“Woodstock’s Legacy: The Rise of Environmentalism and the Religious Right”

ARI har lagt upp ett nytt tal av Yaron Brook som nu finns på deras hemsida. Beskrivning:

At Ford Hall Forum in 1969, Ayn Rand examined the cultural significance of two high-profile, enormously well-attended but very different events: Woodstock and the Apollo 11 launch. In her lecture, “Apollo and Dionysus,” she showed how philosophical ideas play out in a culture: she showed why these two events, so opposite in nature, were a product of a long-standing philosophical dichotomy, reason versus emotion. She concluded her talk by noting that, against the bromide that man’s senses and reason confine him to the grubby, material world while his mystical emotions lift him to the stars, Woodstock and the Apollo 11 launch “offered you a literal dramatization of the truth: it is man’s irrational emotions that bring him down to the mud; it is man’s reason that lifts him to the stars.”

In this talk, Yaron Brook considers how these two opposing forces, reason and emotionalism, have manifested themselves in American culture in the ensuing decades. He examines the Apollonian elements which are lifting us to the stars. And he examines the Dionysian elements—religion and environmentalism—which are dragging us back down into the mud, figuratively and literally.

Jag har inte hunnit lyssna igenom det själv, men det ser minst sagt lovande ut. Eventuellt återkommer jag med en kommentar efter jag har lyssnat igenom det.

Om ni förresten inte är “registrerade besökare” på ARI:s hemsida, rekommenderar jag er att bli det. Det kostar ingenting och det går snabbt och lätt. Sedan får ni tillgång till massor av föreläsningar och tal av Ayn Rand och andra objektivister.

Nytt på nattvakt.com

POS har lagt upp en massa nya saker på sin hemsida som ni bör studera.

Varför behöver vi Ayn Rand?

Kriget mot terrorismen, än en gång

Finns det absoluta sanningar?

Radiodebatt om “ny”liberalismen

Robert Nozicks uppgång och fall

Läser folkpartister Adam Smith?

Mer om det onda

Läs och njut!

Fel sorts metafysik leder till fel sorts politik

Times Michael Kinsley:

Last week, with little attention or fanfare, the U.S. House of Representatives voted 414 to 1 to outlaw genetic discrimination. The only dissenter was the irascible libertarian Ron Paul. The Senate passed the same bill unanimously, and President Bush is ready to sign it. The bill tells employers and insurance companies that they may not use the results of genetic tests in choosing their employees and customers. One purpose of the bill is to encourage genetic testing. But the more important reason for it is to uphold a sense of fairness. Just as the law forbids discrimination against a person because she is black or a woman, it will henceforth forbid discrimination against her because she carries a gene that makes her more likely than average to get cancer. And the logic is similar: Why should she be punished for something completely beyond her control?

Detta är ett dåligt beslut. Notera den fulla innebörden av detta beslut. I den mån generna är relevanta för att diskriminera människor, kräver staten ett förbud mot tänkande, mot rationalitet, mot ärlighet, mot fakta. Staten förbjuder folk från att erkänna fakta och handla därefter. Staten tvingar alltså folk att, i denna utsträckning, vara irrationella. Det finns absolut ingen ursäkt för detta.

När kan det vara relevant att döma folk på basis av deras gener? Jag kan tänka mig många fall. Ett sådant fall är försäkringsbolag som kanske inte vill ta på sig orimligt höga risker som de vet finns hos dig på grund av dina gener. Samtidigt ger detta dig fördelen att de också kan ta ut en lägre premie eftersom de nu vet vilka lägre eller kanske rentav obefintliga risker som också föreligger hos dig just på grund av dina gener. Redan idag tar försäkringsbolag hänsyn till så mycket fakta de kan om dig, för att du ska få en så rättvis behandling som möjligt. Ju mer de vet, desto mer rättvist. Gener kan ge oss mer exakt information och därmed ligga till grund för en mer rättvis behandling.

Times kan inte låta bli att notera just detta: “The idea of insurance is to protect against the unexpected or unlikely. Forbidding insurers to take predictable risks into account when choosing whom to insure and how much to charge is asking them to behave irrationally and make bets they are sure to lose. Not insuring people who are likely to get cancer, or charging them more, isn’t evil. It’s rational behavior. Of course, we outlaw a lot of behavior that would be rational if it weren’t against the law.”

Det finns som sagt ingen ursäkt för denna lag. Med vilket jag, så klart, menade att det finns ingen bra ursäkt; det finns så klart alltid en dålig sådan. Vad är den dåliga ursäkten? Om det i verkligheten är irrelevant att moraliskt döma människor på grund av deras gener, för att sedan diskriminera människor, och det är det i allra högsta grad, då är det visserligen irrationellt att göra detta. Men staten ska inte lagstifta moralen i samhället. Inte om vi ska leva i ett fritt samhälle. Staten ska inte förbjuda diskriminering på grund av kön eller ras eller något annat. Hur moraliskt irrelevant det än är.

Om staten gör detta då ägnar sig staten åt att lagstifta moralen och har staten väl tagit på sig rollen att lagstifta moralen i samhället, då finns det ingen gräns för vad staten inte kan börja förbjuda i moralens namn. Därmed hotas all vår frihet. Ska staten börja förbjuda vissa böcker, filmer, tvspel, musikstycken på grund av dess “omoraliska” innehåll? Ska staten börja förbjuda vissa handlingar för de är omoraliska - även om de aldrig kränker någon annans rättighet? Om så, ska staten då börja reglera vårt sexliv? Ska staten reglera våra matvanor?

Det är sant att vi inte bör dömas, moraliskt, för saker som vi inte kan rå för. Men det är ju inget problem, vad gäller statens relation till oss, så länge staten fortsätter att behandla oss som lika inför lagen givet våra gener. Men det är inte statens diskriminering som denna lag handlar om utan privatpersoners diskriminering. Vad gäller privatpersoner har de rätt att vara irrationella och orättvisa, om de så önskar. Det är deras egen förlust i slutändan och det är inget som helst problem för de rationella, så länge de är fria att slippa ha med de irrationella att göra. Dvs så länge de rationella är fria att döma och sedan diskriminera de irrationella. Dvs att sluta sanktionera de irrationella rasisterna som dömer och diskriminerar människor på grund av deras ras, eller de irrationella chauvinisterna som dömer och diskriminerar människor på grund av deras kön, eller de irrationella socialdarwinisterna som dömer och diskriminerar människor på grund av deras gener.

Socialdarwinister är, i sin essens, vad de är, för de dömer ju, implicit, människor efter vad deras gener kan bidra till den mänskliga artens välfärd. Notera att de som via lagstiftning vill kriminalisera så kallad “genetisk diskriminering” eller, för den delen all form av genmanipulering, ofta dras med en rädsla för att detta kan leda till ett samhälle där man dömer somliga individer till döden, eftersom deras skulle vara gener är “ogynnsamma” för mänskligheten. Jag säger att deras rädsla till en mycket stor del är inget annat än en projicering för det implicita faktum att kollektivismen är allmänt accepterad i vår kultur. Vad de är rädda för är alltså den implicita moralteori. Notera vidare att de på grund av detta väljer att tvinga folk att evadera genetiska fakta, istället för att de ska ifrågasätta kollektivismen som det moraliska idealet.

Det finns andra besynnerliga aspekter med argumentationen mot “genetisk diskriminering”. Kinsley:

[Y]our genes affect your life in many ways. To avoid all the controversy around the concept of “intelligence,” let’s consider a slightly different concept called “talent.” Is it unfair that Yo-Yo Ma can play cello better than I can? Or that people hire Frank Gehry instead of me when they want a beautiful building, or that Warren Buffett is a better stock picker? Sure, it’s unfair. And it’s unfair in precisely the same way the results of a genetic test are: my lack of talent at playing the cello is something I was born with and beyond my control. Could I have overcome my lack of talent through discipline and hard work? Maybe, but not enough to scare Yo-Yo. In fact, picking stocks or trying to play the cello is a genetic test, to some extent. It’s just one that doesn’t require the drawing of blood. But we can’t outlaw discrimination on the basis of talent. We don’t want to. Discrimination in favor of talent–rewarding a talented cellist over a lousy one–is how we get talent to express itself.

Vad säger detta resonemang egentligen? Jo, att det är “orättvist” att vissa har en viss talang och att andra inte har det. Varför? Därför att vi föds med vår talang. Det är, väsentligen, inte något som vi har förtjänat genom hårt arbete. Det är delvis sant att vi föds med vissa förutsättningar som hjälper och stjälper oss i livet. Men det är inte sant att detta gör merparten av all talang till en ren “gåva” från naturen.

Även de som hade de goda förutsättningarna behövde anstränga sig. Bara för att det verkar enkelt för dem, betyder inte att det kom av sig själv eller automatiskt. De hade också en fri vilja som alla andra. De kunde välja att förstöra sina liv med att knark istället för att lära sig att bemästra ett instrument. Oavsett vilket är det inte en fråga om rättvisa eller orättvisa vilka gener vi har fått.

Rättvisa är ett begrepp som uteslutande berör mänskliga aktiviteter. Detta beror på att mänskliga aktiviteter är valda och kan därför dömas på moraliska grunder. Det är irrationellt att döma, moraliskt sett, en ordning som är av nödvändighet. Att säga att det är orättvist att en del har vissa gener, som råkar gynna dem, och att andra saknar samma gener, är att försöka tillämpa begreppet rättvisa i ett sammanhang där det inte låter sig göras, nämligen på naturen.

Vi kan inte säga att naturen som sådan är rättvis eller orättvis eftersom det som sker i naturen sker av nödvändighet. Detta resonemang är ett exempel på “context-dropping”. Man ignorerar helt kontexten som gav upphov till begreppet rättvisa, nämligen det faktum att människor givet likartade förutsättningar gör olika fria val som har olika resultat, och tillämpar det sedan på en kontext där det inte är tillämpbart, nämligen på naturen som inte gör någonting alls av val. (Herr Kinsley begår alltså exakt samma fel i sitt resonemang som John Rawls begick när han pläderade för sin egalitarianism.)

Tvärtemot vad många har fått lära sig, från modern filosofi i synnerhet, är naturen inte “kontingent”. Somligas rena fantasier om en värld där alla har samma tillgång till alla gener, utgör ingen legitim standard för hur man ska döma den faktiska världen, med den nuvarande “fördelningen” av gener, hos olika individer. Det är faktiskt bara med utgångspunkten att verklighetens fakta är absoluta som vi kan gå in för att lära oss att förstå naturen, så att vi kan bemästra den till vår fördel. Vilket i framtiden faktiskt kan innebär att vi kanske kan påverka vår egen och framtida generationers genuppsättning till vår fördel. Exempelvis kanske vi kan manipulera bort risken för cancer eller diabetes eller andra hemska sjukdomar. Samtidigt kan vi addera andra gynnsamma gener.

Låt oss återgå till exemplet med försäkringsbolaget. Staten förbjuder alltså försäkringsbolagen från att ta reda på så mycket fakta som möjligt om dig, så att de kan ta ett så rationellt, objektivt och rättvist beslut som möjligt. Staten gör detta, bland annat, med ursäkten att detta kan leda till att försäkringsbolaget vägrar försäkra dig mot sjukdomar som du löper en mycket stor risk för att drabbas av. Detta vore oacceptabelt, enligt lagstiftarna. Det vore en form av “missbruk” av den information som generna ger oss.

Vad följer? Om det är “fel” av försäkringsbolagen att undvika onödiga och kostsamma risker, som dessutom driver upp försäkringspremierna för andra oskyldiga människor som inte lider av samma risker, då är det fel med försäkringsbolag överhuvudtaget. Det är fel av dem att med anledning av deras information neka någon som kund. Information som sådant blir i detta sammanhang ett slags “missbruk”. Folk har tydligen rätt till en sjukförsäkring, vare sig försäkringsbolagen vill ge dig en eller inte, givet vad de vet om dig. Premissen är alltså att människor minsann har rätt till sjukvård, oavsett vilket, och om försäkringsbolagen inte ställer upp. Då måste vi antingen förbjuda “genetisk diskriminering” eller konstatera att marknaden har “misslyckats”, varför staten måste gripa in och i värsta fall ta över hela området. Detta betyder, i detta sammanhang, att man inför en (ännu mer) socialiserad sjukvård i USA.

Vad betyder allt detta? Jo, att man anser att naturen är “orättvis”, eftersom den svarar inte mot somligas rena fantasier om hur den “kunde ha varit”. Naturen döms sedan ut som “orättvis” eftersom den inte lever upp till dessa “logiskt möjliga” fantasier. Men eftersom naturen egentligen inte alls “kan vara” på något annat sätt än vad den är, har de bara två val: fortsätta ägna sig åt rent önsketänkande, som inte leder någonstans, eller också börja tvinga människor att försöka förverkliga deras rena önsketänkande så långt det bara är möjligt.

Vad händer om det är omöjligt? Då kan det sluta i sådana vansinniga experiment som det Stora språnget eller Lysenkos statligt framkallade svältkatastrofer. I andra fall slutar det “bara” i mindre katastrofer såsom socialistisk sjukvård. I vilket fall som helst är detta ett av många bra exempel på vilken betydelse din metafysik har. (För att vara exakt är det vi ser här ett utslag för medvetandets primat.) I vilket fall som helst har det uteslutande negativa konsekvenser. Det leder till död och lidande. En irrationell metafysik leder till en irrationell politik. Även de mest abstrakta metafysiska frågor, som kanske vid en första anblick verkar fullkomligt ovidkommande, i själva verket av yttersta relevans.

Gränsöverskridande irrationalitet

Jag gör lite research, som vanligt, och upptäckte i Stanfords filosofilexikon ett stycke som fick mig att skratta hysteriskt. Innan ni läser citatet vill jag bara ge en kort redogörelse av bakgrunden, så att hela citatet blir lite mer begripligt.

Man diskuterar Arne Næss så kallade djupekologi. Tydligen var Næss inspirerad av Spinozas metafysik. Næss ansåg att vi ska betrakta oss alla som del av en enda helhet, nämligen naturen. (Ingen överraskning så långt.) Genom att förverkliga naturens vilja, förverkligar vi även vår egen vilja. Detta är en idé som han fick från Spinozas metafysik som säger att Gud är oändlig, varför Gud är allt, varför Gud är Natur. Næss tar i princip bara bort Gud ur ekvationen och kvar har vi då naturen som alltså är allt. Om du och jag bara är en del av en större helhet, om vi alla egentligen är en och samma helhet, då menar Næss att vi förverkligar oss själva och vår egen “egentliga” vilja genom naturens självförverkligande.

Med detta sagt, läs och “njut”:

While Næss’s Ecosophy T sees human Self-realization as a solution to the environmental crises resulting from human selfishness and exploitation of nature, some of the followers of the deep ecology platform in the United States and Australia further argue that the expansion of the human self to include nonhuman nature is supported by the Copenhagen interpretation of quantum theory, which is said to have dissolved the boundaries between the observer and the observed (see Fox 1984, 1990, and Devall and Sessions 1985; cf. Callicott 1985). (Min kursivering.) (Min kursivering.)

Detta är gränsöverskridande irrationalitet.

Ny insändare i HD!

Till lågpriskycklingens försvar

I SvD (20080503) beklagar sig somliga över att EU nu måste tillåta försäljningen av “lågpriskyckling” från USA. Kycklingarna är tydligare billigare eftersom de har behandlats i ett klordioxidbad som dödar bakterier som salmonella och campylobacter. Man beklagar sig trots att det finns inga bevis för att det är farligt för miljö och hälsa.

Man vänder sig emot metoden eftersom det gör att man blir mindre uppmärksam på att förebygga problemen. Det är kanske sant, men för konsumentens del spelar det nog ingen roll så länge själva kycklingen till slut är ätbar. I vilket fall som helst tror en del att ingen inom EU vill ha den billiga amerikanska “klorerade” kycklingen. De föredrar “hög kvalitet”. De föredrar “etiskt producerad”. Vad det nu betyder.

Varför ville man förbjuda det trots att det var ofarligt för människor? Utöver, vad jag förmodar är vanlig irrationell EU-protektionism, tycks detta vara ett argument: “EU:s livsmedelsmyndighet, EFSA, tillägger att det inte kan uteslutas att bakterier som salmonella utvecklar resistens mot desinfektionsmedlen. Det finns få studier på området och inga som visar att detta skett när det gäller just de fyra aktuella medlen. Däremot har sådan resistens tidigare utvecklats mot närbesläktade medel”.

Detta är inget bra argument.

Alla bakterier kan till slut bli resistenta mot mycket av våra läkemedel. Om bara tillräckligt många använder dem tillräckligt mycket är det en risk som finns. Eftersom alla människor behöver läkemedel och eftersom alla har rätt att skaffa sig och använda sig av läkemedel, om de har råd med det, följer det att denna risk nog är oundviklig. Även om ingen med avsikt “överdoserade” är detta en risk som finns.

Men man bör ändå inte reglera försäljningen av eller användandet av läkemedel bara för att det finns en risk för att det kan leda till resistens hos bakterier. För en sådan statligt framtvingad reglering eller restriktion skulle utgöra en kränkning av individens rättigheter. Det skulle förbjuda en del, godtyckligt vem eller vilka, från att skaffa sig de läkemedel som de behöver. Med vilken rätt kan staten stoppa dig från att köpa de läkemedel som du behöver?

Av samma anledning bör man inte förbjuda användandet av dessa bakteriedödare vid produktionen av kyckling bara för att det kan leda till resistens. Kycklingproducenterna har all rätt i världen att producera hur de vill, så länge de inte kränker andras rättigheter. Det vore, om något, en kränkning av kycklingproducenternas rättigheter om man förbjöd dem från att producera lågpriskycklingar. Slutligen kränker man ju konsumenternas rätt att köpa lågpriskycklingar från USA istället för högpriskycklingar från EU, om de nu skulle föredra det.

Bakom detta dåliga argument ligger, bland annat, kollektivismen. Argumentet är att om du som individ fick använda läkemedel hur de ville, då skulle det kanske vara dåligt för gruppen. Gruppens välfärd går före individens välfärd. Därför har du som individ ingen rätt att använda läkemedel på det sätt som du anser vara bäst för dig själv.

Men kollektivismen är falsk. Det finns inget sådant som ett överindividuellt väsen som “gruppen”. Därför är allt prat om gruppens bästa eller välfärd utöver eller bortom individens bästa eller välfärd obegripligt. Som Ayn Rand påpekade för några decennier sedan:

“The common good” is a meaningless concept, unless taken literally, in which case its only possible meaning is: the sum of the good of all the individual men involved. But in that case, the concept is meaningless as a moral criterion: it leaves open the question of what is the good of individual men and how does one determine it? (“What Is Capitalism?”, Capitalism: The Unknown Ideal, s 20.)

Till de som säger att de har rätt att förbjuda enskilda individer från att handla i enlighet med sitt rationella egenintresse, med argumentet att det nog ändå skulle vara bäst för oss alla om vi begränsade oss i vår användning av t ex läkemedel, säger jag att det står dig fritt fram att föregå med gott exempel och sedan med förnuftiga argument försöka övertyga alla andra att de bör minska på sin användning av t ex antibiotika. Men du kan inte utan att vara inkonsekvent och därmed ologisk och därmed irrationell, tvinga andra att de ska minska på sitt användande, men av någon anledning ska man göra ett undantag för dig. Med vilken rätt kan du fortsätta som vanligt om alla andra tvingas sluta?

Förklaring sökes

De senaste veckorna har vi läst om den ena hemskheten efter den andra. Det har handlat om barn som har blivit bortrövade och mördade. Fängslade och våldtagna. Alla som har orkat läsa nyheterna vet redan mer än vad de behöver veta. Det finns inte mer att säga.

De allra flesta har naturligtvis reagerat med hat, avsky och förakt. Sorg. En del säger att dessa individer är sjuka. En del säger att de är onda. Själv tror jag att det är lite av varje. De är sjuka, men inte sjuka nog för att inte hållas ansvariga för deras handlingar. De visste vad de gjorde och de gjorde det av eget fritt val.

Människor sörjer offren och de anhöriga. Men få kan låta bli att förundras över vad som har hänt. Hur är det möjligt? Det finns förstås alltid en förklaring. En förklaring är, så klart, aldrig en ursäkt. Och en förklaring behöver inte alltid vara bra. I synnerhet inte när det gäller vansinniga, sjuka och onda handlingar. Vansinniga, sjuka och onda tankar ligger i grunden bakom dem.

Det rationella och verkliga kan vi alltid förstå. Men det irrationella, overkliga och absurda? Det kan vi bara förstå till en viss gräns. Det finns inga riktiga argument, inga fakta, ingen logik, ingenting. Så till slut kan, troligen, inget fullt ut förklara detta.

Men i tider när folk söker svar på detta till synes obegripliga passar en del på att ge de undrande klara och tydliga svar:

Hur vi ska närma oss mörker och ondska? Vad ska vi säga om människans svärta, hennes dunkla sidor.

De psykologiska och psykiatriska teorierna och diagnoserna har inte den räckvidd in i människans mörker som vi på djupet söker.

…

En omistlig del i kristen människosyn handlar om den skadade människan, och då inte i psykologisk betydelse, utan i en existentiell och andlig mening.

Människan har en reva i sig, en oberäknelighet, en gåtfullhet.

I den finns vår potential till det onda, till det som skadar och bryter ned. I uppriktiga stunder kan vi se den hos oss själva och hos andra.

…

[D]et en kamp som ständigt pågår. Och varje människa är kallad att välja sida. Vi kan och bör kämpa mot det onda, det som finns inom oss och i världen.

Men leder inte detta till ett vi- och domtänkande som vi avvisar och försöker komma bort ifrån som människor och som samhälle? Nej, för det handlar om oss alla, om människan.

Så vad är förklaringen till det onda i världen? Sådan är människan.

Om vi bara är tillräckligt “uppriktiga” med oss själva kan vi se att det finns en potentiell Josef Fritzl hos oss alla.

Vem ligger bakom denna vidriga människosyn? Annika Borg, präst i Svenska kyrkan.

Detta är, i sin essens, vad kristendomen har att säga, när folk söker svar. Människan - du, jag och alla andra - är, när allt kommer omkring, genomruttna, potentiella monster.

Detta skapar åtminstone hos mig en viss förundran. Är det någon som har en riktigt bra förklaring till vad det är som gör att de kristna är så villiga att döma alla människor på detta sätt?

Fantastiska “argument”

Hyresgästföreningen för som bekant en kampanj mot ett förslag från regeringen som skulle utgöra ett litet steg mot marknadshyror. Det vore ett önskvärt steg i rätt riktning.

Fastighetsbolagen har trots allt rätt att sätta vilka hyror de vill. Men den rätten kränks i dagens Sverige på grund av hyresregleringen. Och det är inte praktiskt att kränka fastighetsbolagens rättigheter. Det ser vi också i dagens Sverige med den omfattande bostadsbristen som vi har haft i decennier och som bara tycks bli värre hela tiden.

Om marknaden fick sätta hyran då kommer en del hyror att stiga på grund av den höga efterfrågan. Andra hyror kommer dock att gå ned på grund av den låga efterfrågan. När efterfrågan och därmed hyrorna går upp, då lönar det sig mer att producera fler hyresrätter. Men idag lönar det sig inte alls särskilt väl på grund av hyresregleringar, skatter och andra bostadsregleringar. (För att inte tala om det faktum att det ytterst är politikerna som via plan- och bygglagen är helt och hållet ansvariga för hur många bostäder som byggs. Tack för informationen Leo Persson.)

Men det är inte alla dessa regleringar som gör bostadsbristen till ett problem, som hyresgästföreningen arbetar emot. De arbetar emot ett litet steg mot marknadshyror, trots att det faktiskt ligger i hyresgästernas långsiktiga egenintresse. Det ligger i deras egenintresse eftersom det gör det möjligt för dem att lättare komma över lägenheter i framtiden. De slipper vänta i köer. De slipper vända sig till den svarta marknaden. De slipper bo i andra hand. Etc.

Hyresgästföreningens kanske primära “argument” är ett moraliskt sådant. De anser i princip att folk har rätt till en billig hyreslägenhet. På deras hemsida skriver de bland annat: “Hyresgästföreningen vill att hyresrätten ska vara en boendeform som passar alla – oavsett inkomst”. Strikt talat är det inte ens ett argument utan bara en ren önskan. Önska oss kan vi alla göra, men ingen har rätt att översätta alla sina önskningar till verklighet.

I synnerhet har man ingen rätt att förverkliga önskningar som kränker andras rättigheter. Och dessa önskningar kan nämligen inte förverkligas utan att man kränker fastighetsbolagens rättigheter. Det finns nämligen ingen rätt till bostad. Varken en billig sådan eller en gratis sådan. Bara för att man vill bo billigt eller behöver ett billigt boende ger det dig inte rätten att tvinga andra att förse dig med en billig lägenhet.

Har de verkligen inga andra argument mot marknadshyror? Jodå. Förutom rena skräckberättelser om hur otroligt höga hyror vi får med marknadshyror, har de också specifika “ekonomiska” argument. I gratistidningen Xtra! Helsingborg (20080425) förklarar en företrädare för hyresgästföreningen för en reporter varför han inte köper argumentet att marknadshyror skulle öka incitamenten för att bygga fler hyreslägenheter: “Jo, det är ju ett av utredningens argument, men vi tror inte att det kommer att fungera eftersom folk inte kommer att ha råd, eller vara beredda att betala, för den hyreshöjning det kommer att innebära”. Detta är helt fantastiskt. Detta är vad jag skulle kalla för ett perfekt exempel på “context-dropping”!

Nollvisionens pris är vår frihet

Det tycks inte finnas något slut på förbudsivern i detta land. Metro:

En Sifoundersökning som Cancerfonden låtit göra, och som presenteras i dag, visar att 63 procent av rökarna mellan 15 och 29 år skulle röka mindre om det var svårare att få tag i tobak. Mer än hälften, 57 procent, av svenskarna är också positiva till att förbjuda tobaksförsäljning i livsmedelshandeln.

Och:

Cancerfonden efterlyser en nollvision, likt den i trafiken. Enligt Sifoundersökningen tycker 63 procent av befolkningen att det är dags att införa en nollvision när det gäller tobaksrökning. Också bland riksdagsledamöterna finns ett stöd för en nollvision: 65 procent av ledamöterna kan tänka sig en sådan.

Jag vet inte hur man har formulerat sig när man ställde dessa frågor, men med tanke på hur många som verkar ha varit positiva till rökförbudet på krogar, skulle jag inte bli förvånad över att det faktiskt finns en viss verklig sympati för att med våld och tvång förverkliga denna nollvision.

Jag skulle dock önska att Cancerfonden och våra politiker blev lite mer explicita i denna fråga. Varför inte bara säga att din hälsa är en statlig angelägenhet eftersom vi, politikerna, anser att din kropp i princip är statlig egendom? Jag undrar hur många som skulle stöda denna paternalism då.

För det är, trots allt, ganska uppenbart att det enda sätt vi kan minska antalet röka till noll är genom att också minska vår frihet till mycket nära noll. Dock måste jag erkänna att jag just precis nu är ganska pessimistisk i denna fråga. Jag tror tyvärr att alldeles för många verkligen tycker att det är rätt av staten att bestämma över våra liv in i minsta lilla detalj.

En dum bonde

Metro:

– Vi måste bryta oss loss från Sverige för att få tillbaka den skånska själen, säger Erik Poulsen, språkrör för Befria Skåne från Sverige.
Sedan mycket ung ålder har han drömt om ett självständigt Skåne. År 1995 startade han, vid 18 års ålder, partiet Befria Skåne från Sverige tillsammans med en vän.
– Skåningen har alltid blivit förnedrad av resten av Sverige. Schablonbilden av skåningen som den dumma bonden är vidrig, säger Erik Poulsen.

Detta är något av det dummaste jag har hört på mycket länge. Jag tycker normalt sett att lokalpatriotism som sådant är löjligt. Detta är ännu löjligare. Och som skåning tycker jag att man får skylla sig själv om man uppfattas som en dum bonde, om och när man offentligt säger sådana här saker.

Jag gjorde lite undersökningar på Internet och kom då över en hemsida som heter Skånelands Befrielsefront. Erik Poulsen ligger inte bakom hemsidan men han sympatiserar med den. (Det framgår av en kommentar från honom i gästboken.) Så vad är det då sådana som Poulsen sympatiserar med här? På hemsidan kunde jag bland annat läsa detta:

…Norr om den skåneländska gränsen blir vårt folk dagligen utsatta för kränkande kommentarer, spott och spe. Om det inte vore för att skenet måste hållas uppe mot omvärlden, så hade vi skåneländare förmodligen fått bära märken och bussats in i koncentrationsläger.

Vi säger, att nu får det vara slut. Vi tänker inte tåla ett ord till. Inte en kränkande mening om vårt ursprung. Inga stereotyper a lá myge maot i skaone, och dylika kränkningar mot den skåneländska integriteten.
Om inte våra krav tillfredställs, så kommer vi att gripa till våld för att driva kampen mot svearnas förtryck…

Det är svårt att ta detta på allvar. Men låt oss säga att de verkligen tror på detta. I så fall kan vi bara konstatera att de är i huvudsak inte ute efter mer frihet. Nej, vad de är ute efter är “respekt” från “Norr”. Detta är nog den mest patetiska ursäkt någonsin för att förklara krig om självständighet: “Oh nej, vi blir framställda som dumma bönder på TV! Det är förtryck! Sluta upp med det genast! Annars blir det krig!”

Erik Poulsen är dock inte ensam i kampen för ett “fritt” Skåne. Skånepartiet är det största partiet. Det är ett litet vidrigt rasistiskt parti av tokstollar från hela Skåne. (Se själva här.) De vill naturligtvis inte heller ha frihet och kapitalism, bara sin egen lilla något mer rasistiska version av den svenska blandekonomin. Så hur går det med denna “frihetskamp”? Metro:

Vid det senaste valet fick [Skåne]partiet 2 800 röster, att jämföra med 11 500 i mitten på 80-talet. Men ordförande Carl P Herslow går inte med på att raset skulle kunna bero på en förlegad ideologi.
– Nej, det beror främst på vår höjda medlemsavgift, säger han.

Med andra ord: “Give me liberty or give me…! Äsch, det är inte värt pengarna”.

Jag själv tycker att det är en helt befängd, för att inte säga vidrig idé att tro att Skånes problem beror på att vi låter oss styras av folket från “Norr” och att allt löser sig bara skåningarna får ta hand om sina egna problem, med hjälp av sitt eget folk. Det är en befängd och vidrig idé för det är en form av etnisk kollektivism. Det är egentligen inget annat än tribalism.

Vi kan skratta åt det, men om dessa människor tar det på allvar, då är det precis samma irrationella kollektivism som ledde till stamkrigen på Balkan eller i Afrika. De flesta skåningar är, tack och lov, helt ointresserade av ett “fritt” Skåne eller “skånsk självständighet”. Det är till deras fördel. Låt oss hoppas att det också förblir så. Om denna rörelse någonsin får kraft i Skåne, då kommer jag att lämna Skåne.