Arabförbundet vs. frihet

Anders Fogh Rasmussen har än så länge visat att han inte tänker låta religiösa fanatiker i Mellanöstern få bestämma vad som ska få publiceras i danska tidningar. Det är ju bra. Detta har i sin tur lett till att utrikesministrarna från medlemsländerna i Arabförbundet i dag riktade riktik mot Danmark. Detta är ju inte ett dugg oväntat. Vad som däremot är lite fascinerande är varför dessa religiösa fundamentalister tror sig kunna få stöd från medborgarrättsgrupper i Europa. Vad är det för medborgarrättsgrupper som utger sig för att bekämpa och förneka människors yttrandefrihet? Jag bara undrar. Det är för övrigt värt att notera att Irak är ett av medlemsländerna i Arabförbundet som nu fördömer Danmark för att det har yttrandefrihet. Vad säger detta om förutsättningarna för frihet i Irak?

Fy fan!

Dagens citat:

Hegel [...] var en svagsint, uttråkande, vämjelseingivande obildad charlatan, som nådde högmodets tinnar genom att plottra samman och koka ihop den mest löjeväckande och obegripliga soppa. Denna meningslösa soppa har basunerats ut som tidlös visdom av vinningslystna anhängare och har svalts ned obehindrat och okritiskt av alla dummerjönsar, som på det sättet sällat sig till den inte tidigare skådade utsökta hyllningskören. Hegel har genom tillgången till denna omfattande plattform för andlig påverkan [...] kunnat genomföra en underminering av tänkandet hos en hel generation.
- Schopenhauer

2005

Detta är min summering av året än så länge…

”Årets sämsta psyko-epistemologi”:
G W F Hegel. Motivering: Jag skulle kunna ge en formell motivering. Jag skulle kunna hänvisa er till i prinicip vilken text som helst, men det bästa är kanske bara att ge er ett par citat på måfå:

The nature of spirit may be understood by a glance at its direct opposite — Matter. As the essence of matter is gravity, so, on the other hand, we may affirm that the substance, the essence, of spirit is freedom. All will readily assent to the doctrine that spirit, among other properties, is also endowed with freedom; but philosophy teaches that all the qualities of spirit exist only through freedom; that all are but means for attaining freedom; that all seek and produce this and this alone. It is a result of speculative philosophy, that freedom is the sole truth of spirit. Matter possesses gravity in virtue of its tendency towards a central point. It is essentially composite; consisting of parts that exclude each other. It seeks its unity; and therefore exhibits itself as self-destructive, as verging towards its opposite [an indivisible point]. If it could attain this, it would be matter no longer, it would have perished. It strives after the realization of its idea; for in unit it exists ideally. Spirit, on the contrary, may be defined as that which has its center in itself. It has not a unity outside itself, but has already found it; it exists in and with itself. Matter has its essence out of itself; spirit is self-contained existence. Now this is freedom, exactly.

Eller vad sägs om detta?

Sound is the change in the specific condition of segregation of the material parts, and in the negation of this condition; — merely an abstract or an ideal ideality, as it were, of that specification. But this change, accordingly, is itself immediately the negation of the material specific subsistence; which is, therefore, real ideality of specific gravity and cohesion, i.e. — heat. The heating up of sounding bodies, just as beaten or rubbed ones, is the appearance of heat, originating conceptually together with sound.

Glasklart, eller hur? A va fan, ni får ett till (via Karl Popper):

‘The Universal is to be found in the State’, Hegel writes. ‘The State is the Divine Idea as it exists on earth… We must therefore worship the State as the manifestation of the Divine on earth, and consider that, if it is difficult to comprehend Nature, it is infinitely harder to grasp the Essence of the State… The State is the march of God through the world… The state must be comprehended as an organism… To the complete State belongs, essentially, consciousness, and thought. The State knows what it wills… The State is real; and .. true reality is necessary. What is real is eternally necessary… The State .. exists for is own sake… The State is the actually existing, realized moral life.’

Kom ihåg att detta är moderatledaren Fredrik Reinfeldts favorit!

”Årets bästa blogg”:
Diana Mertz Hsieh: NoodleFood. Motivering: Hade det inte varit för att Don Watkins slutade blogga, så skulle jag förmodligen placerat honom här. Det som gör Hsiehs blogg så bra är det att den uppdateras ganska ofta, att inläggen ofta håller en väldigt hög klass, att inläggen i sin tur ofta ger upphov till intressanta diskussioner. Det är till min kännedom den bästa bloggen som finns där ute, för objektivister såväl som tänkande människor i allmänhet. Och den har, under året, blivit ännu bättre när även Don Watkins ibland bjuder på ett inlägg eller två.

”Årets värsta blogg”:
Krigskrönikan. Motivering är överflödig.

”Årets mest pretentiösa blogg”:
Dick Erixon. Motivering: Dick Erixon gör ibland ett bra jobb på att t ex förmedla saker som de svenska massmedierna ignorerar och evaderar. Han läser artiklar i amerikanska tidningar, men han analyserar och kommenterar dem som om han var den enda som hade tillgång till dem (i själva verket vem som helst kan komma över dem, med hjälp av sidor som RealClearPolitics.com), och som om han därför är ”upplyst”. Förutom det att jag tycker att hans analyser ofta bara består av tomt pladder, verkar det för Erixons del ständigt handla om att ska verka ”överlägsen” i jämförelse med de mestadels värdelösa kolumnisterna i Aftonbladet. För det första är det inte svårt att komma med mer viktiga och intressanta kommentarer än dessa. För det andra så förstår jag inte varför man vill sätta sin standard så lågt.

”Årets roligaste blogg”:
Jefferson.com. Motivering: Även om Jefferson ibland kan bli tröttsam med sin cyniska humor, så är han enligt mig hysteriskt rolig, när han väl får till det. Och det är oftare än sällan.

”Årets bästa non-fiction”:
The Capitalist Manifesto av Andrew Bernstein. Motivering: Denna bok lovar att ge läsaren ett, mer eller mindre, fullständigt försvar för laissez-faire kapitalism och den levererar precis vad den lovar. Faktum är att detta är det bästa jag har läst på väldigt länge. Den är ett absolut måste för alla sanna liberaler där ute.

”Årets bästa film”:
Star Wars III: The Revenge of the Sith. Motivering: Det fanns många bra att välja mellan. Det fanns en del besvikelser men som jag trodde skulle slå denna film. (Jag tänker nu närmast på George A Romeros Land of the Dead.) Andra filmer som gjorde ett bra intryck på mig detta år var Sin City och King Kong. De var båda två väldigt bra, men ingen annan film har mig samma ”overall satisfaction” som ROTS.

Fler listor kan dyka upp senare… Kanske…

De filosofiska rötterna till Nordkoreas totalitära diktatur

Louise Weldenström har skrivit en, ur många avseenden, intressant artikel om Nordkorea. Det jag själv tyckte var allra mest intressant var hennes redogörelse av Juche, Nordkoreas explicita filosofi. Det är denna filosofi som landets ledare använder för att för att på moraliska grunder försvara sin kommunism. Artikeln bjuder således på en intressant illustration av vilken praktisk betydelse idéer har:

Juche (”självtillit”), skapad och utvecklad av främst Kim Il-sung men också av hans son Kim Jong-il. Juche är nyckeln till mycket av landets agerande, både nationellt och internationellt, vilket kan ses som tämligen logiskt ur en Juche-ideologisk synvinkel.

Om man mycket kort ska sammanfatta Juche-ideologin så bygger den på folkets tillit till ledaren som genom sin kunskap, vishet och makt kan skapa en av omvärlden helt oberoende och självförsörjande stat. Genom detta totala oberoende garanteras individen en ljus framtid och frihet från alla former av krav och förtryck från andra stater. Grundtanken är alltså att folket arbetar för ledaren och landets väl, vilket är synonymt med deras eget bästa.

Enligt Juche har individen slutgiltig kontroll över världen och sitt eget öde, för det är bara individen som har kreativitet och ansvarskänsla, men hon behöver samtidigt en stark ledare som leder individen mot målet – den självförsörjande oberoende staten.

Kim Jong-il har vidareutvecklat Juche i sin uppsats ”Socialism is a science”, Juche 83 (1994), med en teori om ”den odödliga socialpolitiska kroppen” där ledaren är den centrala punkten. Det fysiska livet, som är dödligt, ges av individens föräldrar, men det politiska livet, vilket är odödligt, ges av den socialpolitiska kroppen. Enligt Kim Jong-il dör individer men deras själar kan för alltid leva vidare om de följer ledaren. En annan del av teorin beskriver Juche genom att jämföra den med människans anatomi där Den store ledaren är hjärnan som tar besluten och ger befallningar medan partiet är nervsystemet som kanaliserar ledarens information till det nordkoreanska folket som utgör lemmarna och musklerna som fysiskt uträttar ledarens uppmaningar.

Jucheideologin finns beskriven i många av de 38 verk som Kim Il-sung författat men också i verk av Kim Jong-il. De två mest betydande anses vara Kim Il-sungs ”On the Juche idea” och ”The Juche philosophy is an original revolutionary philosophy”.

Är detta verkligen en ”originell” och ”revolutionerande” filosofi? Nej. Liknande idéer har vi sett förut, från exempelvis Platon, Kant och Hegel. Och det är värt att notera även de fick samma totalitära och blodiga resultat, när de omsattes i praktiken. Från början tänkte jag lägga fram några saftiga citat, men jag insåg att det nog inte var en så bra idé. Det berodde framför allt på att de citat jag tänkte använda mig av måste behandlas inom ramen för en viss kontext, för att de ska vara begripliga. Så därför säger jag, tills vidare (jag kanske ångrar mig senare i dag): se Leonard Peikoffs The Ominous Parallels, för en detaljerad redogörelse.

Altruismens fula tryne

Dick Erixon frågar:

…vad har vi någonsin offrat? Vad har vi någonsin riskerat för att sprida frihet och välstånd till fler än oss själva? Visst, vi har inte resurserna och vi kan ge många skäl. Men är det inte på sin plats att visa viss respekt för dem som offrar livet för friheten för andra? Åtminstone lite, lite grand?

Nej, altruism är inte något vackert, respektingivande eller beundransvärt. Självuppoffring är inte gott, det är ont. Det är en moralisk last hos människor, inte en dygd. Det är något avskyvärt och det förtjänar endast att bemötas med förakt.

Islam vs frihet

Den islamiska kulturella samarbetsorganisationen, Isesco har nu gått ut och hotat med en ekonomisk och kulturell bojkott, om Danmark inte officiellt ber om ursäkt för de tolv teckningar på profeten Muhammed som publicerats av tidningen Jyllands-Posten. Så dessa onda muslimer vill alltså att Danmark ska officiellt be om ursäkt för att det är ett fritt land där människor har rätt att tycka, tro och säga vad man vill. Detta är någonting som Danmark inte ska be om ursäkt för. Detta är någonting de ska vara stolta och glada över. Jag hoppas vidare att Danmark ber dessa muslimer att dra åt helvete…

Greenspan är en bluff

Stefan Karlsson skriver i en ny artikel om det värdelösa arbete som den lögnaktige hycklaren Alan Greenspan har gjort under sina 18 år som ordförande för den amerikanska riksbanken. Karlsson visar hur Greenspan kraftigt har inflaterat penningmängden i USA och att hans inflationspolitik direkt orsakat en massa ekonomiska problem. Karlsson betonar att eftersom Greenspan är bekant med den österrikiska skolan, kan han knappast hävda att hans dåliga politik har varit ett ”oskyldigt” misstag. Nej, Greenspan måste veta att han inte är något annat en enda stor bluff!

Det liberala partiet – en första reaktion

Jag har precis läst igenom det Liberala partiets program. Det finns mycket som onekligen ser lovande ut. Det är väldigt bra att partiet inte är villigt att genom kompromisser skaffa sig makt. Det enda jag egentligen saknar är moraliska argument för ett fritt samhälle.

Som ett exempel förs det ingen som helst diskussion om varför privatiserandet av sjukvården vore mer rättvist. Faktum är att den moraliska invändningen mot en privat sjukvård, nämligen att det vore ”orättvist” om bara de ”rika” hade råd med sjukvård, bara avfärdas som en fråga om ”avundsjuka och jantelag”. Jag är rädd för att detta tyder på att man, i bästa fall, inte är riktigt vet hur man ska föra den moraliska debatten eller, i värsta fall, att man inte vill föra en sådan debatt. Detta är nämligen något som återkommer genom hela programmet. Man anför mestadels praktiska argument emot statliga interventioner i ekonomin. Man påpåekar, mycket riktigt, hur mycket mer effektivt det privata näringslivet kan sköta många saker. Men sedan tar det ofta slut där. Men på lång sikt är det omöjligt att vinna striden för ett fritt samhälle utan att också ta den moraliska fajten. På en del håll anförs ingen argumentation överhuvudtaget. Istället bara påstår man en massa saker. Även om det som påstås är sant, bör man ju kanske nog ändå anföra någon argumentation för sina åsikter.

Förvisso sägs det att ett mer omfattande program håller på att formuleras, och det är ju bra. Förhoppningsvis kommer dessa och andra brister att ändras till dess.

Ska man då stöda detta parti? Jag anser att det faktiskt är för tidigt för att avgöra det. Jag vill vänta tills det mer omfattande programmet har blivit färdigt.

God egoistisk Jul!

The charming aspect of Christmas is the fact that it expresses good will in a cheerful, happy, benevolent, non-sacrificial way. One says: ”Merry Christmas” – not ”Weep and Repent.” And the good will is expressed in a material, earthly form – by giving presents to one’s friends, or by sending them cards in token of remembrance. [...] The best aspect of Christmas is the aspect usually decried by the mystics: the fact that Christmas has been commercialized. The gift-buying is good for business and good for the country’s economy; but, more importantly in this context, it stimulates an enormous outpouring of ingenuity in the creation of products devoted to a single purpose: to give men pleasure. And the streets decorations put up by department stores and other institutions – the Christmas trees, the winking lights, the glittering colors – provide the city with a spectacular display, which only ”commercial greed” could afford to give us. One would have to be terribly depressed to resist the wonderful gaiety of that spectacle.
- Ayn Rand, ”The Secular Meaning of Christmas”, The Ayn Rand Column