Arkiv för december 2010
Gott nytt år!
Med anledning av att det är nyårsafton vill jag citera Friedrich Nietzsche:
What, if some day or night a demon were to steal after you into your loneliest loneliness and say to you: ”This life as you now live it and have lived it, you will have to live once more and innumerable times more; and there will be nothing new in it, but every pain and every joy and every thought and sigh and everything unutterably small or great in your life will have to return to you, all in the same succession and sequence – even this spider and this moonlight between the trees, and even this moment and I myself. The eternal hourglass of existence is turned upside down again and again, and you with it, speck of dust!”
Would you not throw yourself down and gnash your teeth and curse the demon who spoke thus?… Or how well disposed would you have to become to yourself and to life to crave nothing more fervently than this ultimate eternal confirmation and seal?
Jag tror naturligtvis inte på den eviga återkomsten i en metafysisk mening. Men Nietzsche scenario är ändå intressant i en moraliskt och psykologiskt mening. Om du känner ångest inför ”den eviga återkomsten”, bör är det nämligen hög tid att rannsaka ditt liv och försöka förändra det till det bättre. Det handlar om att ta reda på vad det är du vill ha ut av ditt liv, sätta upp mål och sedan varje dag handla för att uppnå dem. Det är det som är meningen med nyårslöften. Denna strävan efter värden, för att uppnå sin egen personliga lycka, är den moraliska meningen med livet.
Vill du ha hjälp för att ta reda på vad det är du vill ha ut av ditt liv? Vad det är du ska satsa på? Och sedan hur du ska förverkliga dina mål? Då vill jag rekommendera tre böcker. How to Get Control of Your Time and Your Life av Alan Lakein, I Could Do Anything If I Only Knew av Barbara Sher och Getting Things Done av David Allen. Böckerna är inte felfria, men de alla har faktiskt ett och annat bra tips på hur man identifierar vad det är man vill med sitt liv, vad det är man tycker om att göra, hur man sedan sätter upp mål och hur man gör för att faktiskt få saker och ting gjorda.
Med detta sagt, låt mig nu önska er alla ett Gott nytt år!
1001 myter?
Edward Rothstein recenserar utställningen ”1001 Inventions” i New York Times. Utställningen visar upp de vetenskapliga och teknologiska bedrifter som den islamiska världens guldålder lämnade efter sig, bedrifter som lär ha påverkat hela världen, inte minst västvärldens vetenskapsmän och uppfinnare. Men trots att männen bakom utställningen påstår att de inte har någon agenda är det inte svårt att se att utställningen åtminstone delvis utgör propaganda. Man förvränger fakta, utelämnar fakta, försöker etablera kopplingar utan bevis, etc. (Inte ens namnet på utställningen stämmer, då det inte finns 1001 uppfinningar.) Varför gör man på detta viset?
It is less a typical science exhibition than a typical “identity” exhibition. It was created by the Foundation for Science, Technology and Civilization in London, whose goal is “to popularize, spread and promote an accurate account of Muslim Heritage and its contribution.” The show also tries to “instill confidence” and provide positive “role models” for young Muslims, as Mr. Hassani puts it in the book. And it is part of a “global educational initiative” that includes extensive classroom materials.
The promotional goal is evident in every display. The repeated suggestion is that Muslim scientists made discoveries later attributed to Westerners and that many Western institutions were shaped by Muslim contributions.
Ett exempel:
Consider one label: “Setting the Story Straight.” We read: “For many centuries, English medic William Harvey took the prize as the first person to work out how our blood circulates.” But “what nobody knew” was that the “heart and lungs’ role in blood flow” was figured out by Ibn al-Nafis, the 13th-century physician. And yes, al-Nafis’s impressive work on pulmonary circulation apparently fell into oblivion until 1924. But Harvey’s 17th-century work was more complete; it was a theory of the entire circulatory system. So while neglect is clear, differences should be as well.But the exhibition even seems to expand its claim. Historians, the label continues, have recently found evidence that Ibn al-Nafis’s Arabic text “may have been translated into Latin, paving the way to suppose that it might have indirectly influenced” Harvey’s work. The “may have,” the “suppose,” the “might have” and the “indirectly” reflect an overwhelming impulse to affirm what cannot be proved.
Rothstein gör en annan intressant observation:
What is peculiar too is that the current Hall of Science show presumes a long neglect of Muslim innovations, but try finding anything comparable about Western discoveries for American students. Where is a systematic historical survey of the West’s great ideas and inventions in contemporary science museums, many of which now seem to have very different preoccupations?
Mycket bra fråga. Jag rekommenderar att ni läser hela artikeln.
Överdriven kommunistpropaganda
Michael Moore gjorde ännu en anti-kapitalistisk, anti-amerikansk propagandafilm, denna gång om det amerikanska sjukvårdssystemet. Filmen, Sicko, skulle visa att socialistisk sjukvård är överlägsen den i Amerika. Så han använder sig av exempel från sjukhus i Kuba. Men det visar sig, inte ett dugg överraskande, att hans film inte representerar verkligheten. Faktum är att hans film är så pass ute och cyklar, att den blev förbjuden i Kuba:
Cuba banned Michael Moore’s 2007 documentary, Sicko, because it painted such a ”mythically” favourable picture of Cuba’s healthcare system that the authorities feared it could lead to a ”popular backlash”, according to US diplomats in Havana.
The revelation, contained in a confidential US embassy cable released by WikiLeaks , is surprising, given that the film attempted to discredit the US healthcare system by highlighting what it claimed was the excellence of the Cuban system.
But the memo reveals that when the film was shown to a group of Cuban doctors, some became so ”disturbed at the blatant misrepresentation of healthcare in Cuba that they left the room”.
Castro’s government apparently went on to ban the film because, the leaked cable claims, it ”knows the film is a myth and does not want to risk a popular backlash by showing to Cubans facilities that are clearly not available to the vast majority of them.”
Finn felet
En person på ObjectivismOnline.net ställer frågan: ”Are there any human babies?” En ganska fantastisk fråga, inte sant? Vad är det för resonemang som ger upphov till en sådan fråga?
Ayn Rand distinguishes humans from animals by the humans’ ability to choose life, as opposed to living by instinct. Babies live wholly by instinct just like animals. The age of 7 is the classically accepted ”age of reason,” and from my personal observations of children, I think that is a fairly accurate average for when a child gains the ability to choose life rather than simply live by instinct. Of course, this ability is gained by degrees, not necessarily all at once in an epiphany.
The only way that I can see to classify babies as human would be to grant them a special exception based on their future potential of becoming human. However, I’m aware that Objectivism, in other areas at least, rejects the equivalance of potenialities with realities. What is the tack taken by Rand or other Oists?
Detta är ett exempel på rationalism. Det vill säga en dålig tankevana som innebär att ens tänkande är, mer eller mindre, skilt från verkligheten. Men jag undrar om någon kan förklara vad det är som går helt fel här? Varför är detta resonemang så verklighetsfrånvänt?
Skandalen vid Lunds universitet
Rättvisa är något som många håller kärt. Jag vill därför inleda en diskussion om rättvisa med ett exempel:
Anta att du studerar vid Lunds universitet. Du ska skriva en uppsats. Du läser litteratur och gör noggranna anteckningar. Du spenderar veckor åt att skriva och redigera din uppsats. Efter veckor av hårt arbete är du nu äntligen färdig. Nu får du också uppsatsen som du ska opponera på.
Du ser ord, meningar och stycken, men inget som logiskt förenar dem. Språket är en katastrof. Referenserna är inte klart och tydligt utskrivna. Vilken ärlig bedömare som helst ser att detta är en usel uppsats. Det är nu du upptäcker att studenten har plagierat. Så studenten kommer i bästa fall kommer att bli underkänd och få en varning. I värsta kommer hon att bli avstängd.
Men ett par dagar efter opponeringen får du till din stora förvåning istället reda på att uppsatsen har blivit godkänd. Professorn som håller i kursen förklarar att man måste vara ”snäll” och ”tolerant”. Därmed gör man det till en implicit policy vid Lunds universitet att belöna elever som fuskar. Professorerna har nu bestämt sig för att hålla detta ”internt”. Dvs hemligt.
Men det blir bättre. Och med det menar jag, så klart, värre. Orsaken till att man måste vara ”snäll” och ”tolerant”, och varför man måste hålla allt detta hemligt, är för att studenten kommer från ett annat land. Många utländska studenter, förklarar man, har aldrig skrivit en uppsats förut. Och i deras hemländer ser man inte heller ned på plagiering lika mycket som man gör här i väst. Därför måste man vara tolerant.
Allt detta är så klart bara eufemismer för att se mellan fingrarna; vägra att fälla ett rationellt omdöme, vägra att erkänna verklighetens fakta, vägra att se sanningen, vägra att utöva rättvisa, vägra att vara objektiv. (I samma andetag implicerar man också att om du hade gjort samma sak, då hade man inte haft någon tolerans eller överseende. Utan krusiduller hade man bara stängt av dig. Man implicerar alltså att man har olika måttstockar för olika elever.)
Jag har ingen aning om det är sant att man i vissa länder inte har några problem med plagiering, men i detta fall spelar det ingen roll. Det har nämligen hållits ett seminarium där man gjorde det glasklart vad som räknas som plagiering och att man inte tolererar plagiering. Man har även fått chansen att ställa frågor, få hjälp med att skriva sin uppsats och hur man hänvisar till källor.
Vad är det för idé som ligger bakom denna ”tolerans”? Multikulturalismen. Det vill säga idén att alla kulturer är lika mycket värda och, som en implikation, att alla sätt att studera är lika legitima, och att ingen elev, därför, ska straffas när de fuskar. Vad kommer multikulturalismen göra för eleverna? Man är inte snäll när man godkänner studenter som fuskar. Man gör dem bara en björntjänst. Man låter inkompetenta komma undan med examens de inte förtjänar, som inte representerar någon faktisk kompetens och som därför varken kommer att vara till någon glädje för dem själva eller för någon annan som har med dem att göra.
Vad gör multikulturalismen med utbildningen? Värdet av utbildningen devalveras om vem som helst blir godkänd, hur usla uppsatser de än skriver (eller kopierar). Man sänder ut en klar och tydlig signal, nämligen att det är acceptabelt att fuska så länge man kommer från vissa länder. Så uppenbarligen bryr sig universitetet varken om rättvisa eller om ärlighet; de kan inte bry sig så länge de låter ”kulturella” överväganden avgöra hur man ska behandla sina elever. Vad kommer detta att uppmuntra till i framtiden? Vad kommer många elever, som har jobbat och slitit hårt, få för intryck?
Låt oss nu ta ett steg tillbaka. Jag började denna utläggning med att uppmana er att anta allt detta, som om allt vore påhittat bara för att väcka ert intresse. Men vad skulle ni säga om precis allt jag har berättat hände i verkligheten? Om ni har en susning om vad rättvisa är, då skulle ni betrakta det som en skandal av sällsynta proportioner. Genom sitt agerande gör dessa professorer det till en implicit policy vid Lunds universitet att inte bara tolerera plagiering utan att dessutom belöna elever som fuskar.
Jag har inte själv bevittnat allt detta, men jag har en mycket trovärdig förstahandskälla. Jag har uppmanat honom att anmäla eleven till disciplinnämnden. Och jag skriver detta, inte bara för att uppmärksamma allmänheten om vad det är som händer vid Lunds universitet, utan också för att jag vill uppmana alla elever som har bevittnat något liknande att anmäla det till disciplinnämnden.
Låt inte fuskarna vid Lunds universitet komma undan med det, och det inkluderar professorerna!
