Förnuftets kalla och oresonliga röst

Kommentarer utifrån ett objektivistiskt perspektiv

Bokrecension: Inside the Criminal Mind

with 2 comments

Jag har läst Inside the Criminal Mind av psykologen Stanton E Samenow. Denna bok som först kom ut 1984 har blivit något av en klassiker inom ämnet. (En ny och utökad upplaga kom 2004, men den har jag inte läst.) Och jag kan förstå varför. Det är nämligen en riktig ögonöppnare till bok. Inte bara slår den sönder en lång rad av myter kring brottslingar och brottslighet, den redogör också på djupet hur brottslingar fungerar och föreslår en rationell lösning för att ändra deras beteende.

Hur många tror, bara för att ta några exempel, att brottslingar inte känner till skillnaden mellan rätt och fel? Eller att somliga föds till brottslingar? Eller att brottslingar är verket av dåliga föräldrar? Eller att brottslingar är verket av ett dåligt umgänge? Eller att folk slutar upp som brottslingar eftersom ”samhället” aldrig gav dem någon chans? Om ni tror på något av allt detta, då har ni blivit lurade. För det är inget annat än myter. Och Samenow visar i sin bok varför det är myter. Ändå är det på basis av dessa och andra myter som man har försökt bekämpa brottsligheten. Men det har varit förgäves. Samenow skriver: ”Criminals cause crime — not bad neighborhoods, inadequate parents, television, schools, drugs, or unemployment.” Och: ”Despite a multitude of differences in their backgrounds and crime patterns, criminals are alike in one way: how they think.” Det är därför det hjälper föga att låsa in dem, för när de väl kommer ut fortsätter de allra flesta att begå brott igen. Det enda sättet man kan få ett slut på brottsligheten är att få brottslignarna till att ändra sitt tänkande.

Samenows redogörelse av brottslingarnas tänkande är ett intressant kapitel i sig själv. Samenow redogör genom otaliga exempel direkt från verkligheten ingående hur brottslingar ställer sig till sådana saker som att skaffa sig en utbildning, ett jobb, sin relation till andra människor, och sin föreställning om sig själv. För en människa som är övertygad om att det är filosofiska premisser som ytterst styr människors öde, är det Samenow redogör för otroligt intressant att läsa. Samenow använder inte de ord som jag skulle använda mig av, men innebörden av det han säger är exakt densamma.

Det han säger och visar genom sina studier är att det utmärkande för brottslingarnas tänkande är att det är extremt subjektivistiskt och konkretbundet. Därför tänker och handlar de också väldigt kortsiktigt vilket i praktiken betyder väldigt oansvarigt och självdestruktivt. De värdesätter inte förnuftet eftersom de inte söker fatta verkligheten för att kunna handskas med den. De förväntar sig istället att verkligheten och omgivningen i övrigt ska anpassa sig efter hans känslor och begär. Total nyckdyrkan är ett resultat av deras tänkande. Deras oförmåga att handskas med verkligheten, till följd av deras ovilja att tänka, måste de betala för: de blir andrahandsmänniskor. Men som ett slags psykologiskt självförsvar målar han också upp en fullständigt orealistisk och uppblåst självbild. (Jämför gärna här med ”the tribal lone wolf” som Ayn Rand beskrev i sin essä ”Selfishness Without A Self”.) Att öppet erkänna för sig själv att han är oförmögen att leva kan han av förståeliga skäl inte leva med. Många brottslingar tror att de är, mer eller mindre, bäst i hela världen på mer eller mindre allt. Att göra sig förtjänt av stora rikedomar genom hårt och hederligt arbete, förefaller för brottslingen som i bästa fall overkligt (på grund av hans oförmåga att tänka långsiktigt), och i värsta fall omöjligt (på grund av att varken verkligheten eller andra människor tycks lyda under hans nycker). Så brottslingens liv präglas av ständiga motgångar, frustrationer och ren vrede. Om inte allt direkt går som han hade förväntat sig, då tar han det som ett slag på hans självbild och därmed hans pseudosjälvaktning. Men istället för att rannsaka sig själv, klandrar han andra människor och verkligheten som sådan. I filosofiska termer kan man säga att en brottsling är en människa som bestämmer sig för att förklara krig mot verklighetens absolutism. I praktiken betyder det att de angriper och manipulerar andra människor.

Vad är då dåligt med boken? Förutom ett par detaljer beträffande vissa slutsatser här och där, är mitt enda riktiga klagomål att författaren inte gör några större ansträngningar till att integrerar och sammanfattar materialet i abstrakta och generella termer. Detta gör att läsaren inte får någon helhetsbild av fenomenen han beskriver. Det tycker jag är lite synd. Men bortsett från denna lilla brist tycker jag att boken är väldigt bra. Den är intressant, engagerande och upplysande. Ett definitivt måste för alla som verkligen vill förstå sig på brottslingar och hur man bör gå till väga för att handskas med dem.

Written by Carl Svanberg

juni 25, 2006 at 11:54 f m

Publicerat i Övrigt

2 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. [...] är orsaken till mycket kriminellt beteende (se för detaljer Inside the Criminal Mind av dr Stanton Samenow). Det är därför inte särskilt konstigt att ett samhälle befolkat av [...]

  2. [...] Detta är dock inte bara en logisk implikation av subjektivismen. Det finns dessutom ytterligare empiriska bevis för denna slutsats. Undersöker man de kriminellas sinne är det klart att subjektivism är typiskt för kriminella. [...]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggare gillar detta: