Har du en fråga?
Jag vill bara uppmärksamma/påminna alla mina nya/gamla läsare att jag mer än gärna tar emot frågor om filosofi i allmänhet och objektivismen i synnerhet. Det kan vara frågor om hur man ska förstå en princip, vad som är beviset för en viss idé eller hur man ska tillämpa objektivismen i sitt eget liv eller för att lösa ett politiskt problem. Tar gärna emot seriösa (djävulens advokat-)invändningar också. Så var inte blyg. Spara inte på krutet. Håll inte tillbaka. Sänd mig en fråga på Formspring!
UPPDATERING: Frågorna väller in och det är mycket roligt! Jag jobbar på att besvara varenda en av dem. Jag kommer även att ta upp dem i min kommande podcast. En sak dock, om ni använder er av Formspring istället för email, då råder jag er att begränsa frågorna till ca 40 ord eller ca 200 tecken, för efter en viss gräns så kapas er text.
Hej Carl!
Jag satt på krogen och diskuterade med bartendern runt begreppen “ingenting” “0″ och “oändlighet” “∞”. Frågan gäller till syvende och sist om Guds existens.
Jag menar, liksom Spinoza att det går att bevisa Guds existens. För att däremot kontrastera mot Ayn Rand som menade att existensen existerar, därför finns inte Gud.
Se vidare Filip Björners artikel: http://www.debattsidan.com/w003.html#top
Magnus
Magnus Elenborg
februari 7, 2011 vid 12:00 f m
Den första frågan är: Vad är Gud? Innan vi har en klar definition, vet vi inte vad som räknas som bevis för Guds existens. Jag tror inte att man kan bevisa Guds existens. Man behöver inte ens hänvisa till några grundläggande filosofiska axiomer, man behöver bara konstatera att det inte finns några bevis för Guds existens, nästan hur man än definierar honom. Antingen definierar man honom på ett sätt som krockar med verkligheten eller också definierar man honom på ett sätt som reducerar honom till vilken sak som helst i universum, men det är ju inte denna “Gud” som de religiösa bryr sig om. Vem vill dyrka en sak som en sten? Eller något annat föremål i naturen? Hur som helst: Vad är frågan?
Carl Svanberg
maj 6, 2011 vid 1:53 e m
Jag har nyligen läst Nelson Goodmans “new riddle of induction”, som förkortat och förenklat menar att erfarenheten av att exempelvis alla smaragder hittills varit gröna inte nödvändigtvis innebär att alla framtida smaragder ska vara gröna, utan de kan lika gärna vara “grue”, vilket han definierade som gröna hittills och blå senare. Båda begreppen menade han var lika förenliga med den empiriska erfarenheten.
Den invändning jag direkt tänker på är att “grue” inte är ett giltigt begrepp då det inte finns någon anledning att tro att smaragder eller andra gröna saker ska generellt bli blå från och med nu, då det annat än i konstruerade undantagsfall aldrig hänt, medan det däremot varit regel att gröna saker förblivit gröna.
Anser du att mitt motargument håller och har du något annat argument mot Goodmans resonemang?
(Jag försökte posta det via länken, men det blev för långt)
Stefan Karlsson
april 25, 2011 vid 10:32 e m
Induktion handlar inte om “enumeration”. Så det spelar ingen roll hur många gånger smaragder har varit gröna. Det är ingen anledning för att säga att de måste vara gröna imorgon också. (Om detta har Goodman rätt.) För att säga en sådan sak måste man veta något om *varför* smaragder har den färgen de har. När man vet det, då kan man motivera en sådan generalisering. Men det finns, av exakt samma anledning, *ingenting* som rättfärdigar Goodmans påståenden, om att bara för att vi kan föreställa oss att smaragder kan ha andra färger i vår fantasi, är det “möjligt”, varför det inte finns någon nödvändighet i erfarenheten, varför induktion (som enumeration) måste avfärdas som hopplöst. För att påstå att det är möjligt att framtida smaragder KAN bli blå i framtiden, måste man ge en motivering. KAN utan bevis som motiverar, är ett *godtyckligt* sådant. En förutsättning för att inte få problem med induktion är att man avfärdar det godtyckliga av princip.
Carl Svanberg
maj 6, 2011 vid 12:48 f m
Är inte Goodmans resonemang ett exempel på fria fantasier som ger sig ut för att vara seriösa argument? För vem har någonsin sett en smaragd som varit blå i stället för grön? Om en ädelsten är blå, kallar man den inte “smaragd” utan “safir”. Vad är problemet med det?
OK, jag kan också fantisera. Säg att jag lägger min smaragd i ett smyckeskrin som jag inte öppnar på ett tag. När jag gör det, upptäcker jag till min häpnad att smaragden blivit blå. OK, i så fall finns det en fråga som pockar på svar: hur kommer sig denna förändring? Men återigen: när har något sådant någonsin inträffat, annat än i mina egna fantasier?
Per-Olof Samuelsson
maj 6, 2011 vid 12:00 e m
Känner mig tvungen att påpeka att smaragder och safirer är två olika typer av mineraler. Safirer är korund och smaragder beryll. Safirer existerar i flera olika färger även om man oftast syftar på de blå.
Röda “safirer” kallas dock rubiner. Akvamariner och “maxixe” som är av samma typ av mineral som smaragd är blå i färgen.
Martin Ekberg
maj 23, 2011 vid 10:11 e m