilja). Sedan härleder han, på något sätt, ”självägande”. På dessa två premisser deducerar han sedan fram resten av hans liberala samhällsfilosofi.

Men om premisserna inte har någon grund i verkligheten, då har inte heller slutsatserna någon grund i verkligheten. Så denna rationalism är helt hopplös.

Att försvara individens frihet på sådana här lösa, rationalistiska grunder, är att göra kampen för kapitalismen en björntjänst.

Jag skulle därför aldrig rekommendera någon att läsa Robert Nozick om de vill ha ett bra försvar av individens rättigheter, friheten eller kapitalismen.

Taberfabrikken

Jag har läst Taberfabrikken av Ole Birk Olesen. Översätter man Taberfabrikken till svenska blir det Förlorarfabriken. Med tanke på vilken skada välfärdsstaten gör på individen, hur många förlorare den producerar, är det en passande titel.

Med omfattande statistik kombinerat med en logisk analys, som genomsyrar boken, argumenterar Olesen på ett övertygande sätt för att välfärdsstaten ofta är den främsta orsaken till en lång rad sociala problem som arbetslöshet, missbruk och brottslighet.

Ett essentialiserat exempel på ett argument ur boken går så här: Välfärdsstaten skapar på olika sätt arbetslöshet och bidragsberoende. Arbetslösheten och bidragsberoendet leder till psykologisk ohälsa. Det drabbar deras självkänsla. Många känner sig värdelösa och att livet saknar mening. Många blir deprimerade. En del begår självmord. En del börjar istället missbruka alkohol och narkotika. Som en följd lider och dör idag många fler danskar av alkohol- och missbruk än före välfärdsstatens uppbyggnad.

Det är inte lätt att hitta några stora brister med boken. Men om jag tvunget måste nämna något då är det att den inte ger ett konsekvent moraliskt försvar av friheten. Den ger inte ens ett moraliskt argument emot välfärdsstaten. Olesen ger, vad jag kan se, ”bara” ett praktiskt argument emot välfärdsstaten. Denna kritik är dock inte helt rättvis. Dels eftersom författaren inte är, vad jag vet, någon objektivist. Dels eftersom jag inte tror att detta är syftet med boken.

Bokens dygder överskuggar därför helt klart dess brister. Det bästa med boken är att den förser läsaren med ett omfattande underlag för att induktivt bevisa att välfärdsstaten är skadlig, att det omoraliska är det opraktiska, att orättvisa inte lönar sig.

Är du sugen på att läsa boken? Då kan du få tag på boken gratis, i pdf-format, om du skriver upp dig på Ole Birk Olesens emaillista här.

Sex och kausalitet

För de som har grundligen läst min artikel ”Kausalitet inom humaniora” bjuder The Daily Mail på en intressant artikel som illustrerar min tes på ett tydligt sätt. Tidningen skriver om en studie som visar att religiösa människor har sämre sexliv än ateister:

Atheists have far better sex lives than religious people who are plagued with guilt during intercourse and for weeks afterwards, researchers have found.

A study discovered that non-believers are more willing to discuss sexual fantasies and are more satisfied with their experiences…

[D]evoutly religious people rated their sex lives far lower than atheists. They also admitted to strong feelings of guilt afterwards.

Vad är orsaken? Hur identifierar vi den? I min artikel beskrev jag i essentiella termer förutsättningen för att, på objektiva grunder, identifiera och bevisa kausala lagar inom humanvetenskaperna.

Uppenbarligen kan vi inte finna den genom att studera irrelevanta men mätbara saker som människors längd, kön, ålder, eller, för den delen, gener eller social grupp.

Nej, vill man finna orsaken måste man börja med att förstå människans natur. Man måste förstå att människan är en viljestyrd begreppslig varelse. Hennes motiv och handlande bestäms därför av hennes tänkande: hennes idéer och värderingar.

Så vad är orsaken? Vad är gemensamt för de som har (mest och värst) skuldkänslor? De är religiösa. Vad är gemensamt för de som har (mindre eller inga) skuldkänslor? De är icke-religiösa. Orsaken är alltså religion. Inte undra på, då religionerna säger att sex är syndigt.

Religiösa trosföreställningar är naturligtvis inte de enda idéerna som kan orsaka skuldkänslor efter sex. Detta förklarar varför även en del ateister får skuldkänslor efter att de har haft sex.

Ateism betyder bara att man inte tror på Gud. Det säger inget om vad man faktiskt tror på. Det säger därför inget om vilka sexfientliga föreställningar man kan ha accepterat. (T ex själviskhet är fel, sex är själviskt, därför är sex fel. Idén att själviskhet är fel är det nästan ingen som ifrågasätter.)

Jag säger också i min artikel att man inte behöver göra kontrollerade experiment för att finna orsaken. Man behöver bara tillämpa Mills metoder. Mycket riktigt. De implicita metoder som användes är Mills överensstämmelse- och differensmetod.

Det gjordes också en del ”mått” i undersökningen:

The study found that in individuals, the stronger their religious beliefs were the more powerful their feelings of sexual regret.

Of people raised in very religious homes, 22.5 per cent said they were shamed or ridiculed for masturbating compared with only 5.5 percent of people brought up in the least religious homes.

Some 79.9 per cent of people raised in very religious homes said they felt guilty about a specific sexual activity or desire while 26.3 per cent of those raised in secular homes did.

Och:

Strict religions such as Mormons ranked highest on the scale of sexual guilt. Their average score was 8.19 out of 10. They were followed closely behind by Jehovah’s Witness, Pentecostal, Seventh Day Adventist, and Baptist.

Catholics rated their levels of sexual guilt at 6.34 while Lutherans came slightly lower at 5.88 . In contrast, atheists and agnostics ranked at 4.71 and 4.81 respectively.

I den mån dessa ”mått” ger de oss någonting är det, framför allt, information som tillåter användandet av ännu en av Mills metoder nämligen variationsmetoden: ju mer du tar din religion (eller andra sexfientliga idéer) på allvar, desto värre skuldkänslor och vice versa.

Lägg slutligen märke till att alla dessa begreppsliggjorda observationer följer, av nödvändighet, när man motsägelsefritt integrerar alla observationer med allt vi vet om människan som just en viljestyrd begreppslig varelse.

Att identifiera och bevisa kausala samband är inte alltid lätt, varken inom human- eller naturvetenskaperna. Men det är som denna enkla nyhetsartikel illustrerar, betydligt lättare än vad många har fått för sig. En förutsättning är riktiga filosofiska premisser, inklusive en riktig förståelse för människans natur. (För detaljer se min artikel ”Kausalitet inom humaniora”.)

Omskärelse bör förbjudas

RFSU har argumenterat för att man bör ”se över lagen” när det kommer till omskärelse:

Vid omskärelse på pojkar avlägsnas frisk hud från kroppen på barn som inte kan ge sitt medgivande. Det är inte etiskt försvarbart. Att utsätta spädbarn för ett operativt ingrepp som påverkar dem för resten av livet kränker inte bara den personliga integriteten – det medför också medicinska risker och strider mot religionsfriheten. Därför vill RFSU att omskärelse inte ska utföras på barn utan medicinska skäl och att lagen ses över för att undersöka om den kränker pojkars rättigheter.

Jag håller med. Tyvärr har RFSU nu bestämt sig för att sluta verka för att man åtminstone bör ”se över lagen”. Därför känner jag att jag måste säga någonting.

Jag anser inte att man bör ”se över lagen”. Utan några medicinska skäl, t ex trång förhud, bör omskärelse av pojkar vara *förbjudet*. Pojkarna har ingen möjlighet att ge något samtycke. Omskärelse är därför en kränkning av pojkarnas rätt till deras egen kropp, deras eget liv. Det handlar om *tortyr* och *stympning*. De som genomför en omskärelse ska kunna fänglas för misshandel eller i varje fall åka på en ordentlig böter. Föräldrar ska kunna bli av med vårdnaden för sina barn.

En del säger att det finns *potentiella* medicinska fördelar med omskärelse. Det sägs till exempel att risken för peniscancer är mindre för omskurna män. Men detta är inte fullständigt bevisat. Man kan dessutom undvika många risker för olika sjukdomar genom att helt enkelt sköta sin intimhygien. Med detta argument kan man förresten också argumentera för att man ska operera bort brösten på flickor för att helt ta bort den *potentiella* risken för bröstcancer.

En del påstår att det är bevisat att risken för att få HIV kan halveras. Detta är inget hållbart argument för att genomföra en omskärelse på *pojkar* som ju knappast är sexuellt aktiva. Det är, på sin höjd, ett argument för att vuxna män ska överväga en omskärelse. Personligen tycker jag att sunt förnuft och kondomer är ett betydligt vettigare alternativ.

Det finns säkert fler sådana här ”hälsoargument”, men inga av dem är några seriösa argument. De är bara *rationaliseringar*. Det är inte svårt att se. Dels eftersom argumenten är så fantastiskt dåliga, dels eftersom de som presenterar dem nästan uteslutande är religiösa som känner att de måste motivera omskärelse för icke-religiösa. För deras egen del är hälsoargumenten irrelevanta. De hade genomfört omskärelsen även om det inte fanns några påstådda hälsofördelar med det.

Det är uppenbart att omskärelse är en form av tortyr. Men varför säger jag att man *stympar* penisen? Därför att man tar bort en del av penisen som fyller flera viktiga funktioner. Den viktigaste är att den påverkar den sexuella njutningen. Det är en tillräckligt viktig funktion för att räkna det som en, under normala omständigheter, oberättigad stympning av människokroppen.

En del har fått för sig att ett förbud mot omskärelse skulle inskränka somligas religionsfrihet, i synnerhet judarnas och muslimernas. En del säger att detta gör det omöjligt att vara en praktiserande jude eller muslim. Men det är inte sant att detta inskränker deras religionsfrihet. Religionsfriheten ger ingen rätten att kränka andras rättigheter genom att tvinga dem, i detta fall *försvarslösa* spädbarn, sina religiösa ritualer. I själva verket är det precis tvärtom: religionsfriheten kräver att man lämnar pojkarna och deras penisar i fred.

Föräldrarnas jobb är att tänka på det bästa för sina barn, inte tortera eller stympa dem eftersom deras religion säger det eller för att det är ”tradition” eller ”populärt” eller ”estetiskt tilltalande”. Statens jobb är att skydda våra rättigheter. Det inkluderar rätten till våra egna kroppar. Därför bör man förbjuda omskärelsen av pojkar.

Stoppa moskén i Göteborg

I Göteborg kommer man att bygga en moské. Bör man tillåta det? Nej. Man bör stoppa det. Varför? Därför att finansiären är en totalitär islamisk teokrati: Saudiarabien.

Saudiarabien sponsrar inte bara spridandet av islamisk fundamentalism världen över. Vilket egentligen är illa nog. Men det är faktiskt värre än så: Saudiarabien är också en av världens största sponsorer av islamiska terrorgrupper. Saudiarabien är alltså en fiendestat som ligger i krig med den västerländska civilisationen, vilket inkluderar Sverige.

Det spelar ingen roll att moskéns företrädare *påstår* att Saudiarabien inte kommer att ha något inflytande över moskén. Om man verkligen är så naiv att man verkligen tror på det, då spelar det ändå ingen roll. Det faktum att moskéns företrädare inte har några problem med att samarbeta med en islamisk diktatur med blod på sina händer, säger allt man behöver veta om deras moraliska status och deras inställning till Saudiarabien. Det enda som spelar någon roll är att projektet finansieras av en fiendestat.

Detta är *inte* en inskränkning i religionsfriheten. Detta är en fråga om *självförsvar*. Staten ska inte lägga sig i vad folk tycker och tänker. Staten ska inte förbjuda byggandet av moskéer eller andra religiösa byggnader eftersom de är islamiska eller religiösa. Staten ska däremot stoppa stater som Saudiarabien från att sprida islam i Sverige. Fiendestater som Saudiarabien dessa har ingen rätt att finansiera byggandet av någonting i Sverige, allra minst moskéer.

Den västerländska civilisationens överlevnad är vad som ytterst står på spel här. Det var i västerlandet som människan fick, via sina bästa filosofer och vetenskapsmän, en uppskattning och respekt för förnuftet och individen. Denna uppskattning och respekt gav upphov till vetenskap, teknologi, välstånd och frihet. Detta är anledningen till att livet är så bra här i västvärlden. Så om man värderar mänskligt liv och välbefinnande, då är väst *objektivt* sett vida moraliskt överlägsen. Om man värderar sitt eget liv och frihet, då kan man inte sitta tyst och se på medan medeltidens mörkermän, sakta men säkert, tar över. Att säga ifrån är det minsta man kan göra.

Plikt-, konsekvens- eller sinnelagsetik?

Fråga: ”På gymnasiet fick jag lära mig att det finns tre sorters etik: regeletik, konsekvensetik och sinnelagsetik. Vilken kategori tillhör objektivism?”

Regeletik eller pliktetik är idén att moralen består av en massa plikter eller budord eller kategoriska imperativ som man bara ska följa eftersom det är ens plikt. Inget varför, ingen motivering, inga skäl. Du bör. Det är din plikt. Punkt slut.

Objektivismen förkastar pliktetiken. Det finns inga *rationella* argument för pliktetiken, inga fakta som ger upphov till idén om en plikt eller budord eller några kategoriska imperativ. Vill du veta mer om objektivismens syn på pliktetik, då hänvisar jag till Ayn Rands essä ”Causality Versus Duty” som finns publicerad i Philosophy: Who Needs It.

Vad sägs då om konsekvens- och sinnelagsetik? Konsekvensetik är idén att konsekvenserna bestämmer handlingarnas moraliska status. Sinnelagsetik är idén att ens intentioner bestämmer handlingarnas moraliska status.

Låt oss börja med sinnelagsetik. En socialist blir inte ett dugg mindre ond eftersom han minsann ”menade väl” med att förslava en hel nation. Målet helgar inte medlet. (Nu är det dock ganska sällsynt med välmenande socialister; idag finns det inga förutom totalt okunniga och mycket förvirrade tonåringar. Men det är en annan femma.)

En person som begår ett fel av misstag är moraliskt sett inte lika dålig som en som gör det med flit. Man kan och bör även dömas efter ditt tänkande i den mån ditt tänkande har konsekvenser, dvs i den mån du handlar på ditt tänkande. Men blotta tanken är inte skäl nog för att döma någon.

Så vad sägs om en filosof som ”bara” propagerar för falska filosofiska idéer? Är han oskyldig? Han handlar ju inte nödvändigtvis på sina egna idéer. Nej, han är inte alls oskyldig; han är moralisk skyldig för vad som händer om folk tar hans falska idéer på allvar. Att propagera för falska idéer är i sig själv en handling.

Intentioner räknas men det är inte det enda som räknas. Så objektivismen är uppenbarligen ingen sinnelagsetik.

Hur är det med konsekvensetik då? Konsekvenserna spelar uppenbarligen roll. Men när man avgör vad som är rätt eller fel då försöker man inte avgöra det genom att endast se till varje enskild handling och dess konsekvenser. Det är denna inställning som får konsekvensetikerna (tillsammans med sinnelagsetikerna) att tro att ”målet helgar medlen”. Detta är, enligt objektivismen, emellertid helt omöjligt; målet kan *inte* helga medlen.

Problemet med konsekvensetiken är mycket djupare. Konsekvensetiken är faktiskt ett uttryck för det så kallade induktionsproblemet tillämpat på etiken.

Konsekvensetikerna tror inte på några absoluta moralprinciper. De går antingen på varje enskild handling och dess konsekvenser (t ex handlingsutilitarism) eller också går de efter en typ av handlingar och dess generella konsekvenser (t ex regelutilitarism) som har sina undantag.

Det beror på att de inte tror att induktion kan generera några nödvändiga slutsatser. Det beror på att de tror att induktion handlar om enumeration. Det är utan tvekan sant att induktion genom enumeration inte fungerar och aldrig kan generera några giltiga slutsatser alldeles oavsett hur många observationer man gör.

Om man inte vet *varför* en policy *måste* fungera (eller inte), då kan man inte motivera några absoluta regler eller principer inom moralen. *Detta* är den epistemologiska förklaringen till att folk tror att man bör vara ärlig, förutom ”då och då”, när man kan ”komma undan med det”.

Objektivismen säger att man endast kan avgöra om en handling är rätt eller fel genom att relatera den till en rationell moralprincip. Om en handling strider mot en moralprincip då är den fel. Det behövs inga ”nyttokalkyler”. Och när vi talar om moralprinciper då talar vi inte om några ”tumregler”. Vi talar om en *induktiv generalisering* som, liksom alla andra riktiga generaliseringar och principer, är *kontextuellt absoluta*.

Vi inducerar inte genom enumeration; man kan inte inducera någonting genom enumeration. Vad gör vi istället? Leonard Peikoff förklarar:

[Y]ou first abstract the essence of a series of concretes. Then you identify, by an appropriate use of logic, the necessary implications or result of this essence. You thereby reach a fundamental generalization, a principle, which subsumes and enables you to deal with an unlimited number of instances — past, present and future. The consequence, in this example, is an absolute prohibition against the con-man mentality — a prohibition based not on God, but on perception and thought (The Voice of Reason, s 341)

Så för att inducera principer inom moralen, liksom i allmänhet, måste man identifiera den essentiella faktorn till *varför* en viss policy fungerar (eller inte fungerar) på grund av sakens natur. Sedan måste man integrera alla observationer med detta faktum. När man väl har identifierat denna essentiella faktor då behöver man inte göra hundratals eller tusentals observationer eller experiment, för att se att principen följer av nödvändighet.*

Låt mig konkretisera genom att citera mig själv: ”Vad är essensen av att vara orättvis? Det är att straffa de goda och belöna de onda. Med andra ord handlar det om att man straffar de rationella, ärliga och produktiva till förmån för de irrationella, oärliga och icke-produktiva. Det handlar alltså om att straffa de som främjar livet, och belöna de som förstör livet. Det finns i princip inga fördelar, bara nackdelar”. (Varför moralprinciper?)

Objektivismen är en unik filosofi. Den låter sig därför sällan kategoriseras under några konventionella beteckningar. Objektivismen står inte för en pliktetik, konsekvensetik eller sinnelagsetik. Objektivismen står för sig själv.

* = Vad gör en induktiv generalisering nödvändig? Två saker. Dels den samlade kunskapen och dels direkt observation. När du ska begreppsliggöra en observation, det vill säga generalisera, då måste du antingen förneka precis allt du vet eller också måste du förneka vad du ser. Vad du än gör, resulterar det i en motsägelse. Därför följer generaliseringen av nödvändighet. Se The Logical Leap av David Harriman för detaljer.

Bör man reglera alkoholkonsumtionen?

En läsare presenterade detta argument för att begränsa friheten att dricka alkohol: ”Alkoholkonsumtion påverkar andra än den som konsumerar. Antalet våldsbrott ökar med alkoholkonsumtionen. Om det är rätt så måste det också vara rätt att ha fri fart på vägarna. Hög hastighet ökar antalet olyckor. I båda fallen så skadas oskyldiga eller utsätts för risken att skadas”. Hur bemöter man det?

Man kan inte utan vidare förbjuda någonting med anledningen att det KAN vara farligt. Det inkluderar alkoholkonsumtion och att köra ”för fort” på en motorväg. För i så fall kan man förbjuda allting, då praktiskt taget allt KAN vara farligt om bara dosen är den rätta. (I ett helt fritt samhälle kommer förresten vägarna att ägas privat och då kommer ägarna att bestämma vad som gäller på dera vägar. Folk får då välja om utsätta sig för vägar där det är tillåtet att köra hur fort som helst.)

Jag tror inte att alkohol bestämmer hur folk beter sig. I den mån det är sant att man ”tappar kontrollen” under alkoholens inflytande, då är man ändå ansvarig eftersom man vet med sig detta och ändå valde att dricka. Det är därför inget argument för att stoppa eller begränsa alkoholkonsumtionen som sådan. Varför ska den överväldigande ansvarsfulla individer som inte misshandlar andra när de dricker straffas för vad andra oansvariga individer gör när de dricker? Det vore orättvist.

Nej, du har rätt att dricka vad som helst, hur mycket som helst, så länge du inte skadar andra, så länge du inte kränker andras rättigheter. Men det räcker inte med ett ”kan” eller *korrelationer*. Det duger inte. Bara om man kan bevisa ett *kausalt* samband mellan vad du stoppar i dig och andra som staten kan och bör sätta restriktioner på ditt beteende. Ett exempel på detta vore om du har en mycket farlig och mycket smittsam sjukdom, då bör staten sätta dig i karantän tills du inte längre utgör en fara. Men att man dricker alkohol går inte att jämföra med denna situation.

Etisk altruism?

Fråga: ”På samma sätt som det finns en etisk egoism som du skriver kan det inte också finnas en etisk och oetisk altruism? Att handla i någon annans intresse för att man själv valde det? Är det människofientligt att hjälpa en vän att flytta?”

Det finns inget sådant som en ”etisk” altruism. Det är inget annat än en motsägelse. Och att man aktivt väljer att vara altruistisk gör inte saken bättre. Tvärtom gör det saken värre.

Altruism är idén att det moraliska målet med ditt liv är att offra dig – alla de värden som gör ditt liv och din lycka möjlig – för andras skull. Denna policy är inget annat än självmordsmässig och det finns *inga* rationella eller moraliska argument för denna policy. Ingenting som kan ursäkta eller motivera den faktamässigt eller logiskt.

Faktum är att det endast är på egoistiska grunder – att du vill leva – som man har rationella skäl att bry sig om värden eller moral. Moral är en uppsättning av värden och principer för att vägleda dig i dina val och handlingar.

Att vilja hjälpa sina kompisar att flytta är INTE ett dugg altruistiskt eller ”människofientligt”. Det är egoistiskt att hjälpa sina vänner flytta och göra andra tjänster för dem. Dina vänner är ett stort själviskt värde för dig: de gör ju ditt liv bättre, rikare och roligare.

Altruism kan och ska inte förväxlas med välvilja. Egoism kan och ska inte heller förväxlas eller klumpas ihop med illvilja gentemot andra människor. Att klumpa ihop altruism med välvilja eftersom båda låter sig uttryckas i att man gör någonting för andra, medan man ignorerar vad man gör eller varför (nämligen offrar sina värden för andra av osjälviska skäl vs vinner eller bevarar sina värden av själviska skäl), är ett perfekt exempel på vad Ayn Rand kallade för en begreppslig ”package-deal”. Det handlar om att klumpa ihop olika saker på grund av ytliga likheter samtidigt som man ignorerar väsentliga skillnader.

Att klumpa ihop altruism med välvilja är ekvivalent med att klumpa ihop hästar med katter eftersom de båda har en svans. Det kan lätt få katastrofala följder eftersom man inte kan mata en häst med kattmat och vice versa. Vad följer om man tror att valet, moraliskt sett, står mellan att vara välvillig eller illvillig, eller en masochist eller en sadist, eller offra sig själv för andra eller andra för sig själv?

Eftersom de flesta inte är sadister väljer de flesta altruism till priset av lidande. Att istället välja ”egoism”, dvs illvilja och sadism, kommer också att bringa inget annat än lidande; policyn att offra andra för sig själv är i strid med ditt rationella egenintresse och bör därför fördömas på strikt egoistiska grunder.