Tack

Idag hade jag mitt anförande på Timbro. Jag vill tacka alla som kom idag, det var många fler än vad jag kunde förutse. Jag tyckte att det var mycket trevligt!

Jag är på det stora hela rätt nöjd och jag ser verkligen fram emot era reaktioner till min rapport.

Jag ber lite (men bara lite) om ursäkt för att jag inte riktigt förstod en del frågor som jag fick, men vad ska man göra? Jag är ingen tankeläsare.

Sedan vill jag återigen rikta ett personligt tack till Per-Olof Samuelsson. Det var mycket trevligt att äntligen få träffas och talas vid. Jag ser fram emot att göra det igen. :-D

Oh well. Nu fortsätter bloggpausen och min mycket trivsamma vistelse här i Stockholm.

Bloggpaus

Imorgon (onsdag) åker jag upp till Stockholm. På torsdag håller jag min presentation av min Timbro-rapport. Exakt vad som händer i helgen vet jag inte riktigt, men jag lär vara upptagen på ett eller annat sätt. Kanske stannar jag i Stockholm. Om så, kanske jag möter några av er där. Det vore väldigt angenämt.

(Om någon förresten vill passa på att möta upp mig vid Stockholm C vid 20-tiden och slå ihjäl någon timme vid en kvällsfika, är det inget mig emot. Om ni försöka nå via mobilen mig får ni allt vara lite kreativa. En ledtråd: Ramlösa.)

Hur som helst lär det tyvärr vara dött här fram några dagar framöver.

PS: Jag har läst igenom Svenssons rapport, men jag har tyvärr inte hunnit samla tankarna ännu. Kanske, men bara kanske hinner jag skriva ihop något kort om saken innan jag åker imorgon…

Aftonbladet vs yttrandefriheten

Aftonbladet säger att yttrandefriheten i Sverige är hotad. Varför? Därför att Bonnier vill köpa upp Canal Plus. Aftonbladet

Religionen lever och frodas i USA

Religion är verkligen inte utdöende i USA. Det visar inte minst Pew Forums senaste undersökning. I denna undersökning finns det massor med uppseendeväckande såväl som skrämmande uppgifter.

Evangelikerna, som utgör 26% av de troende, är den enskilt största gruppen av religiösa amerikaner. Vi talar om ca 80 miljoner amerikaner. De kan ensamma avgöra ett val om de så önskar. Jag kommer därför att koncentrera mig på deras attityder här.

Här är några skrämmande uppgifter:

• Fler än 63% av amerikanerna tror att Bibeln är Guds ord.

• 88% av evangelikerna anser att Bibeln är Guds ord.

• 59% av evangelikerna anser också att Bibeln ska tolkas bokstavligt.

• 79% av amerikanerna tror på mirakel!

• 68% av amerikanerna tror på existensen av änglar och demoner – och att de är aktiva i denna värld!

• 58% av amerikanerna säger att de ber dagligen!!

• Av dessa uppger 31% att Gud svarar på deras böner åtminstone en gång i månaden!!!

Jag säger bara: ”Herregud!”

Det finns naturligtvis ett samband mellan religion och politik.

Across a variety of religious traditions, those who say that religion is very important in their lives, express a more certain belief in God, or pray or attend worship services more frequently tend to be much more conservative in their political outlook and more Republican in their party affiliation.

Så ju mer religiös du är, desto större är också sannolikheten för att du är konservativ och republikan. Hälften av alla evangeliker beskriver sig som republikaner. Republikanerna är verkligen de religiösa fundamentalisternas parti.

I samband med detta vill jag rekommendera er att lyssna på Leonard Peikoffs podcast, episod 5, från den 23 december 2007. I denna podcast diskuterar Peikoff betydelsen av just partiernas olika kopplingar till vissa intresse- och väljargrupper, i dagens blandekonomi, och hur detta på lång sikt påverkar inrikespolitiken.

För de som har svårt att förstå denna poäng, tänk då på svensk inrikespolitik. Tänk på den faktiska relationen mellan t ex socialdemokraterna och LO eller den historiska relationen mellan t ex moderaterna och svenskt näringsliv.

Om man förstår denna poäng, och delar uppfattningen om att den primära kulturella konflikten numera står mellan religion och förnuft (och inte, i första hand, mellan socialism och kapitalism), då blir det nog också klarare varför jag inte föredrar republikanerna och John McCain, framför demokraterna och Barack Obama. Jag väljer socialdemokraterna, varje dag, före medeltida religiösa fundamentalister.

Dagens citat

Dagens citat kommer från Expressens ledare som frivilligt lägger sig på slaktbänken:

Jag tankar för 13.99 på Statoil i Charlottenberg. Det är den dyraste bensin jag någonsin köpt. Det svider, och det är bra … Det är klart att det dämpar körglädjen. Jag måste lära mig att skriva upp ordentligt på en lapp vad som behöver handlas och ransonera resorna – 150 turer om året borde verkligen räcka.

Till detta bör det nämnas att Expressens ledarskribenter trots allt inte representerar de mest människohatande miljöaktivisterna. De måste trots allt betraktas som ganska mainstream. Och om detta är vad vi kan förvänta oss som mainstream, vad kan vi då snart förvänta oss av mannen på gatan? (Via The Climate Scam.)

Ociviliserade ”vetenskapsmän”

I min insändare ”Miljöaktivister mot tankefrihet” skrev jag:

Anta att du är ute på en promenad. Plötsligt möts du av miljöaktivister som med hänvisning till en “konsensus” bland vetenskapsmän kräver att du minskar ditt koldioxidutsläpp. Om du inte gör det då kommer de att tvinga dig till det.

Men precis som religiösa fanatiker inte har någon rätt att köra ned sina dogmer i halsen på folk, har inte heller miljöaktivisterna någon rätt att köra ned sina “vetenskapliga” föreställningar i halsen på folk. Ändå är detta vad många miljöaktivister tycks tro. Klimatforskaren Timothy Ball har fått fem dödshot pga hans skeptiska inställning i klimatfrågan.

Detta var tydligen bara början. Nu har även ”vetenskapsmän” börjat bete sig som medeltida fanatiker. The Guardian rapporterar:

James Hansen, one of the world’s leading climate scientists, will today call for the chief executives of large fossil fuel companies to be put on trial for high crimes against humanity and nature, accusing them of actively spreading doubt about global warming in the same way that tobacco companies blurred the links between smoking and cancer.

Och:

In an interview with the Guardian he said: ”When you are in that kind of position, as the CEO of one the primary players who have been putting out misinformation even via organisations that affect what gets into school textbooks, then I think that’s a crime.”

James Hansen vill alltså tysta oljebolagen med tvång och våld för att de försvarar sig själva – och vår industricivilisation – genom att sponsra forskare och organisationer som upplyser allmänheten om alla vetenskapliga skäl som finns för att tvivla på sådana som James Hansen.

Att det överhuvudtaget har gått så här långt, är mycket skrämmande. Det vore en sak om sådana här ociviliserade krav kom ifrån en vanlig frihetshatande miljöaktivist. Men nu kommer detta från ”one of the world’s leading climate scientists”. James Hansen är ingen sann vetenskapsman; riktiga vetenskapsmän försöker inte tysta sina meningsmotståndare med våld.

Hur var det med att ha en debatt i ämnet? En civiliserad diskussion? Vad hände med den tanken? Är det inte sådant som vetenskapsmän ska ägna sig åt? Dessa förnuftets män och kvinnor?

Om sådana som Hansen är en kulturell indikation för något, så är det just att förnuftet ignoreras i den här debatten liksom det ignoreras och nedvärderas i kulturen i stort. Detta är resultatet av filosofernas långvariga krigföring mot förnuftet. Många filosofers arbete med att underminera förnuftets validitet (se framför allt David Hume, Immanuel Kant och deras efterföljare), leder till slut till att även vetenskapsmän slutar utöva det och ersätter rationell argumentation och diskussion med hot om våld och tvång. Det oundvikliga resultatet är ociviliserade ”vetenskapsmän” som James Hansen.

Ju snabbare, desto bättre

Niklas Wykman, MUF:s ordförande, funderar på att avgå som MUF:s ordförande om moderaterna inte ändrar ståndpunkt i FRA-frågan. Jag hoppas verkligen att han avgår. Och det snabbt. Jag struntar egentligen i om det är på grund av FRA-frågan eller inte. Att man lyckas klämma ur sig en enda intelligent slutsats som MUF-ordförande, nämligen att man borde avgå, räcker inte för att få min respekt.

Jag tycker att Wykman tveklöst är, till min kännedom, den absolut värsta ordföranden som MUF har haft. Han är inget annat än en ren och skär katastrof. För varje gång han säger någonting, blir det bara dummare och dummare. Så ju snabbare han avgår, desto bättre.

Myter om utsläppsrättigheter

I USA är det till skillnad från i Europa och Sverige inte många politiker som öppet förespråkar skyhöga energi- och bensinskatter för att minska fossilbränsleförbränningen i syfte att minska koldioxidutsläppen. Nej, de allra flesta förespråkar istället ”cap-and-trade”. Dvs utsläppsrättigheter.

Barack Obama gör det och John McCain gör det. Att en vänsterpolitiker som Obama förespråkar utsläppsrättigheter kommer inte som en överraskning. Men att en högerpolitiker som McCain gör det i den fria marknadens namn är bara ännu ett exempel på hur de konservativa i USA bidrar till att förstöra kapitalismen i USA – och allt detta i kapitalismens namn!

I Sverige finns det påstådda liberaler som förespråkar ett system med utsläppsrättigheter. De använder sig båda av i stort sett samma dåliga argument som man använder sig av i USA. Och precis som i USA påstår de så kallade liberalerna att dessa statliga interventioner i ekonomin är förenliga med kapitalism.

Vad är argumenten? Jo, det är argument som att utsläppsrättigheter är en ”frimarknadslösning”, att ett system med utsläppsrättigheter skapar incitament för nya alternativa energikällor och energiteknologier, att utsläppsrättigheter skapar ”resurser” för att utveckla dessa nya energiteknologier och att systemet med utsläppsrättigheter kommer genererar ekonomisk tillväxt och nya jobb.

Wayne Winegarden bemöter och tillintetgör alla dessa argument för utsläppsrättigheter i sin senaste Townhall-kolumn ”‘Cap-and-Trade’ Fallacies”. Även om Winegarden bara pratar om utsläppsrättigheter anser jag att samtliga svar är precis lika relevanta som svar mot de som förespråkar skatter, eftersom principen är exakt densamma. Läs den!

Lämna skolan i fred

SvD:

”Vi kan fortfarande inte se några tydliga samband mellan skolornas resultat och insatta resurser. Bra resultat går att finna i såväl kommuner med låga och genomsnittliga kostnader, som i kommuner som har höga kostnader för grundskolan. Vi kan inte heller se något samband mellan dåliga resultat och andelen obehöriga lärare” skriver Håkan Sörman, vd på SKL, i ett pressmeddelande.

Jag är inte överraskad. Men det borde våra politiker vara. För vad är det nästan alla politiker, till höger och vänster, föreslår för att förbättra den offentliga skolan? Jo, det är ju ständigt att ösa ut mer pengar samt att förbjuda de ”obehöriga” lärarna från att undervisa. Men absolut ingen ifrågasätter vårt nuvarande skolsocialistiska system.

Att våra politiker aldrig lär sig.

De allra flesta någorlunda allmänbildade är idag fullt medvetna om hur socialismen har misslyckat kapitalt i varje tänkbart avseende. Därför är det, så klart, ytterst få som skulle låta staten ta hand om vår matförsörjning. Det är dags för folket att inse att det är precis lika vansinnigt att förlita sig på staten när det kommer till en så viktig sak som barnens utbildning.

Varför skulle mer pengar hjälpa? Mer pengar har i slutändan lite eller inget med resultaten att göra eftersom resultaten framför allt beror hur lärarna lär ut. Detta är i första hand inte en fråga om resurser snarare en fråga om mer eller mindre rationell pedagogik. Och våra politiker har inte en susning om vilken pedagogik som är lämpligast.

Sambandet mellan resurser och resultat blir dessutom bara svagare allteftersom politikerna bara öser ut mer och mer pengar till de offentliga skolorna, nästan hur dåligt de än presterar. Det är precis som om de med flit försöker belöna skolor för deras medelmåttliga resultat.

För att bedriva god undervisning behövs inte statligt godkända lärare. Det finns absolut inga belägg för att statligt godkända lärare skulle vara bättre än andra. Staten kan inte producera sådana här lärare, de kan i bästa fall bara godkänna dem i efterhand. Men detta godkännande bevisar ingenting som inte läraren hade kunnat bevisa på egen hand.

Lärarhögskolorna är enligt många, Skolverket och Högskoleverket inkluderat, undermåliga. Sydsvenskan rapporterade 20080408: ”I utredningen [från högskoleverket] beskrivs lärarutbildningen som ‘kravlös och ofullständig’ och studenter uppges av utredare kunna slinka igenom utan nödvändiga kunskaper”. Lärarna som produceras i de statliga lärarhögskolorna kommer kanske godkännas av staten. Men frågan är om de skulle godkännas på en fri marknad för utbildning.

Vad göra åt den offentliga skolans problem? Lösningen är faktiskt mycket enkel: lägg ned den offentliga skolan. Vi vet att socialism aldrig fungerar och vi vet att kapitalism alltid fungerar. Låt oss därför lära oss av detta och ersätta vår nuvarande skolsocialism med skolkapitalism.

Börja sakteligen med att privatisera samtliga offentliga skolor. Gör det samtidigt möjligt för föräldrar att göra skatteavdrag motsvarande den summa som de lägger ut på den privata skolan. På denna väg slipper föräldrar som sätter sina barn i en privat skola att betala för den offentliga skolan samtidigt. (Till en början kan de som vill fortsätta sätta sina barn i de kvarvarande offentliga skolorna.) Låt alla som tror sig ha en chans få pröva lyckan som lärare; avskaffa alla krav på ”behörighet”. Låt istället marknaden få avgöra vem som är behörig nog.

Nu när utbildningen upplevs som en riktig investering i barnens framtid, lär föräldrarna bli mer måna om att undersöka olika skolor, för att finna det bästa och, allt annat lika, billigaste alternativet. De lär inte bara försöka sätta sig in i vad barnen undervisas i utan även i hur de undervisas, dvs i skolornas och lärarnas pedagogik.

Detta kommer att skapa en konkurrens som kommer att motivera skolorna och lärarna att prestera bättre än vad de gör idag. De bra skolorna skulle, med tiden, konkurrera ut de dåliga skolorna precis som de bättre lärarna skulle konkurrera ut de sämre lärarna. Kvalitén på utbildningen skulle förbättras för alla.

Praktiskt taget alla skulle, precis som idag, ha tillgång till utbildning. Notera att de kapitalistiska delarna av ekonomin faktiskt förmår att försörja så gott som alla med allt vi behöver: mat, kläder, bilar, bostäder, etc. Detta trots alla destruktiva statliga interventioner som faktiskt verkar för att hämma denna tillgång.

Alla skulle inte nödvändigtvis ha råd med samma utbildning, precis som alla inte har råd med en BMW, men de skulle ha råd med en utbildning inte desto mindre. Konkurrensen skulle dessutom göra att kvalitén för även den ”sämsta” utbildningen blev bättre med tiden. De ytterst få som inte har råd med att ge sina barn någon utbildning får antingen förlita sig på andras välgörenhet eller också får de kanske undervisa barnen på egen hand.

Om våra politiker verkligen vill förbättra skolan, då har jag bara ett tips: överge skolsocialismen. Lämna skolan och barnen i fred och släpp marknaden för utbildning helt fri. Välj skolkapitalismen!

Varför bryr sig Reinfeldt så mycket om FRA?

Jag har tidigare avstått från att kommentera FRA-lagen. Dels för att jag inte har haft tid eller energi att sätta mig in i frågan förrän ganska nyligen (och jag tycker det är oansvarigt att kommentera saker som jag inte vet något om). Dels för att jag inte kunde föreställa att lagen kunde vara så hemsk som den faktiskt är (vilket jag först uppnäckte när jag väl satte mig in i frågan). Dels också för att många, många andra redan har kommenterat och kritiserat lagen och jag delar helt denna kritik. (För detaljer om lagen besök www.StoppaFRAlagen.nu.)

Jag har dock, så här i efterhand, bara en kommentar. Jag har i princip inget emot att staten avlyssnar människor som faktiskt står under objektiv misstanke för brott eller terror. Men det måste vara under mycket kontrollerade former. Det måste till, som ett absolut minimum, ett domstolsbeslut baserade på objektiva lagar och fakta. Men det är just i detta avseende som FRA-lagen brister. Vem som helst kan i princip när som helst avlyssnas.

Fredrick Federley beskrivs i medierna som en hjälte som satte sig upp mot regeringen. Jag delar inte den beskrivningen, utan är som de flesta andra besviken på vad jag har sett. Inte för att jag röstade på Federley, men jag liksom många andra förväntade mig mycket mer. Så här går det när man sätter andra människor, partiet, före sina egna rationella övertygelser; före verkligheten som man själv ser den. Så här går det när man låter sig vara en andrahandsmänniska. Politiker och maktmänniskor i största allmänhet, gör sig själva till beroende av andra människor, på ett sätt som är mycket destruktivt för dem själva, och i detta fall för hela landet.

Jag tycker således att återremissen som han åstadkom är helt meningslös. Låt mig citera Pär Ström (www.Stoppa-Storebror.se och Den nya välfärden) som uttryckte det allra bäst: ”[E]tt sminkat monster är fortfarande ett monster… Det är i det stora hela ointressanta marginaljusteringar. Hela grundidén kvarstår, att FRA utan brottsmisstanke ska få läsa e-post och sms, lyssna på samtal och se vilka sajter vi besöker”. Är det meningen att vi ska vara tacksamma mot Fredrick Federley för detta?

Den riktiga frågan är dock inte varför Fredrick Federley faktiskt vek sig. Den riktiga frågan är: Varför vill den borgerliga regeringen till varje pris vill införa denna förbannade lag? Svaret, eller snarare frånvaron av klara svar, på denna fråga är i sig själv ett talande argument mot lagen.

Uppenbarligen har det förekommit något som endast kan beskrivas som ren mobbning inom partierna för att få tyst på alla potentiella nej-sägare. SvD: ”FRA-kritikern Fredrick Federley brast nästan i gråt i talarstolen och statsminister Fredrik Reinfeldt var djupt irriterad när han kom ut från det moderata gruppmötet i riksdagen”. Vad hände i detta gruppmöte? Henrik Alexandersson redogör:

Karl Sigfrid (m) beslutade att följa sitt samvete och rösta nej till FRA-avlyssningen.

För att vara juste mot sin partigrupp sände han ut ett mail till dess ledamöter för att berätta om sitt ställningstagande inför eftermiddagens gruppmöte.

Någon av dessa ledamöter sänder snabbt mailet vidare till Politikerbloggen – som naturligtvis kör nyheten. Och bums finns den i alla media.

Sedan blir det moderat gruppsammanträde. Där blir Karl Sigfrid utskälld av så väl statsministern som sin gruppledare. Därefter vidtar ”kamratfostran”. Ett 30-tal ledamöter i den moderata partigruppen skäller ut honom så kvistarna yr. Till slut orkar han inte mer och accepterar att bli utkvittad.

Varför är denna fråga så oerhört viktig för Fredrik Reinfeldt? Det är uppenbarligen inte en fråga om ideologi. Reinfeldt har övergett allt vad (liberal) ideologi heter för länge sedan. Och eftersom Reinfeldt inte har någon ideologi är det ingen som riktigt vet vad som driver honom i någon fråga.

FRA-lagen motiveras framför allt med hänvisning till ”yttre hot” mot den nationella säkerheten. Men sedan när blev den nationella säkerheten en fråga för vår moderatledda regering? Tror de att vi redan har glömt alla dessa omoraliska neddragningar i det svenska försvaret? Eller är det meningen att vi ska sova bättre om nätterna, vetandes att staten minsann kan övervaka oss alla, under premissen att man bara undersöker ”yttre hot”, bara för att sedan konstatera att vi ändå inte kan göra någonting mot dessa ”yttre hot” på grund av vårt undermåliga försvar? Detta är bara en av alla besvärliga motsägelser som den anti-ideologiska pragmatiska inställningen har genererat hos den moderatledda regeringen.

Henrik Alexandersson har en intressant teori om varför denna fråga är så viktig för Reinfeldt: ”Man kan i och för sig argumentera kring att detta var vad man kunde förvänta sig skulle ske när någon hotar Reinfeldts nya moderater – genom att vilja rösta för frihet, medborgarnas integritet och i enlighet med sina principer och sitt samvete”. Göran Eriksson, SvD, noterar emellertid att Fredrik Reinfeldt ”brukar inte tveka att dra tillbaka förslag som stöter på starkt motstånd, och kallar sig då för en ‘modern och lyssnade politiker’”. Den enda riktiga ledtråd vi har fått är frågan om ”regeringsduglighet”. Eriksson:

En förklaring till den sena omvändelsen är att Fredrik Reinfeldt har pumpat upp betydelsen av regeringsdugligheten. I partiledardebatten förra gjordes den till något av en huvudfråga … Regeringsdugligheten krävde att Reinfeldt skulle styra FRA-skutan i hamn…

Att man överger frihet och säkerhet och personlig integritet för ”regeringsduglighet”, är en av de mest bisarra ursäkter för att införa en så här vansinnig lag som någonsin har getts till det svenska folket. Det är antingen det eller också är det en mycket talande ursäkt som säger allt om Reinfeldts själ. Varav, tyvärr, ingenting är nytt.

Kom ihåg att ”regeringsduglighet” var och är ett argument för att bli vald och återvald. Det är detta man sätter före svenska folkets fri- och rättigheter. Det som ”avslöjas” i detta är, så klart, maktmänniskan Reinfeldt. Han vill bli återvald till varje pris. Det handlar, precis som alla pragmatiska förändringar av moderaternas politik och retorik sedan Reinfeldt blev deras ordförande, om makt för maktens skull – i en sann anti-ideologisk anda.

Den oberäkneliga pragmatiska maktmänniskan utgör det främsta argumentet mot FRA-lagen. Det är just detta som gör människor, med rätta, rädda för att lagen garanterat kommer att missbrukas. Alla politikers försäkran till trots. Eftersom ingen riktigt vet vad pragmatiker som Reinfeldt, med flera, egentligen vill med sin makt, och eftersom de i maktens namn (”regeringsdugligheten”), är villiga att göra nästan vad som helst för att driva igenom vansinniga lagar som denna, är helhetsbilden som växer fram i sanning mycket skrämmande. Regeringen Reinfeldt är med andra ord ett enda gigantiskt argument mot FRA-lagen.